2016-10-14 06:01

2016-10-14 06:01

Fixa det befintliga först

Debatt: Järnvägen

Innan vi bygger upp ett mycket större långsiktigt beroende av underhåll, måste det finnas trygghet i att medlen finns – och att inte snabbtåget blir gökungen som slänger ut andra investeringar, skriver Mattias Goldmann.

Kil-Karlstad Välsviken, Daglösen-Filipstad och Kristinehamn-Nykroppa är tre av 69 järnvägssträckor i landet som från nästa år får sänkt hastighet eftersom den är i så dåligt skick. Det behövs en omfattande satsning på att förbättra det befintliga järnvägsnätet – annars klarar vi inte klimatmålen.

Stora delar av den svenska järnvägen är i bedrövligt skick, med sprucken räls, trasiga växlar och krånglande strömförsörjning. Därför måste tågen köras långsammare, och nästa år ser vi ut att gå mot ett trist rekord med sänkt hastighet på 69 sträckor från Riksgränsen och Boden i norr till Malmö och Trelleborg i söder. Gods, regionaltåg och snabbtåget mellan våra större städer – allt drabbas.

Sänkta hastigheter betyder att resan tar längre tid, vilket i sin tur förstås gör att fler tar bilen för personresorna och att allt mer gods transporteras på lastbil. Trafikinfarkten på vägarna förvärras och klimatmålen blir svårare att nå. Dessutom försvåras den regionala utvecklingen av arbetsmarknaden, där en väl fungerande järnväg är en viktig del.

Historiskt har alla regeringar oavsett färg satsat för lite på järnvägsunderhåll, och den nuvarande är inget undantag. I budgetpropositionen föreslår de rödgröna 200 miljoner kronor extra till järnvägsunderhåll år 2017, vilket för att sätta det i ett sammanhang är drygt det dubbla mot den årliga kostnaden för gratis inträde på 18 museum. Åren 2019-2020 föreslås järnvägsinvesteringar på 5,9 miljarder kronor, mot de 16 miljarder kronor per år i 12 år som Trafikverket anger som nödvändigt. Förutom att det alltså är för lite, är det efter valet och därmed får löftet om finansiering ses som osäkert.

Utan att nu ta ställning till snabbtågets vara eller icke vara – stora delar av beslutsunderlaget fattas – måste vi konstatera tre saker:

1. Politiken är dålig på att prioritera underhåll. Innan vi bygger upp ett mycket större långsiktigt beroende av underhåll, måste det finnas trygghet i att medlen finns – och att inte snabbtåget blir gökungen som slänger ut andra investeringar.

2. Klimatmålet för 2030 försvåras av snabbtåget. Det skulle tidigast invigas 2035 och till dess skulle byggnationen ge stora klimatpåverkande utsläpp, som gör det svårt att nå målet på 70 procent minskad klimatpåverkan från transporterna. En sådan utsläppsökning måste då mötas med en än kraftfullare satsning på hållbara transporter i närtid, som det befintliga järnvägsnätet.

3. Vi lever här och nu. Hur bra det än må vara att från år 2035 kunna åka mycket snabbt Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö, så är det för de flesta mer relevant att i nutid kunna åka tåg någorlunda snabbt, säkert och punktligt i hela landet.

Regeringen lägger nu sista handen vid den långsiktiga infrastrukturplaneringen, och oppositionen formulerar som bäst sina budgetförslag. Nyligen kom sju partier överens om Sveriges långsiktiga klimatmål – kan det bli grunden för en långsiktig överenskommelse om rimligt snabb och punktlig järnväg i hela landet?

Mattias Goldmann

Vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores

Kil-Karlstad Välsviken, Daglösen-Filipstad och Kristinehamn-Nykroppa är tre av 69 järnvägssträckor i landet som från nästa år får sänkt hastighet eftersom den är i så dåligt skick. Det behövs en omfattande satsning på att förbättra det befintliga järnvägsnätet – annars klarar vi inte klimatmålen.

Stora delar av den svenska järnvägen är i bedrövligt skick, med sprucken räls, trasiga växlar och krånglande strömförsörjning. Därför måste tågen köras långsammare, och nästa år ser vi ut att gå mot ett trist rekord med sänkt hastighet på 69 sträckor från Riksgränsen och Boden i norr till Malmö och Trelleborg i söder. Gods, regionaltåg och snabbtåget mellan våra större städer – allt drabbas.

Sänkta hastigheter betyder att resan tar längre tid, vilket i sin tur förstås gör att fler tar bilen för personresorna och att allt mer gods transporteras på lastbil. Trafikinfarkten på vägarna förvärras och klimatmålen blir svårare att nå. Dessutom försvåras den regionala utvecklingen av arbetsmarknaden, där en väl fungerande järnväg är en viktig del.

Historiskt har alla regeringar oavsett färg satsat för lite på järnvägsunderhåll, och den nuvarande är inget undantag. I budgetpropositionen föreslår de rödgröna 200 miljoner kronor extra till järnvägsunderhåll år 2017, vilket för att sätta det i ett sammanhang är drygt det dubbla mot den årliga kostnaden för gratis inträde på 18 museum. Åren 2019-2020 föreslås järnvägsinvesteringar på 5,9 miljarder kronor, mot de 16 miljarder kronor per år i 12 år som Trafikverket anger som nödvändigt. Förutom att det alltså är för lite, är det efter valet och därmed får löftet om finansiering ses som osäkert.

Utan att nu ta ställning till snabbtågets vara eller icke vara – stora delar av beslutsunderlaget fattas – måste vi konstatera tre saker:

1. Politiken är dålig på att prioritera underhåll. Innan vi bygger upp ett mycket större långsiktigt beroende av underhåll, måste det finnas trygghet i att medlen finns – och att inte snabbtåget blir gökungen som slänger ut andra investeringar.

2. Klimatmålet för 2030 försvåras av snabbtåget. Det skulle tidigast invigas 2035 och till dess skulle byggnationen ge stora klimatpåverkande utsläpp, som gör det svårt att nå målet på 70 procent minskad klimatpåverkan från transporterna. En sådan utsläppsökning måste då mötas med en än kraftfullare satsning på hållbara transporter i närtid, som det befintliga järnvägsnätet.

3. Vi lever här och nu. Hur bra det än må vara att från år 2035 kunna åka mycket snabbt Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö, så är det för de flesta mer relevant att i nutid kunna åka tåg någorlunda snabbt, säkert och punktligt i hela landet.

Regeringen lägger nu sista handen vid den långsiktiga infrastrukturplaneringen, och oppositionen formulerar som bäst sina budgetförslag. Nyligen kom sju partier överens om Sveriges långsiktiga klimatmål – kan det bli grunden för en långsiktig överenskommelse om rimligt snabb och punktlig järnväg i hela landet?

Mattias Goldmann

Vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores