2015-10-26 06:00

2015-10-26 06:00

Sverige bör gå med i Nato

FÖRSVARET: En general på varje artilleripjäs...

Så snart allianspartiernas företrädare föreslår ett svenskt medlemskap i Nato svarar regeringspartierna med mantrat att ”alliansfriheten har tjänat oss väl”. Detta är förvisso sant, men samtidigt ett dåligt argument mot en framtida svensk Nato-ansökan.

Grunderna för att alliansfriheten tjänat oss väl i det förgångna har radikalt förändrats. Förr hade vi en försvarsmakt med 800 000 beväpnade män och kvinnor, världens fjärde starkaste flygvapen, ett tiotal ubåtar, mer än 500 stridsvagnar och nära 1 000 artilleripjäser. I dag, vilket borde utgöra grunden för ett ställningstagande om medlemskap i Nato, har tidigare försvarskapacitet reducerats till en ”tummetott”! Sverige disponerar totat över 24 artilleripjäser vilket innebär att varje pjäs skulle kunna få en av Försvarsmaktens generaler som pjäschef! Marinens fåtal enheter ska numera kunna försvara 270 mil kust! Så här skulle jämförelser kunna göras i det näst intill oändliga. Dagens totala resurser skulle samtidigt behövas enbart för att försvara Gotland, med fastlandet lämnat vidöppet.

Ett annat mantra från Nato-motståndarna är en eventuell placering av kärnvapen på svenskt territorium, eller: ”Är vi beredda att försvara Turkiet?” Nato-stadgans artikel 5 är mindre tvingande än vad Lissabonfördragets EU-artikel 42 är som Sverige har skrivit under. Skillnaden mellan de båda är att USA är med i Nato. Vem befarar att Sverige skulle behöva skicka soldater för att försvara USA?

Det tredje mantrat som ofta framförs: ”Sverige har utmärkta försvarssamarbeten med Norge, Finland, Baltikum, Polen och i viss mån Nato.” Vad är dessa värda om Sverige blir angripet? Det är som att ha utmärkta relationer med ett stort antal försäkringsbolag. Vilket av dessa skulle stå för skadan om huset brinner ner och premien de facto inte är betald?

Ansök medan tid finns!

Så snart allianspartiernas företrädare föreslår ett svenskt medlemskap i Nato svarar regeringspartierna med mantrat att ”alliansfriheten har tjänat oss väl”. Detta är förvisso sant, men samtidigt ett dåligt argument mot en framtida svensk Nato-ansökan.

Grunderna för att alliansfriheten tjänat oss väl i det förgångna har radikalt förändrats. Förr hade vi en försvarsmakt med 800 000 beväpnade män och kvinnor, världens fjärde starkaste flygvapen, ett tiotal ubåtar, mer än 500 stridsvagnar och nära 1 000 artilleripjäser. I dag, vilket borde utgöra grunden för ett ställningstagande om medlemskap i Nato, har tidigare försvarskapacitet reducerats till en ”tummetott”! Sverige disponerar totat över 24 artilleripjäser vilket innebär att varje pjäs skulle kunna få en av Försvarsmaktens generaler som pjäschef! Marinens fåtal enheter ska numera kunna försvara 270 mil kust! Så här skulle jämförelser kunna göras i det näst intill oändliga. Dagens totala resurser skulle samtidigt behövas enbart för att försvara Gotland, med fastlandet lämnat vidöppet.

Ett annat mantra från Nato-motståndarna är en eventuell placering av kärnvapen på svenskt territorium, eller: ”Är vi beredda att försvara Turkiet?” Nato-stadgans artikel 5 är mindre tvingande än vad Lissabonfördragets EU-artikel 42 är som Sverige har skrivit under. Skillnaden mellan de båda är att USA är med i Nato. Vem befarar att Sverige skulle behöva skicka soldater för att försvara USA?

Det tredje mantrat som ofta framförs: ”Sverige har utmärkta försvarssamarbeten med Norge, Finland, Baltikum, Polen och i viss mån Nato.” Vad är dessa värda om Sverige blir angripet? Det är som att ha utmärkta relationer med ett stort antal försäkringsbolag. Vilket av dessa skulle stå för skadan om huset brinner ner och premien de facto inte är betald?

Ansök medan tid finns!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.