Cirka 100 av Sveriges 290 kommuner har en överenskommelse med Migrationsverket om att ta emot asylsökande ensamkommande barn och ungdomar. I ytterligare 70 kommuner har barnen själva ordnat boende hos släktingar. Migrationsverket uppger att trots att ett antal dialoger med potentiellt nya kommuner pågår, dominerar en avvaktande hållning.
Antalet asylsökande ensamkommande barn och ungdomar har sexdubblats sedan 2005. Fram till den 13 november har i år 1 800 barn sökt asyl i Sverige och drygt 500 barn i de fyra ankomstkommunerna väntar på att få en plats i någon av landets kommuner.
Under 2009 har Migrationsverket avtal med fyra av Värmlands läns sexton kommuner om att ta emot ensamkommande flyktingbarn, nämligen Hagfors, Hammarö, Karlstad och Munkfors. Sunne har tidigare tagit emot ensamkommande barn och Kristinehamns kommuns skol- och socialnämnder har nyligen ställt sig positiva till att ta emot tolv ensamkommande barn. Beslut tas i kommunfullmäktige i december.
Den senaste tiden har det blivit smärtsamt tydligt vad ett motstånd mot flyktingmottagande kan leda till. En av Sveriges rikaste kommuner, moderatstyrda Vellinge i Skåne, protesterade mot att Malmö stad genom Attendo Care hyrde ett vandrarhem åt ensamkommande barn innanför kommunens gränser. Inte för att de behövde ta något ekonomiskt ansvar, för det åligger Malmö stad, och inte för att det inskränker det kommunala självstyret, utan endast för att de motsatte sig att minderåriga som flytt till Sverige överhuvudtaget ska vistas i kommunen.
Det är viktigt att stå upp för medmänsklighet och för människors lika värde i en tid då rent främlingsfientliga uttalanden hörs från etablerade partier. Fler kommuner måste ta emot ensamkommande barn och göra det möjligt för dessa att få en bra start här.
Ensamkommande barn befinner sig i en särskilt utsatt situation. De har ofta flytt under flera år, är ofta föräldralösa och har ofta svåra upplevelser bakom sig. När de till slut kommer till Sverige behöver de stöd och hjälp under den första tiden, istället för att mötas av ilska eller att människor vänder dem ryggen. De är ofta starka individer, som kan bidra med mycket om de bara ges rätt förutsättningar.
Att bara ett hundratal kommuner tar emot ensamkommande barn, trots full kostnadstäckning, räcker inte. Många tvingas bo långa perioder i transitboenden innan de i bästa fall kan slussas vidare till ankomstkommuner. Denna osäkerhet motverkar möjligheten för dem att börja skapa sig ett liv här.
Hur vi behandlar barn, och särskilt utsatta barn, är ett mått på vilken empati och medkänsla som finns i ett samhälle. Det är därför viktigt att Sveriges kommuner tillämpar de internationella konventioner Sverige skrivit under och som i grunden handlar om medmänsklighet.
Maria Ferm
Språkrör för Grön Ungdom
Elisabeth Holmstrand Gustafsson
Språkrör för Miljöpartiet de Gröna i Kristinehamn




















































– 













































