2017-10-04 06:00

2017-10-04 06:00

Vikten av transparens inför väljarna

Debatt: Subsidiaritet

Jag och Kristdemokraterna gav ett tydligt besked i form av att EU ska syssla med de stora gränsöverskridande utmaningarna, istället för att exempelvis lägga fokus på arbetsmarknadsåtgärder och familjepolitik, skriver Lars Adaktusson.

Det saknas knappast inrikespolitiska problem, skandaler, och motsättningar för media att bevaka denna höst. Transportstyrelseskandalen och partiledarskifte. Att den redan eftersatta EU-bevakningen inte direkt får ökat medialt fokus i detta läge är inte ett speciellt vågat antagande.

För oss som är valda att representera svenska folket i Europaparlamentet är naturligtvis frågan om mediebevakningen en utmaning. Men det blygsamma journalistiska intresset ger oss också en högre grad av egenansvar, i synnerhet beträffande transparens och återrapportering till väljarna.

Det är ett ansvar som givetvis går att ta på olika sätt. Jag försöker genom aktiv opinionsbildning via debattsidor, och sociala medier, spegla mitt fokus i det politiska arbetet. Jag ger också ut en årlig rapport om hur jag röstat i Europaparlamentet med bäring på den så kallade subsidiaritetsprincipen. Det är ett av EU:s fundament, och innebär att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå.

När vi senast hade ett EU-val, våren 2014, var debatten om vilka frågor som hör hemma på nationell nivå och vilka som hör hemma i Bryssel mycket omfattande. Jag och Kristdemokraterna gav ett tydligt besked i form av att EU ska syssla med de stora gränsöverskridande utmaningarna, istället för att exempelvis lägga fokus på arbetsmarknadsåtgärder och familjepolitik. Vallöften som jag bär med mig i min vardag i Bryssel. Tanken med min subsidiaritetsrapport är att visa hur detta tar sig uttryck i praktiken.

Det senaste året har debatten om just subsidiaritetsfrågorna varit extra påtaglig. Sommaren 2016 röstade britterna om att lämna EU. Det försätter unionen i en ny position, och frågan om hur EU ska reformeras för att möta framtiden har varit i fokus. Detta har fått såväl EU-fientliga krafter som rent federalistiska förespråkare att vädra morgonluft. Debatten har kretsat kring frågor som försvarssamarbete, EU:s budget och den så kallade sociala pelaren (som bland annat innebär överstatlig familjepolitik).

Hur jag har rösat i Europaparlamentet i dessa frågor, likväl som andra, under våren 2017 och hösten 2016 framgår i min nyutgivna subsidiaritetsrapport som går att ladda ner på min hemsida. Det är inget uttömmande sätt att återrapportera till väljarna, men det är ett sätt. Om vallöften inte följs upp av mediekanaler får vi politiker göra jobbet själva.

Lars Adaktusson (KD)

Europaparlamentariker

Det saknas knappast inrikespolitiska problem, skandaler, och motsättningar för media att bevaka denna höst. Transportstyrelseskandalen och partiledarskifte. Att den redan eftersatta EU-bevakningen inte direkt får ökat medialt fokus i detta läge är inte ett speciellt vågat antagande.

För oss som är valda att representera svenska folket i Europaparlamentet är naturligtvis frågan om mediebevakningen en utmaning. Men det blygsamma journalistiska intresset ger oss också en högre grad av egenansvar, i synnerhet beträffande transparens och återrapportering till väljarna.

Det är ett ansvar som givetvis går att ta på olika sätt. Jag försöker genom aktiv opinionsbildning via debattsidor, och sociala medier, spegla mitt fokus i det politiska arbetet. Jag ger också ut en årlig rapport om hur jag röstat i Europaparlamentet med bäring på den så kallade subsidiaritetsprincipen. Det är ett av EU:s fundament, och innebär att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå.

När vi senast hade ett EU-val, våren 2014, var debatten om vilka frågor som hör hemma på nationell nivå och vilka som hör hemma i Bryssel mycket omfattande. Jag och Kristdemokraterna gav ett tydligt besked i form av att EU ska syssla med de stora gränsöverskridande utmaningarna, istället för att exempelvis lägga fokus på arbetsmarknadsåtgärder och familjepolitik. Vallöften som jag bär med mig i min vardag i Bryssel. Tanken med min subsidiaritetsrapport är att visa hur detta tar sig uttryck i praktiken.

Det senaste året har debatten om just subsidiaritetsfrågorna varit extra påtaglig. Sommaren 2016 röstade britterna om att lämna EU. Det försätter unionen i en ny position, och frågan om hur EU ska reformeras för att möta framtiden har varit i fokus. Detta har fått såväl EU-fientliga krafter som rent federalistiska förespråkare att vädra morgonluft. Debatten har kretsat kring frågor som försvarssamarbete, EU:s budget och den så kallade sociala pelaren (som bland annat innebär överstatlig familjepolitik).

Hur jag har rösat i Europaparlamentet i dessa frågor, likväl som andra, under våren 2017 och hösten 2016 framgår i min nyutgivna subsidiaritetsrapport som går att ladda ner på min hemsida. Det är inget uttömmande sätt att återrapportera till väljarna, men det är ett sätt. Om vallöften inte följs upp av mediekanaler får vi politiker göra jobbet själva.

Lars Adaktusson (KD)

Europaparlamentariker

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.