Dåligt underlag leder till odugliga beslut
Debatt: Sadevs nedläggning
Internationellt bistånd är inte någon borgerlig paradgren. Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) vill lägga ner den myndighet som alliansregeringen själv sjösatte för sex år sedan, nämligen Sadev i Karlstad. Följden blir resursdränering av kompetens, förlorade arbetstillfällen i Värmland och en osäker, förmodligen dyrbar ommöblering av biståndets utvärderingsverksamhet.
Först drabbades Sida, vars kompetenta ledning med internationellt gott rykte entledigades. Biståndsministern kunde oemotsagd påstå vad som helst utan några underlag. Härigenom gick år förlorade, år som kunnat användas för att förbättra en verksamhet som redan hade ett bra internationellt betyg. Det är svårt att undgå misstanken att motiven är politiska – läs: liberala – för att bryta ned en i svensk arbetarrörelse förankrad tradition av internationell solidaritet. I stället har vi år efter år fått höra att det svenska biståndet inte håller måttet, att vi inte nått dem med de största behoven: de fattiga på gatan. Vår biståndsminister hävdar att det skulle gå mycket bättre om den svenska industrin tog hand om utvecklingen i u-länderna.
I Sverige etablerades 2006 Sadev, Swedish Agency for Development Evaluation, i Karlstad med 10–14 utvärderare. En generaldirektör tillsattes plus tillsyn i form av ett insynsråd och en årlig budget på drygt 20 miljoner. I och med en alltmer tydlig konflikt har personalen under de senaste åren fått genomföra flera undersökningar av arbetsmiljö och psykosociala förhållanden. Det dåliga arbetsklimatet ledde till sjukskrivningar och uppsägningar.
Förutom detta har Statskontoret undersökt de interna processerna på Sadev och en extern utvärderare tittade på kvalitet i några aktuella utvärderingar. Resultaten var ofattbara med tanke på att det finns ett insynsråd; en uppdragsgivare (utrikesdepartementet) som ständigt varit ”nöjd” med resultaten; och riksdagens utrikesutskott som är en viktig användare av biståndets resultatmätningar. Några axplock ur Statskontorets rapport:
”Ledningen har inte konkretiserat de strategiska målen, begränsat utrymme för fältstudier med kvalitetsbrister som följd, långsiktig strategi för utvärderingar saknas, ledningen ändrar förutsättningar löpande under projekttiden, ledningen byter arbetsspråk mitt under rapportskrivande, hög personalomsättning, stora brister i den psykosociala miljön.”
Märkligt nog lyfte Statskontoret inte fram dessa omständigheter i sina slutsatser. Man landade istället i svepande omdömen om kollektiv ineffektivitet och bristande kvalitet. Generaldirektören ställdes inte till ansvar.
UD var nöjt med Statskontorets rekommendationer och uppenbarligen även biståndsministern: Det befriade dem från att ställa vettiga utvärderingsfrågor och att styra myndigheterna på ett kompetent sätt. De tar även bort faktumet att närmare 50 kollegor inom Sadev kommit och gått under myndighetens sex år, ofta med motiveringen att det på grund av generaldirektörens klåfingrighet inte gått att genomföra utvärderingar med kvalité. Rekommendationerna döljer att utrikesdepartementet inte vill bli utvärderat när det gäller deras pengaanvändning för demokrati och mänskliga rättigheter.
Och ministern? Hon kan fortsätta att ifrågasätta biståndets effekter. Det krävs ingen Einstein för att inse vem som drabbas – det är de fattiga och marginaliserade människorna i Tredje världen.
Bengt Berg
Riksdagsman, Vänsterpartiet
