2017-04-21 06:01

2017-04-21 06:01

Orimliga krav på nya avlopp

Debatt: Småhus

Om staten med miljöargument tvingar den enskilde till en stor investering bör miljönyttan vara tydlig och utredd, inte försumbar och gissad, skriver Anna Werner.

Tyvärr står hundratusentals småhusägare med gamla avloppsanläggningar som inte klarar dagens högt ställda reningskrav på fosfor. Den investering som krävs ligger ofta på 100 000 kronor.

Att minska övergödningen är viktigt, men utredningar har visat att det överlägset dyraste sättet sett till nedlagda kronor per renat gram fosfor är just uppgradering av enskilda avlopp. Och det är folk på landsbygden som drabbas. Ibland är en ny avloppsanläggning dyrare än vad de skulle få om de sålde huset. En brist i dagens regelverk är att för- och nackdelar med stränga krav inte vägs mot varandra.

Ett författningsförslag om enskilda avlopp är nu ute på remiss. Enligt det sänks kravet på rening något i områden utan övergödningsproblem. Det är bra, men tyvärr blir det även fortsättningsvis dyrt att åtgärda sitt avlopp. Och i områden där fosforutsläpp från enskilda avlopp verkligen är ett problem kommer kraven enligt förslaget att höjas, med fördyringar för den enskilde som följd.

Värst blir det ofta när äldre personer drabbas, ensamboende med låg pension och knappt påvisbara utsläpp. För lagen gör ingen skillnad på hur fastigheten används. Reningskraven är desamma på ett hus som används som permanentbostad av en stor barnfamilj och ett sommartorp som används två veckor per år.

Om staten med miljöargument tvingar den enskilde till en stor investering bör miljönyttan vara tydlig och utredd, inte försumbar och gissad. Som det är nu är det lätt att misstänka att alla pengar i analysen bakom kraven inte räknas till lika värde. Staten kräver avsevärt avkastning (i form av miljöförbättring) när 35 miljarder av egna medel satsas än när det som nu gäller småhusägarnas (350 000 avloppsanläggningar à 100 000 kronor).

Kostnadseffektivitet måste få plats i lagstiftningen. När det finns risk för miljöproblem bör man först se efter vilka de lokala utsläppskällorna är. Sedan börjar man förslagsvis med att täppa till utsläpp för vilka pluggen är billig men ändå ger stor miljönytta. Därefter kan man ge sig på vanliga människors (ofta minimala) utsläpp.

I Finland gick myndigheterna först ut hårt och sa att alla avlopp måste åtgärdas bums, men nu har regering och riksdag där backat. Verkligheten har hunnit ikapp. I den finska miljöskyddslagen har från och med april införts lindringar för fastigheter byggda före år 2004. Fastigheter långt från vattendrag och grundvattenområden kan nu skjuta upp åtgärdandet av avloppet till nästa större renovering av fastigheten.

Sedan tidigare finns i vårt grannland dessutom ett undantag för äldre personer. Ett finskt enskilt avlopp behöver inte förnyas om det var funktionsdugligt 2011 och om en i fastigheten bosatt innehavare då hade fyllt 68 år. De finska fastigheter som ligger mindre än 100 meter från stranden eller i grundvattenområden kommer inte få skjuta upp åtgärdandet på samma automatiska vis som fastigheter på ”torra land”, men man kommer kunna söka dispens hos sin kommun med fem år i taget.

Det behövs någon typ av svensk lindring så att även småhusägare här med försumbar miljöpåverkan och svag ekonomi slipper flytta på grund av avloppet. Ekonomiskt stöd till de värst drabbade skulle kunna vara en möjlighet. Lagändringar à la Finland en annan. Det viktiga är att något görs.

Anna Werner

Samhällspolitisk analytiker på Villaägarna

Tyvärr står hundratusentals småhusägare med gamla avloppsanläggningar som inte klarar dagens högt ställda reningskrav på fosfor. Den investering som krävs ligger ofta på 100 000 kronor.

Att minska övergödningen är viktigt, men utredningar har visat att det överlägset dyraste sättet sett till nedlagda kronor per renat gram fosfor är just uppgradering av enskilda avlopp. Och det är folk på landsbygden som drabbas. Ibland är en ny avloppsanläggning dyrare än vad de skulle få om de sålde huset. En brist i dagens regelverk är att för- och nackdelar med stränga krav inte vägs mot varandra.

Ett författningsförslag om enskilda avlopp är nu ute på remiss. Enligt det sänks kravet på rening något i områden utan övergödningsproblem. Det är bra, men tyvärr blir det även fortsättningsvis dyrt att åtgärda sitt avlopp. Och i områden där fosforutsläpp från enskilda avlopp verkligen är ett problem kommer kraven enligt förslaget att höjas, med fördyringar för den enskilde som följd.

Värst blir det ofta när äldre personer drabbas, ensamboende med låg pension och knappt påvisbara utsläpp. För lagen gör ingen skillnad på hur fastigheten används. Reningskraven är desamma på ett hus som används som permanentbostad av en stor barnfamilj och ett sommartorp som används två veckor per år.

Om staten med miljöargument tvingar den enskilde till en stor investering bör miljönyttan vara tydlig och utredd, inte försumbar och gissad. Som det är nu är det lätt att misstänka att alla pengar i analysen bakom kraven inte räknas till lika värde. Staten kräver avsevärt avkastning (i form av miljöförbättring) när 35 miljarder av egna medel satsas än när det som nu gäller småhusägarnas (350 000 avloppsanläggningar à 100 000 kronor).

Kostnadseffektivitet måste få plats i lagstiftningen. När det finns risk för miljöproblem bör man först se efter vilka de lokala utsläppskällorna är. Sedan börjar man förslagsvis med att täppa till utsläpp för vilka pluggen är billig men ändå ger stor miljönytta. Därefter kan man ge sig på vanliga människors (ofta minimala) utsläpp.

I Finland gick myndigheterna först ut hårt och sa att alla avlopp måste åtgärdas bums, men nu har regering och riksdag där backat. Verkligheten har hunnit ikapp. I den finska miljöskyddslagen har från och med april införts lindringar för fastigheter byggda före år 2004. Fastigheter långt från vattendrag och grundvattenområden kan nu skjuta upp åtgärdandet av avloppet till nästa större renovering av fastigheten.

Sedan tidigare finns i vårt grannland dessutom ett undantag för äldre personer. Ett finskt enskilt avlopp behöver inte förnyas om det var funktionsdugligt 2011 och om en i fastigheten bosatt innehavare då hade fyllt 68 år. De finska fastigheter som ligger mindre än 100 meter från stranden eller i grundvattenområden kommer inte få skjuta upp åtgärdandet på samma automatiska vis som fastigheter på ”torra land”, men man kommer kunna söka dispens hos sin kommun med fem år i taget.

Det behövs någon typ av svensk lindring så att även småhusägare här med försumbar miljöpåverkan och svag ekonomi slipper flytta på grund av avloppet. Ekonomiskt stöd till de värst drabbade skulle kunna vara en möjlighet. Lagändringar à la Finland en annan. Det viktiga är att något görs.

Anna Werner

Samhällspolitisk analytiker på Villaägarna

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.