Människans värdighet ända till slutet
Debatt: Palliativ vård
Om vård i livets slutskede skrevs det en hel del om under våren i lokala tidningar. Människor berättade om, inte alla gånger, positiva erfarenheter. Frågor ställdes om vad som krävs för en värdig vård i livets slutskede.
Att vara människa innebär att ha sin boning i en kropp av kött och blod, en välbalanserad mekanism som varje sekund ser till att livet rullar på. Med viljans kraft styr vi kropp och tanke, men kroppen har också ett eget liv som vi inte når eller kan påverka, trots dagens högteknologiska och kompetenta vårdapparat.
Åldrande, sjukdom och död är ytterst en process som vi inte rår över då den ingår i våra livsvillkor som vi delar med varandra. Men det kan vara svårt att orka stå kvar hos den som är svårt sjuk och döende. Vår primitiva drift att undvika sjukdom och död är stark. Det är djupt nedlagt i vår biologi att skydda oss själva från det som hotar vårt liv. Det krävs mod och mognad att stå kvar i en relation i dödens närhet och närma sig sin egen inre upplevelse av smärta och vanmakt.
Men det är ingen omöjlighet. Det handlar om att hjälpa en medmänniska att avsluta sitt liv här på jorden. En människas sista tid kan bli en tid av närhet och omsorg av olika slag, där ett nytt ljus faller över relationer och tillvaron.
Vi som arbetar inom sjukhuskyrkan menar att de här frågorna kring liv och död yttersta handlar om människosyn, värnandet om en människas värde och värdighet ända fram. Vi ser att det religiösa språket, psalmerna, symbolerna och riten har burit och bär människor i livets olika situationer och skeenden. Vi människor behöver leva i ett samhälle där vi blir sedda som en helhet; kroppsligt, själsligt, andligt. Det handlar om värnandet om en gemenskap och ett sammanhang, ett samhälle som har bärighet i kanterna, bärighet för den som just nu är utsatt.
Men en helhetssyn är komplext att hantera och upprätthålla. Det krävs kunskap, mognad, erfarenhet, tid, mod, vilja och prioriteringar av olika slag. Därför lever en helhetssyn på människan alltid farligt eftersom en människas existentiella och andliga behov inte alltid går att redovisa ekonomiskt. Kan det t o m vara så att som vi värderar och behandlar våra döende kommer vi att värdera de levande?
Karin Axelsson
Diakon
Kathy Blomqvist
Diakon
Håkan Fhager
Pastor
Ann-Sofie Kamkar
Präst
Sjukhuskyrkan i Karlstad
