2017-09-13 06:02

2017-09-13 06:02

Låt inte Sverige bli en arena för konflikter

Debatt: Säkerhetspolitik

Sveriges inslagna linje i förhållande till Nato får inte utformas på ett sätt som spär på risken att svenskt territorium blir en konfliktzon för utländska intressen, skriver Eva-Lena Gustavsson.

I en allt mer orolig tid rustar världens länder igen i vårt närområde. Alla talar om att stärka försvarsförmågan. Men diskussionen utgår tyvärr ofta ur en retorik som går ut på att det är realistiskt att visa militära muskler mot Ryssland. Där tron på att bygga fred via diplomati och demokratiska processer ses som naiva. Krigets fasor borde avskräcka och stämma till eftertanke.

Sverige är kluvet i frågor om krig och fred. Vi exporterar sedan decennier vapensystem till några av världens värsta diktaturer, samtidigt som fred och demokrati är mål för utrikespolitiken. Sverige värnar sin alliansfrihet men landets militär övar med Nato.

Den största försvarsövningen i Sverige sedan 1993, Aurora 17, genomförs i september med samtliga stridskrafter i försvaret. Cirka 40 svenska myndigheter finns med tillsammans med flertalet länder som USA, Finland, Frankrike, Litauen, Norge, Danmark och Estland. Det är första gången som USA deltar med marktrupp i en övning i Sverige.

Övningen kan anses vara ofarlig i sig, men i enlighet med krigets inneboende logik finns det oro att både Ryssland och Nato börjar rusta och träna för strid på svenskt territorium. Sverige blir på så sätt deltagare i den militära upptrappningen mellan Nato och Ryssland. Upprustningen rättfärdigar sig själv och i konflikten finns även starka ekonomiska intressen som riktar blickarna mot Arktis olja och mineraler. Sveriges inslagna linje i förhållande till Nato får inte utformas på ett sätt som spär på risken att svenskt territorium blir en konfliktzon för utländska intressen.

Nato har varit tydliga med att hjälp till Sverige enbart kan ske om Sverige håller med om militäralliansens verklighetsbeskrivning. Ett tydligt exempel där är hur USA:s försvarsminister James Mattis nu senast kräver att svenska regeringen avstår från att skriva under den 122 länder starka FN-konventionen för att förbjuda kärnvapen. Dessa påtryckningar mot Sveriges utrikes- och säkerhetspolitiska linje är exempel på USA:s och Natos arbetssätt, och visar att dessa aktörer inte har Sveriges bästa för ögonen.

Vår feministiska utrikespolitik med utrikesminister Margot Wallström i spetsen är oerhört viktig i arbetet för en förändring. I en tid när Ryssland bedriver en aggressiv och expansiv utrikespolitik bör Sverige öka våra diplomatiska ansträngningar, öka det kulturella utbytet, öka handel samt öka stödet till journalister, rörelser som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati i och runt Östersjön, i Ryssland och i andra ickedemokratiska länder.

Sveriges alliansfrihet ger oss möjligheter att ta en aktiv roll för nedrustning i en tid av ökad militär polarisering. Antalet alliansfria aktörer minskar, och vi blir färre som kan upprätta det förtroende som en medlande roll kräver före, under och efter väpnade konflikter. Låt Sverige göra sina säkerhets- och utrikespolitiska bedömningar som ett alliansfritt land med egna avvägningar och vägval.

Eva-Lena Gustavsson (S)

Riksdagsledamot

I en allt mer orolig tid rustar världens länder igen i vårt närområde. Alla talar om att stärka försvarsförmågan. Men diskussionen utgår tyvärr ofta ur en retorik som går ut på att det är realistiskt att visa militära muskler mot Ryssland. Där tron på att bygga fred via diplomati och demokratiska processer ses som naiva. Krigets fasor borde avskräcka och stämma till eftertanke.

Sverige är kluvet i frågor om krig och fred. Vi exporterar sedan decennier vapensystem till några av världens värsta diktaturer, samtidigt som fred och demokrati är mål för utrikespolitiken. Sverige värnar sin alliansfrihet men landets militär övar med Nato.

Den största försvarsövningen i Sverige sedan 1993, Aurora 17, genomförs i september med samtliga stridskrafter i försvaret. Cirka 40 svenska myndigheter finns med tillsammans med flertalet länder som USA, Finland, Frankrike, Litauen, Norge, Danmark och Estland. Det är första gången som USA deltar med marktrupp i en övning i Sverige.

Övningen kan anses vara ofarlig i sig, men i enlighet med krigets inneboende logik finns det oro att både Ryssland och Nato börjar rusta och träna för strid på svenskt territorium. Sverige blir på så sätt deltagare i den militära upptrappningen mellan Nato och Ryssland. Upprustningen rättfärdigar sig själv och i konflikten finns även starka ekonomiska intressen som riktar blickarna mot Arktis olja och mineraler. Sveriges inslagna linje i förhållande till Nato får inte utformas på ett sätt som spär på risken att svenskt territorium blir en konfliktzon för utländska intressen.

Nato har varit tydliga med att hjälp till Sverige enbart kan ske om Sverige håller med om militäralliansens verklighetsbeskrivning. Ett tydligt exempel där är hur USA:s försvarsminister James Mattis nu senast kräver att svenska regeringen avstår från att skriva under den 122 länder starka FN-konventionen för att förbjuda kärnvapen. Dessa påtryckningar mot Sveriges utrikes- och säkerhetspolitiska linje är exempel på USA:s och Natos arbetssätt, och visar att dessa aktörer inte har Sveriges bästa för ögonen.

Vår feministiska utrikespolitik med utrikesminister Margot Wallström i spetsen är oerhört viktig i arbetet för en förändring. I en tid när Ryssland bedriver en aggressiv och expansiv utrikespolitik bör Sverige öka våra diplomatiska ansträngningar, öka det kulturella utbytet, öka handel samt öka stödet till journalister, rörelser som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati i och runt Östersjön, i Ryssland och i andra ickedemokratiska länder.

Sveriges alliansfrihet ger oss möjligheter att ta en aktiv roll för nedrustning i en tid av ökad militär polarisering. Antalet alliansfria aktörer minskar, och vi blir färre som kan upprätta det förtroende som en medlande roll kräver före, under och efter väpnade konflikter. Låt Sverige göra sina säkerhets- och utrikespolitiska bedömningar som ett alliansfritt land med egna avvägningar och vägval.

Eva-Lena Gustavsson (S)

Riksdagsledamot

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.