Mycket övrigt att önska i Värmland
Replik: Palliativ vård
Svar till Marianne Utterdahl (NWT 6/10)
Fem gånger mer, cirka 2 500, säger Marianne Utterdahl (Sjukvårdspartiet i Värmland). År 2011 fick 468 patienter stöd av de fem existerande palliativa teamen under kontorstid (08.00–17.00), 94 patienter per team 2011 och i framtiden 500 patienter per team under kontorstid.
Förutom de patienter (cancer) som kan erhålla dygnetruntvård på sjukhus, vem tar hand om de patienter som bor hemma (och alls inte säkert vill bo hemma) mellan 17.00–08.00? Hemsjukvården gör det inte, kommunala hemtjänsten gör det inte? I någon kommun ställer inte larmtjänst upp heller vid behov.
Marianne Utterdal skriver att valfrihet, värdighet och en bevarad självbild (!) kan möjliggöras av utökad professionella team, oavsett om man väljer att avsluta livet i hemmet eller i en lugn vårdmiljö. Valmöjligheten finns inte.
Värmland hade totalt 165 platser (sjukvård/hemsjukvård) år 2010 till 468 cancerpatienter. Lugn vårdmiljö är mycket tveksamt. Kan den jäktade och stressade vårdpersonalen på onkologavdelningarna svara mot lugn vårdmiljö? Vad händer då med det ökade behovet, fler diagnoser, för beräknat 2 500? Var ska den ökande professionella kompetensen hämtas hem? Socialstyrelsens Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård 2012 poängterar nödvändigheten av kompetenshöjande utbildning av vårdpersonalen.
Regeringens nationella äldresamordnare Eva Nilsson Bågenholm; regeringen sjösätter den största satsningen på vård och omsorg av äldre, hela 4,3 miljarder. Hundratals miljoner håller på att frysa inne då landsting och kommuner inte kan nå de mål som är satta på läkemedelsbehandlingar, demensutredningar och vård i livets slutskede.
Det är hög tid att landstinget och Region Värmland (politisk sammanslutning av 16 kommuner i Värmland) och dess förtroendevalda politiker sätter sig ner och söker komma överens om att använda skattepengarna till att uppnå målet med vård och omsorg av de svårast sjuka på vägen mot livet slut. Då är det inte tal om otillräcklig teamtillsyn mellan 08.00–17.00 utan ett helt annat förhållningssätt till våra medmänniskor som är lika värda vid födsel som inför livets slut. Det är så sorgligt att ta del av alla politiker som ständigt söker försvara sina tillkortakommanden, fel tagna beslut utan vidare spisning och på dåligt beslutsunderlag. För att inte tala om alla tjänstemän, som med stöd av delegationer styr och ställer till det.
NWT har under året föredömligt tagit in debattartiklar kring livet slutskede och fokuserat på verkligheten. Om våra politiker och sakkunniga kan läsa och har någon förmåga att ta till sig av innehållet i verklighetsbeskrivningarna, varit med i verkligheten, så borde något ha hänt. Varför är så icke fallet? Att lägga ned den ena fungerande palliativa vårdenheten efter den andra kan knappast vara rätt väg. Det är alldeles för mycket snack och för lite verkstad.
Några förslag:
1. Samtliga vårdcentraler i länet skulle vara utbildningsenheter för läkare och sjuksköterskekandidater enligt Molkommodellen
2. Utbildningen skall ha en stor del inriktat mot palliativ vård och omsorg.
3. Återinrätta Gläntan
4. Hospicefilosofin skall vara ledande
5. Hospice, ett i norra och ett i södra Värmland
6. Utnyttja lediga lokaler för hospiceverksamhet, t ex Säffle sjukhus, nedlagda spyannex i Arvika m fl.
7. Dammsug länet (d v s ta reda på) hur många läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som har intresse av att öka sin kompetens mot palliativ vård.
8. Skapa utbildningsinsatser efter behov i samarbete med universitetet.
9. Inrätta en volontärorganisation där både ung och äldre kan delta.
Det finns flera förslag.
Christina Zachrisson
Arbetsgruppen Hospice, Wermland







































































