Alldeles för hög ungdomsarbetslöshet
Replik: Arbetsmarknad
;)
Svar till Magnus Hildebrand (NWT 18/10)
Arbetslösheten bland unga är för hög och ett allvarligt problem. Att Unionens Magnus Hildebrand försöker att släta över problematiken tyder på att han vill undvika obehagliga diskussioner om de höga trösklarna in på svensk arbetsmarknad.
Sedan några år tillbaka inkluderas heltidsstudenter som söker jobb i andelen arbetslösa unga. Det är en anpassning till internationell standard och infördes för att kunna jämföra mellan olika länder. Det är sant att statistiken varierar från månad till månad, därför ska man använda säsongsrensade siffror som eliminerar de korta variationerna. Den säsongsrensade ungdomsarbetslösheten har legat över 20 procent under de senaste 3–4 åren.
Ungefär 45 procent av arbetslösheten bland unga utgörs av studerande. Vi vet att en stor del av dessa pluggar eftersom de inte kan hitta något jobb. 9 av 10 studerande ingår inte alls i ungdomsarbetslösheten eftersom de inte söker jobb. Hildebrand verkar ha som sitt ”mission” att misskreditera arbetsgivarorganisationer, men har fel när han skriver att ”arbetsgivarorganisationerna basunerar ut att var fjärde ungdom är arbetslös”.
I krisens kölvatten föll andelen med tillfälliga jobb ungefär lika mycket bland unga som äldre. Bland de med en tillsvidareanställning, som påverkas direkt av turordningsreglerna vid neddragning, var dock minskningen i sysselsättningen fem gånger större för unga än för äldre. Så oavsett Hildebrands raljerande är turordningsreglerna till nackdel för unga.
När Unionen hävdar att ungdomsarbetslösheten ”inte är så hög som vissa vill påskina” vill jag bara påminna om att det i Sverige finns cirka 70 000 individer i åldern 15–24 år som helt har gett upp jobbsökandet (s k latent arbetssökande) som varken studerar, jobbar eller är arbetslösa. Vill man föra en seriös diskussion om ungdomsarbetslösheten kan man inte räkna bort arbetslösa studenter och i samma veva ”glömma” att räkna in de latent arbetslösa. De är dessutom den största utmaningen ur ett samhälleligt perspektiv.
Däremot delar jag Hildebrands uppfattning om vikten av att unga tar sig igenom gymnasiet med godkända betyg, vikten av YH-utbildningar och välkomnar Unionens engagemang i frågan om studentmedarbetarsystem.
Men att blunda för lägstlönernas betydelse och att verka för att de höjs genom låglönesatsningar tränger undan jobb och gör det svårare till exempel unga för att få jobb. Både internationell och svensk forskning (bl a Skedinger och Gottfries) visar lägstlönernas påverkan på sysselsättningen. Och i många branscher finns inte heller möjligheten till introduktionsanställningar som Hildebrand pekar på och även om förutsättningarna fanns så skulle inte heller det vara en universallösning.
Därför menar jag att ungdomsarbetslösheten är oacceptabelt hög och ett allvarligt problem. Skolans kvalitet och relevans kan inte undervärderas men man kan heller inte blunda för att höga lägstlöner och rigida anställningsskyddsregler försvårar ungas etablering på arbetsmarknaden.
Patrik Karlsson
Arbetsmarknadsexpert, Svenskt Näringsliv
