Sveriges bistånd är bra för världen
Debatt: Utveckling
;)
Sveriges bistånd till andra länder uppgår idag till 35,8 miljarder kronor. Det är väl använda pengar. Vi lever i en orättvis värld. Jag vet. Under några år arbetade jag i Kongo-Brazzaville och lärde känna ett underbart, men sargat land. Ett land där människor kämpar med fattigdom och för demokrati. Under ett uppbyggnadsskede behöver Kongo, och många andra länder, stöd till demokratiutbyggnad, skolor, sjukvård och infrastruktur.
Kongos stora rikedom är olja. Den vill europeiska oljebolag åt. Några av mina afrikanska vänner jobbade på oljedepartementet och jag fick otaliga berättelser om mutförsök, undanhållande av uppgifter och allmänt trixande av de europeiska oljebolagen. Den är min och många andras välgrundade misstanke att det franska oljebolaget ELF var med och delfinansierade den statskupp som sedan resulterade i att fransmännen fick ännu bättre villkor för oljeutvinningen i landet.
Vi i västvärlden har ansett att stora delar av världen ska fungera som billiga råvarudistributörer till oss. Det är dags att ändra på detta.
Då behövs i första hand en rättvis världshandel. Afrikanska stater måste få del av inkomsterna från de stora rikedomar av olja, mineraler och skog som man har på kontinenten. Handelsvillkor måste skrivas så att de också gynnar producenter i tredje världen. Västvärldens köp av fairtrade-produkter är viktig för att stödja goda produktionsvillkor för företagare i producentländerna.
Under en övergångsperiod behövs också bistånd. Det är inte heller märkvärdigare än att vi har kommunutjämningsbidrag i Sverige där rikare kommuner i Stockholm överför medel till fattigare kommuner i Värmland.
Regeringen har idag tre huvudinriktningar på biståndet. Det är mänskliga rättigheter och demokrati, miljö och klimat samt jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingsarbetet. Det här är bra inriktningar. Inte minst är det min erfarenhet att när man satsar på kvinnors hälsa, utbildning och företagande ger man ett stöd som leder till utveckling för många istället för några få.
Att utrikesdepartementet får biståndsmedel till ambassader runt om i världen, att biståndsmedel går till att betala av dåliga exportkrediter till svenska företag eller vårt flyktingmottagande är däremot fel användning. Biståndet ska gå till demokratiuppbyggnad och utveckling i tredje världen och ingenting annat.
Det är viktigt att hela vår utrikespolitik är sammanhängande. Man kan inte ge bistånd med ena handen och sälja vapen till konflikthärdar med den andra. Svensk vapenexport är idag rekordstor. Vi lever i fred, men tjänar pengar på krig i andra delar av världen.
En viktig uppgift är att dra in fler aktörer i biståndet. Svenska folkrörelser, och även företag, har stora kontaktytor i tredje världen. Här kan biståndet vara med och stödja projekt som når direkt ut till människorna. Här finns en snabbhet och flexibilitet som statsöverfört bistånd har svårt att matcha. Inte minst i Afrika, där många stater har svårt med transparens i staternas ekonomier.
Vad vi ska komma ihåg är att mycket i världen går åt rätt håll. Det är färre väpnade konflikter i världen idag jämfört med i princip hela 1900-talet. Fler människor än någonsin dras ur den djupa fattigdomen och kan leva värdiga liv. Demokratin utvecklas i världen. Här spelar biståndet en stor och viktig roll.
Det statliga biståndet behöver inte finnas för evigt. En dag tror jag att vi kommer att leva vi i en rättvis och god värld. Men under många år framåt måste vi slå vakt om ett bra bistånd.
Per-Inge Lidén (MP)
Språkrör och internationell kontaktperson, Karlstad
