2017-07-12 06:01

2017-07-12 06:01

Önskedrömmar om skogen

Replik: Miljöpartiet

Det är vi skogsägare i Värmland som producerar en väsentlig del av det klimatvänliga material som håller många, många värmlänningar med jobb, både direkt och indirekt, skriver Britt Marie Nordquist.

Svar till Stina Bergström och Monika Bubholz (NWT 4/7)

Att skriva debattartiklar om önskedrömmar är politikers jobb när det närmar sig valår och i NWT den 4 juli gör Stina Bergström och Monika Bubholz (båda MP) sin del av jobbet, den här gången genom att önska sig en kraftsamling för skogen. Bra, det är vi många som önskar, men vi är också många som vill veta hur ni har tänkt, för det glömde ni att förklara.

Ta det här med hyggesfritt skogsbruk som exempel, hur ska det ske rent praktiskt? Jag har hört er tala om det många gånger, men jag måste ha missat den praktiska delen, så var snäll och förklara den för mig. Att det blir både dyrare, mera resurskrävande, medför ökad maskinanvändning, längre körvägar och mera dieselutsläpp, det inser jag eftersom det är en ständig gallring ni förespråkar (även om ni döpt det till något annat), därför är jag väldigt nyfiken på er förklaring till miljövänligheten i detta? Ett sidospår är ju om samhällets arbetsplatser är redo att ta emot en så ojämn råvara som vi då kommer att få, jag är en tvivlare där, men förklara gärna för mig.

Det fanns en del siffror i er artikel, men det saknades också några. Ni skriver att en procent av Värmlands skogar har lagstadgat skydd, 90 procent brukas genom kalhyggesbruk, men de 9 procenten däremellan, vad händer där? En rejäl bit av dessa är frivilligt skyddade genom sina ägares försorg, och utan att någon annan än markägarens själv står för kostnaden, visst glömde ni att redovisa det?

Den 80-procentiga ökning av anslaget till skydd av skog som ni lyckats få fram(?), det låter också jättebra, men är inte det pengar som staten redan ”handlat” för? Skogar man bestämt sig för att skydda från sina tidigare ägare (de som skapat de höga naturvärdena), har man verkligen fullt ut betalat ersättning för dem fram till i dag? Jag tror att de slantar ni hänvisar till redan är använda, men ni får det att låta som om staten nu kan fortsätta handla, och det är nog vad som kommer att ske. För nya, saknade pengar.

Det är inget fel på den känsla som ni beskriver i artikeln (känslan av barr under foten och blåbär i munnen, göken en tidig majmorgon o s v), jag känner ingen som inte ställer upp på det där. Den typen av produktionsskog lämnade mina förfäder över till mig, den typen av produktionsskog kommer jag att försöka ge till mina barn, men under tiden vi lever så brukar vi den, utan att förbruka. Och på våra föryngringsytor spirar nytt liv, ny skog, tillsammans med de örter, djur och insekter som kräver ung skog för att kunna leva.

Det är inte så att det är vi skogsägare som är de onda och ni MP-politiker som är de goda, vilket jag får en bestämd känsla av att ni gärna förmedlar. Det är vi skogsägare i Värmland som producerar en väsentlig del av det klimatvänliga material som håller många, många värmlänningar med jobb, både direkt och indirekt. Det är mycket troligt att det är vi som också kommer att producera den bioenergi som ska ersätta den fossila energin. Och en sak till, skillnaden på oss brukare och på er politiker är att vi inte vill förmedla bara en känsla av barr och blåbär, vi kommer att leverera dem på riktigt.

Britt Marie Nordquist

Ekshärad

Svar till Stina Bergström och Monika Bubholz (NWT 4/7)

Att skriva debattartiklar om önskedrömmar är politikers jobb när det närmar sig valår och i NWT den 4 juli gör Stina Bergström och Monika Bubholz (båda MP) sin del av jobbet, den här gången genom att önska sig en kraftsamling för skogen. Bra, det är vi många som önskar, men vi är också många som vill veta hur ni har tänkt, för det glömde ni att förklara.

Ta det här med hyggesfritt skogsbruk som exempel, hur ska det ske rent praktiskt? Jag har hört er tala om det många gånger, men jag måste ha missat den praktiska delen, så var snäll och förklara den för mig. Att det blir både dyrare, mera resurskrävande, medför ökad maskinanvändning, längre körvägar och mera dieselutsläpp, det inser jag eftersom det är en ständig gallring ni förespråkar (även om ni döpt det till något annat), därför är jag väldigt nyfiken på er förklaring till miljövänligheten i detta? Ett sidospår är ju om samhällets arbetsplatser är redo att ta emot en så ojämn råvara som vi då kommer att få, jag är en tvivlare där, men förklara gärna för mig.

Det fanns en del siffror i er artikel, men det saknades också några. Ni skriver att en procent av Värmlands skogar har lagstadgat skydd, 90 procent brukas genom kalhyggesbruk, men de 9 procenten däremellan, vad händer där? En rejäl bit av dessa är frivilligt skyddade genom sina ägares försorg, och utan att någon annan än markägarens själv står för kostnaden, visst glömde ni att redovisa det?

Den 80-procentiga ökning av anslaget till skydd av skog som ni lyckats få fram(?), det låter också jättebra, men är inte det pengar som staten redan ”handlat” för? Skogar man bestämt sig för att skydda från sina tidigare ägare (de som skapat de höga naturvärdena), har man verkligen fullt ut betalat ersättning för dem fram till i dag? Jag tror att de slantar ni hänvisar till redan är använda, men ni får det att låta som om staten nu kan fortsätta handla, och det är nog vad som kommer att ske. För nya, saknade pengar.

Det är inget fel på den känsla som ni beskriver i artikeln (känslan av barr under foten och blåbär i munnen, göken en tidig majmorgon o s v), jag känner ingen som inte ställer upp på det där. Den typen av produktionsskog lämnade mina förfäder över till mig, den typen av produktionsskog kommer jag att försöka ge till mina barn, men under tiden vi lever så brukar vi den, utan att förbruka. Och på våra föryngringsytor spirar nytt liv, ny skog, tillsammans med de örter, djur och insekter som kräver ung skog för att kunna leva.

Det är inte så att det är vi skogsägare som är de onda och ni MP-politiker som är de goda, vilket jag får en bestämd känsla av att ni gärna förmedlar. Det är vi skogsägare i Värmland som producerar en väsentlig del av det klimatvänliga material som håller många, många värmlänningar med jobb, både direkt och indirekt. Det är mycket troligt att det är vi som också kommer att producera den bioenergi som ska ersätta den fossila energin. Och en sak till, skillnaden på oss brukare och på er politiker är att vi inte vill förmedla bara en känsla av barr och blåbär, vi kommer att leverera dem på riktigt.

Britt Marie Nordquist

Ekshärad

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.