Ungdomsarbetslösheten är onödig
Debatt: Arbetsmarknad
Unionen, fackförbundet för tjänstemän inom den privata sektorn, presenterade i dagarna en rapport som visar att storleken på ungdomsarbetslösheten är missvisande hög och att arbetsgivare sprider myter och framför grundlösa krav på försämringar av löner och anställningsvillkor till mer skada än nytta. Unionen vill ha en förbättringslinje för dem som saknar jobb, snarare än en försämringslinje för de som redan har ett.
När Statistiska Centralbyrån, SCB, 2007 började räkna även studenter som sökte sommarjobb som arbetslösa, steg ungdomsarbetslösheten kraftigt. Den förändras sedan dess lika kraftigt uppåt eller nedåt beroende när på året man undersöker den. I juni 2011 kunde därför ungdomsarbetslösheten vara hela 28,6 procent, för att månaden efter, i juli 2011 falla till 16,8 procent. Arbetsgivarorganisationerna basunerar trots detta ut att var fjärde ungdom i Sverige är arbetslös.
För att komma till rätta med missförhållanden på svensk arbetsmarknad är det viktigt att hålla sig till fakta. Att sprida desinformation och myter om att ungdomar generellt sett har för höga ingångslöner, att lagen om anställningsskydd skulle hindra ungdomar från att få en anställning och att allt blir så mycket bättre bara chefen fick sparka vem man ville när som helst – gör tyvärr mer skada än nytta för alla.
Strukturell ungdomsarbetslöshet, det vill säga ungdomsarbetslöshet på grund av otillräcklig utbildningsnivå, kan endast avhjälpas med att eleverna tar sig igenom gymnasiet med godkända betyg. Unionen verkar för att fler får gymnasiekompetens och önskar att mer medel avsätts för yrkeshögskolor. Tyvärr har Värmland fått minskade anslag för yrkeshögskolor senaste året vilket är beklagligt för våra ungdomar. Unionen verkar även för införandet av ett studentmedarbetarsystem, där elever får arbetslivserfarenhet under studietiden.
Ett stort antal av svenska arbetsgivare har även, tack vare kollektivavtalen, redan idag möjlighet att introduktionsanställa oerfarna och oprövade på arbetsmarknaden till 75 procent av lägstalön för 20-åringar. Detta är dock inte att förväxla med lönesänkningar.
Unionen önskar även att tiden från max tre månaders praktik förlängs till minst den dubbla tiden. Värmländska ungdomsinsatser som t ex Lärling 2.0 skulle få betydligt större genomslagskraft för att minska ungdomsarbetslösheten.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att ungdomsarbetslösheten inte är så hög som vissa vill påskina, lönerna för ungdomar är inte för höga som vissa vill påskina och att Unionen har konkreta och bevisligen väl fungerande lösningar för att hjälpa våra värmländska ungdomar in på arbetsmarknaden, en förbättringslinje som är till nytta för alla.
Magnus Hildebrand
Regionchef, Unionen Värmland
