2016-09-30 06:00

2016-09-30 06:00

Sluta kamouflera våra skatter

Debatt: Politik

Arbetsgivaravgifterna är ett exempel på skatter som är dolda för vanliga människor, skriver Joacim Olsson.

Det har skämtsamt sagts att folk i allmänhet inte vet skillnaden mellan skatt och böter, förutom att en bot i regel är billigare. Det är ett skämt som bottnar i allvar. För om beskattningens nytta inte är tydlig för var och en, hur vet man då att pengarna behövs?

Det låter ibland som att pengarna från sänkta skatter försvinner i ett svart hål, men sanningen är ju att de används i miljontals människors egna beslut om att spara, konsumera eller investera. Ju mer det offentliga tar, desto mindre kan folk själva göra.

I Skattebetalarnas förening för vi en daglig kamp mot högre skatter och slöseri med skattepengar. Vi är bekymrade över att skattetrycket börjat krypa upp igen. Men vi är också bekymrade över att en del skatter är svåra att sätta fingret på. De är kamouflerade till oigenkännlighet. Ett exempel är arbetsgivaravgifterna som står för mer än en fjärdedel av statens skatteintäkter.

Vi har sedan sjuttiotalet beräknat den dag på året när den genomsnittliga arbetstagaren jobbat ihop tillräckligt med pengar för att kunna betala årets skatter till stat och kommun. Från och med denna skattefridag får man behålla pengarna själv. I år inföll den 18 juli, tre dagar senare än i fjol, vilket är ett tydligt trendbrott.

När vi beräknar skattefridagen tar vi med arbetsgivaravgifterna. Vi märker att det finns de som ifrågasätter varför. De är ju inte skatt, lyder en vanlig invändning. De belastar ju inte löntagaren, invänder en annan. Avgifterna får man ju tillbaka genom socialförsäkringarna, säger en tredje. Men sådana resonemang håller inte.

Arbetsgivaravgifterna läggs ovanpå bruttolönen och betalas av arbetsgivaren. Därmed påverkar de i realiteten individens löneutrymme, eftersom de är en betydande del av kostnaden för att ha en person anställd. En del av avgifterna (allmän löneavgift) är också precis som vilken skatt som helst. Den delen har dessutom blivit allt större. De andra delarna av arbetsgivaravgifterna är kopplade till socialförsäkringarna. Men eftersom det finns tak för hur mycket ersättning man kan få är allt över taken att betrakta som skatt.

De som hävdar att det är fel att betrakta arbetsgivaravgift som en skatt borde i konsekvensens namn kräva åtminstone att den allmänna löneavgiften slopas. Under tiden fortsätter vi i Skattebetalarnas förening med att konstatera att det finns skatter som är dolda och behöver föras fram i ljuset.

Joacim Olsson

Vd för Skattebetalarnas förening

Det har skämtsamt sagts att folk i allmänhet inte vet skillnaden mellan skatt och böter, förutom att en bot i regel är billigare. Det är ett skämt som bottnar i allvar. För om beskattningens nytta inte är tydlig för var och en, hur vet man då att pengarna behövs?

Det låter ibland som att pengarna från sänkta skatter försvinner i ett svart hål, men sanningen är ju att de används i miljontals människors egna beslut om att spara, konsumera eller investera. Ju mer det offentliga tar, desto mindre kan folk själva göra.

I Skattebetalarnas förening för vi en daglig kamp mot högre skatter och slöseri med skattepengar. Vi är bekymrade över att skattetrycket börjat krypa upp igen. Men vi är också bekymrade över att en del skatter är svåra att sätta fingret på. De är kamouflerade till oigenkännlighet. Ett exempel är arbetsgivaravgifterna som står för mer än en fjärdedel av statens skatteintäkter.

Vi har sedan sjuttiotalet beräknat den dag på året när den genomsnittliga arbetstagaren jobbat ihop tillräckligt med pengar för att kunna betala årets skatter till stat och kommun. Från och med denna skattefridag får man behålla pengarna själv. I år inföll den 18 juli, tre dagar senare än i fjol, vilket är ett tydligt trendbrott.

När vi beräknar skattefridagen tar vi med arbetsgivaravgifterna. Vi märker att det finns de som ifrågasätter varför. De är ju inte skatt, lyder en vanlig invändning. De belastar ju inte löntagaren, invänder en annan. Avgifterna får man ju tillbaka genom socialförsäkringarna, säger en tredje. Men sådana resonemang håller inte.

Arbetsgivaravgifterna läggs ovanpå bruttolönen och betalas av arbetsgivaren. Därmed påverkar de i realiteten individens löneutrymme, eftersom de är en betydande del av kostnaden för att ha en person anställd. En del av avgifterna (allmän löneavgift) är också precis som vilken skatt som helst. Den delen har dessutom blivit allt större. De andra delarna av arbetsgivaravgifterna är kopplade till socialförsäkringarna. Men eftersom det finns tak för hur mycket ersättning man kan få är allt över taken att betrakta som skatt.

De som hävdar att det är fel att betrakta arbetsgivaravgift som en skatt borde i konsekvensens namn kräva åtminstone att den allmänna löneavgiften slopas. Under tiden fortsätter vi i Skattebetalarnas förening med att konstatera att det finns skatter som är dolda och behöver föras fram i ljuset.

Joacim Olsson

Vd för Skattebetalarnas förening