Skolans ställning måste stärkas
Debatt: Utbildning
;)
Sämre resultat i internationella mätningar och arbetsförhållandena i vissa skolor är sannolikt några orsaker till att förtroendet för den svenska skolan är lågt. I media ges ofta lärarna skulden för de försämrade kunskaperna och för att tråkiga lektioner bidrar till skolk, vilket i sin tur leder till få sökande och låga intagningspoäng på lärarutbildningarna och ytterligare försämrad status för läraryrket. Dessutom är lärarnas förtroende för skolans ledarskap lågt (Skolvärden 2012).
Ändras inte dessa negativa attityder kommer skolan inte att lyckas med att utbilda och utveckla för framtidens behov. Finland kan dock stå som förebild, där eleverna lyckas bra i internationella mätningar, där skolan har gott anseende och där läraryrket är populärt.
Skolan är målstyrd och därför bör elevernas måluppfyllelse utvärderas efter varje årskurs i grundskolan. Även om formella betyg inte ges efter varje årskurs (som i Finland) är måluppfyllelsen viktig information för elever, föräldrar och skola. De finska och svenska läroplanerna för grundskolan påminner om varandra, med centralt innehåll och betygskriterier för varje stadium. De finska utbildningsanordnarna (kommunerna) är dock ålagda att konkretisera läroplanen i varje ämne för varje årskurs, vilket även underlättar lärarnas undervisning. Just otydliga kursplaner och kunskapskrav kan vara en orsak till att svenska elever halkat efter i internationella mätningar och att lärarna orättvist fått skulden för detta. De finska kunskapskraven är dock klarare formulerade än i den nya svenska läroplanen.
Ett syfte med att utvärdera elever efter varje årskurs är att se förutsättningar för uppflyttning. Alltför många elever i dagens skola går vidare till högre årskurser utan tillräckliga förkunskaper, vilket delvis bekräftas av att minst 12 procent saknar slutbetyg efter årskurs 9. Elever som går vidare och misslyckas trots stödåtgärder riskerar även att försämra undervisningen.
Med konkretare kunskapskrav kan det utsatta rektorsämbetet ges en friare ställning gentemot det kommunala huvudmannaskapet, förslagsvis under tidsbegränsade mandatperioder. På så sätt hamnar rektorn närmare skolan och lärarna och kan kraftfullare hävda det pedagogiska ledarskapet. Lönesättning och fördelning av arbetstid kan också bli flexiblare. På gymnasiet bör rektorn liksom i grundskolan även ges formell möjlighet att besluta om elevers uppflyttning. Har rektorn dessutom undervisningsskyldighet (som i Finland, 50–100 timmar/år) ökar förutsättningarna för ett genuint ledarskap och rektorn kan återgå till undervisning om mandatet inte förnyas.
Stimulans, utvecklingsmöjligheter, inflytande och lön är viktiga faktorer vid yrkesval. Står valet mellan lärare i matematik och kemi eller ingenjör avgör kanske lönen. Liksom ingenjören utvecklar teknik utvecklar läraren människor och är därför en slags kunskapsingenjör som måste vara kunskapsintresserad, nyfiken, allmänbildad och stödjande. För att få fler sökande till lärarutbildningen bör därför månadslönen efter 20 år i yrket kunna ligga på minst 40 000 kronor. I dag ligger maxlönerna på gymnasiet och grundskolan sällan över 35 000 respektive 30 000 kronor. Det relativt fria läraryrket kompenserar sedan för eventuella löneskillnader.
Förhoppningsvis kommer vi 45 timmars veckoarbetande lärare att kunna glädja oss åt vårt sju veckor långa sommarlov utan att behöva ha dåligt samvete, samt slippa bli ifrågasatta för att vi valt lärarbanan. Först då har skolan den status och ställning som krävs för att kunna ställa de ofta jobbiga krav på ansträngning och arbetsinsats som utbildning och utveckling kräver.
Anders Andersson
Lärare på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn
