2015-10-23 06:00

2015-10-23 06:00

Har skuld i bostadsbubblan

BANKER: Allt generösare med hög belåning

Hur kommer det sig att man från Bankföreningen nu förordar en avtrappning av deras egna kunders rätt till ränteavdrag i sina självdeklarationer, i stället för att kräva amortering på bostadslånen? Kan det vara så illa att man hellre ser att bankens utlåning är fortsatt hög, så att ränteinflödet inte försämras men att man ändå inför statsmakten vill visa sig ansvarsfulla inför hotet om en katastrof på bostadsmarknaden?

För det är ju så att de svenska bankerna i hög grad har medverkat till den extremt höga skuldsättningen hos senare tiders egnahemsägare. Under min tid som kreditbeviljare i slutet av 1900-talet hade vi hårda direktiv från bankens ledning om att bottenlån i en villa skulle amorteras bort på 30 år – det snällaste alternativ man kunde erbjuda var ett annuitetslån där ränta plus amortering uppgick till samma antal kronor varje förfallodag, vilket resulterade i en stigande amortering allteftersom skulden sjönk och räntekostnaden därmed blev lägre, men fortfarande 30 års löptid.

Bottenlånet på 30 år fick man på högst 75 procent av köpeskillingen, eller värdering, och fick man dessutom i undantagsfall ett topplån mot kompletterande säkerhet skulle det amorteras på tio år. Med de kraven från bankerna blev det ingen fastighetsbubbla.

Men i konkurrensen om kunderna har svenska banker blivit allt generösare med hög belåning och i många fall amorteringsfrihet under lång tid. Det är tveksamt om man med sin generositet har tänkt på kundens bästa i framtiden. Och nu visar man ännu mer nonchalans mot sina kunder, när man förordar att de villkor som gällde när till exempel en ung familj gjorde sitt livs kanske största affär bara ska gälla några år under lågränteperioden.

När ränteläget blir mera ”normalt” igen bränner det till med en dubbel chock.

B Lj

Hur kommer det sig att man från Bankföreningen nu förordar en avtrappning av deras egna kunders rätt till ränteavdrag i sina självdeklarationer, i stället för att kräva amortering på bostadslånen? Kan det vara så illa att man hellre ser att bankens utlåning är fortsatt hög, så att ränteinflödet inte försämras men att man ändå inför statsmakten vill visa sig ansvarsfulla inför hotet om en katastrof på bostadsmarknaden?

För det är ju så att de svenska bankerna i hög grad har medverkat till den extremt höga skuldsättningen hos senare tiders egnahemsägare. Under min tid som kreditbeviljare i slutet av 1900-talet hade vi hårda direktiv från bankens ledning om att bottenlån i en villa skulle amorteras bort på 30 år – det snällaste alternativ man kunde erbjuda var ett annuitetslån där ränta plus amortering uppgick till samma antal kronor varje förfallodag, vilket resulterade i en stigande amortering allteftersom skulden sjönk och räntekostnaden därmed blev lägre, men fortfarande 30 års löptid.

Bottenlånet på 30 år fick man på högst 75 procent av köpeskillingen, eller värdering, och fick man dessutom i undantagsfall ett topplån mot kompletterande säkerhet skulle det amorteras på tio år. Med de kraven från bankerna blev det ingen fastighetsbubbla.

Men i konkurrensen om kunderna har svenska banker blivit allt generösare med hög belåning och i många fall amorteringsfrihet under lång tid. Det är tveksamt om man med sin generositet har tänkt på kundens bästa i framtiden. Och nu visar man ännu mer nonchalans mot sina kunder, när man förordar att de villkor som gällde när till exempel en ung familj gjorde sitt livs kanske största affär bara ska gälla några år under lågränteperioden.

När ränteläget blir mera ”normalt” igen bränner det till med en dubbel chock.

B Lj