Lärarna litar inte på Sveriges kommuner
Debatt: Skolan
Fler måste vilja vara och bli lärare. Vi rusar rakt mot en nationell lärarkris då vi om åtta år riskerar att stå utan minst 43 000 lärare från förskola till gymnasieskola. Unga människor lockas visserligen av läraryrket, men avskräcks av låga löner och hög arbetsbelastning. Allt fler förstår vikten av ett attraktivt läraryrke som lockar de bästa. Stödet för högre lärarlöner har bland allmänheten troligen aldrig varit större.
Detta verkar tyvärr inte arbetsgivarparten i Sveriges kommuner och landsting till fullo inse. Det bud som Lärarnas samverkansråd, där Lärarförbundet är en part, nu har avvisat, motsvarar inte den uppvärdering av läraryrket som är helt nödvändig. Sveriges kommuners bud var för litet, för tunt och för osäkert. Vi krävde mer än andra under längre tid och det svarade budet inte upp mot.
Budet byggde på en femårig avtalsperiod, varav fyra år utan tydliga angivna löneökningsnivåer. Det fanns ingen möjlighet att säga upp avtalet om kommunerna inte skulle satsa på lärarna under den väldigt långa avtalsperioden.
SKL hävdar nu att budet innehöll både en jämförelsevis hög nivå för 2012 och mer pengar därefter. Lärarförbundet ser också att det första årets löneökning var mer än de flesta andra fått i den här avtalsrörelsen och att det kunde ha inneburit ett första steg. Problemet var att det sedan tog tvärt slut. De följande fyra åren innebar i praktiken inte några garantier för att lärarna ska få mer än andra. Den garanterade uppvärderingen på i snitt 364 kronor första året, var en droppe i havet.
En viktig – och kanske den viktigaste – anledning till att budet avvisades är en grundläggande brist på tillit. Alltför många arbetsgivare – kommuner, fristående skolor och staten – har under alltför många år gett minsta möjliga i lönepåslag och satt hälarna i marken när det gäller utveckling och uppvärdering av lärarna.
SKL är nu ivriga att lägga skulden på lärarna. Problemet är de facto att kommunerna har stretat emot. Lärarförbundet har i mer än 15 år jobbat för ökad lönespridning som belönar ett skickligt lärararbete, men mötts av arbetsgivare som inte vågat och kunnat. SKL måste få fler av sina medlemmar att ställa upp, om det ska bli verklighet.
För vem ska stå i klassrummen om ingen vill vara eller bli lärare? Kommunerna har inte råd att säga nej till lärarna. Vi fortsätter att jobba för att få politikerna att säga ja till lärarna. Då säger de också ja till utveckling, tillväxt och framtidstro.
Eva-Lis Sirén
Ordförande, Lärarförbundet







































































