2017-03-29 06:00

2017-03-29 06:00

Skydda skogen för biologisk mångfald och klimatet

Replik: Natur

Skogen behöver tvärtom skyddas för klimatets skull. Äldre skogar har ett stort kollager och detta kollager frigörs vid avverkning, skriver David van der Spoel och Amanda Tas.

Svar till Sven-Erik Bucht (NWT 22/2) och Björn Gillberg (NWT 9/3)

Vissa hävdar att skogen gör störst nytta för klimatet när den brukas. Till exempel manar Sven-Erik Bucht (NWT 22/2) till en omställning till ett biobaserat samhälle. Fossiloberoende är en nödvändighet, men biobränslen är inte en lösning. Skogen behöver tvärtom skyddas för klimatets skull. Äldre skogar har ett stort kollager och detta kollager frigörs vid avverkning.

Av den svenska skogsproduktionen blir 80 procent kortlivade produkter, som snabbt släpps ut som koldioxid igen. Bara vart femte träd blir således till virke som undanhålls kolcykeln under en något längre tid. Genom att drastiskt minska skogsavverkningen kan vi förhindra utsläpp av växthusgaser till atmosfären. Samtidigt måste vi minska utsläppen från alla källor såsom trafik, industri och hushåll.

Vi behöver även ta mycket större hänsyn till den biologiska mångfalden. Professorerna Pekka Kauppi och Tomas Lundmark menar (SvD 3/3) att skogsbruket inte har någon större påverkan på den biologiska mångfalden och att vi därför bör bruka den för att rädda klimatet. Men faktum är att drygt 1 800 skogslevande växt och djurarter är nära hotade eller hotade i dag på grund av att deras naturliga livsmiljö – skogen – minskat i areal. Vildrenen är en av de arter som inte finns kvar i naturligt tillstånd i Sverige i dag.

Endast cirka 4 procent av den produktiva skogen är formellt skyddad. Forskning pekar på att minst 20 procent produktiv skogsmark måste skyddas långsiktigt för att bevara arter i livskraftiga populationer. Detta är ändå ett blygsamt krav i jämförelse med de 50 procent skydd som ledande forskare förespråkar internationellt.

Biobränslen är inte koldioxidneutrala och att subventionera dessa som Björn Gillberg (NWT 9/3) förespråkar är ett stort misstag. Vid förbränning av biobränslen frigörs koldioxid omgående vilket bidrar till växthuseffekten på samma negativa sätt som fossila bränslen. Atmosfären gör inte skillnad på kol från förnyelsebara eller fossila bränslen. Det tar många år att kompensera för dessa kolutsläpp; i ett 50-100 års perspektiv kan biobränslen t o m ha en högre klimatpåverkan än fossila bränslen och leda till oåterkalleliga klimatförändringar. Biobränslen på global skala riskerar dessutom att tränga undan matförsörjning och andra ekosystemtjänster.

Kauppi och Lundmark skriver mycket riktigt (SvD 3/3) att vi behöver minska konsumtionen och energieffektivisera. Men i nästa mening vill de sälja svenska förpackningsvaror över hela världen. Det går inte ihop förstås. Faktum är att den svenska pappers- och massaindustrin förbrukar hälften av all energi i svensk tillverkningsindustri, och samtidigt ger dess produkter tillsammans med bioenergin upphov till koldioxidutsläpp som är dubbelt så stort som resten av landets ekonomi. Där finns det alltså möjlighet att spara energi, minska utsläppen och bevara den biologiska mångfalden: genom att spara mer skog från avverkning.

Det som behövs är bevarandestrategier som tar uppriktig hänsyn till biologisk mångfald, klimat och ekosystemtjänster. Politiken och skogsindustrin måste respektera ekosystemens gränser och uppfylla vetenskapligt belagda bevarandemål. Om vi uppnår 17 procent skyddad produktiv skogsmark till 2020 som Sverige har förbundit sig att göra enligt Nagoya-avtalet är vi en bra bit på väg.

David van der Spoel

Amanda Tas

Skydda Skogen

Svar till Sven-Erik Bucht (NWT 22/2) och Björn Gillberg (NWT 9/3)

Vissa hävdar att skogen gör störst nytta för klimatet när den brukas. Till exempel manar Sven-Erik Bucht (NWT 22/2) till en omställning till ett biobaserat samhälle. Fossiloberoende är en nödvändighet, men biobränslen är inte en lösning. Skogen behöver tvärtom skyddas för klimatets skull. Äldre skogar har ett stort kollager och detta kollager frigörs vid avverkning.

Av den svenska skogsproduktionen blir 80 procent kortlivade produkter, som snabbt släpps ut som koldioxid igen. Bara vart femte träd blir således till virke som undanhålls kolcykeln under en något längre tid. Genom att drastiskt minska skogsavverkningen kan vi förhindra utsläpp av växthusgaser till atmosfären. Samtidigt måste vi minska utsläppen från alla källor såsom trafik, industri och hushåll.

Vi behöver även ta mycket större hänsyn till den biologiska mångfalden. Professorerna Pekka Kauppi och Tomas Lundmark menar (SvD 3/3) att skogsbruket inte har någon större påverkan på den biologiska mångfalden och att vi därför bör bruka den för att rädda klimatet. Men faktum är att drygt 1 800 skogslevande växt och djurarter är nära hotade eller hotade i dag på grund av att deras naturliga livsmiljö – skogen – minskat i areal. Vildrenen är en av de arter som inte finns kvar i naturligt tillstånd i Sverige i dag.

Endast cirka 4 procent av den produktiva skogen är formellt skyddad. Forskning pekar på att minst 20 procent produktiv skogsmark måste skyddas långsiktigt för att bevara arter i livskraftiga populationer. Detta är ändå ett blygsamt krav i jämförelse med de 50 procent skydd som ledande forskare förespråkar internationellt.

Biobränslen är inte koldioxidneutrala och att subventionera dessa som Björn Gillberg (NWT 9/3) förespråkar är ett stort misstag. Vid förbränning av biobränslen frigörs koldioxid omgående vilket bidrar till växthuseffekten på samma negativa sätt som fossila bränslen. Atmosfären gör inte skillnad på kol från förnyelsebara eller fossila bränslen. Det tar många år att kompensera för dessa kolutsläpp; i ett 50-100 års perspektiv kan biobränslen t o m ha en högre klimatpåverkan än fossila bränslen och leda till oåterkalleliga klimatförändringar. Biobränslen på global skala riskerar dessutom att tränga undan matförsörjning och andra ekosystemtjänster.

Kauppi och Lundmark skriver mycket riktigt (SvD 3/3) att vi behöver minska konsumtionen och energieffektivisera. Men i nästa mening vill de sälja svenska förpackningsvaror över hela världen. Det går inte ihop förstås. Faktum är att den svenska pappers- och massaindustrin förbrukar hälften av all energi i svensk tillverkningsindustri, och samtidigt ger dess produkter tillsammans med bioenergin upphov till koldioxidutsläpp som är dubbelt så stort som resten av landets ekonomi. Där finns det alltså möjlighet att spara energi, minska utsläppen och bevara den biologiska mångfalden: genom att spara mer skog från avverkning.

Det som behövs är bevarandestrategier som tar uppriktig hänsyn till biologisk mångfald, klimat och ekosystemtjänster. Politiken och skogsindustrin måste respektera ekosystemens gränser och uppfylla vetenskapligt belagda bevarandemål. Om vi uppnår 17 procent skyddad produktiv skogsmark till 2020 som Sverige har förbundit sig att göra enligt Nagoya-avtalet är vi en bra bit på väg.

David van der Spoel

Amanda Tas

Skydda Skogen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.