2016-08-23 15:05

2016-08-23 15:05

Hatet som hotar demokratin

DEBATT: Eva-Lena Gustavsson om näthatet efter polisens debattartikel

Den som uttrycker det som nyss var sunda, allmängiltiga värderingar, kallas i dag både det ena och det andra och hoten haglar. Den verkligheten lever vi alla i. Och det hotet är på riktigt, skriver Eva-Lena Gustavsson.

För faan lev i verkligheten!” ”Är du på riktigt?” Så inleds ett par av alla de mail och kommentarer jag har fått sedan jag kritiserat den polisman som i NWT menat att invandrare ska ”förintas”. Jag och kommunen diarieför, d v s arkiverar, alla hot och kommentarer jag får. Däremot kommer jag inte att svara varje man (ja, det är hittills bara manliga signaturer) personligen. Så jag gör ett samlat svar till dessa herrar och andra här.

Jo, jag lever i verkligheten. Jag är på riktigt. Det är också de miljontals människor som i dag är på flykt undan krig, terror och förföljelse. På riktigt var också de miljontals offren för Förintelsen, nazisternas systematiska massmord på judar, romer och andra.

Att polismannen i fråga använde just ordet ”förinta” var något många med mig reagerade kanske allra starkast på. Det är ett ord som så tydligt ekar från historien med bottenlöst tragisk symbolik. Polismannen använder i sin text också begreppet ”livsutrymme”. Även det är ett ord som framför allt förknippas med nazismen. Lebensraum, livsutrymme, var ett av begrepp man använde som argument för att försöka förinta ett helt folk från jordens yta. Det är alltså inte harmlösa vilka-som-helst-ord som förekommer här, utan djupt laddade.

Nu säger polisen att han ångrar ordvalet. Det är bra! Men jag tror tyvärr inte att det är en slump att just dessa ord kommer upp när han – och andra – i dag vill beskriva sin bild av Sverige. Sin idé om invandrare och människor på flykt.

I högerextrema kretsar har begrepp som dessa och liknande alltid levt kvar. De har använts i argumentation för att precis som polismannen tala om hotet för att ”Moder Svea” går under, att vårt land och vår kultur tas över av främmande människor som vill förgöra oss – att vi svenskar ska knuffas ut ur vårt eget bo av ondsinta inkräktare. Det är den verklighet högerextremerna levt länge i och det är den verklighet polismannen målar upp. Det är förstås inte min verklighet. Jag må vara pastor, förutom politiker, men jag tror inte på den domedagen.

Nu menar jag inte att polismannen är högerextrem. Jag vet faktiskt inget om hans politiska uppfattning och det behöver jag heller inte göra. Men en polis är alla medborgares garant för trygghet. Min oro väcks när denna garant för allas säkerhet antar ett språkbruk och en argumentation som har så kraftiga och synliga rötter i våldsamma, hatiska ideologier.

Min oro gäller att detta språk och denna uppfattning – att vi står inför en slags domedag och att det är människor på flykt som ska orsaka den – blivit så normaliserad, att en lagens man kan uttala dem i en stor dagstidning. Att en man som har till uppgift att förebygga och förhindra brott använder uttryck som använts för att uppvigla hat och hot mot människor i långa tider. Och att det sedan inte är han utan jag, som misstänkliggörs, som får ta emot hot, sexistiska, hatiska kommentarer och grundlösa anklagelser.

Jag vet dessutom att de påhopp jag just nu får stå ut med är en västanfläkt jämfört med många andra. Inte minst många kvinnor blir så hårt ansatta av människor med just denna världsbild att de tystnar. För att de inte längre orkar vara en måltavla. Den som uttrycker det som nyss var sunda, allmängiltiga värderingar, kallas i dag både det ena och det andra och hoten haglar. Den verkligheten lever vi alla i. Och det hotet är på riktigt. Det är vad som skrämmer mig. Hatet är ett hot mot demokratin.

Polismannen har all rätt att uttrycka sina åsikter. Men han har inte rätt att stå oemotsagd. Ingen polis har heller rätt att uttrycka sig så att neutraliteten i deras tjänsteutövande kan ifrågasättas. Eller med ord och uttryck som går stick i stäv med polisens generella värderingar.

Människor har också rätt att sända sina åsikter till mig som politiker och ledamot av Bergslagens regionpolisråd. Självklart! Men de har inte rätt att hota mig. Och de kan aldrig tysta mig. För ja, jag är på riktigt. Och vet ni, jag tror att vi kan skapa en varmare verklighet tillsammans. Om vi kan möta varandra utan hat och utan hot om domedagen.

Eva-Lena Gustavsson

Ledamot i Regionpolisråd Bergslagen

Ordförande i Socialdemokrater för tro & solidaritet i Värmland

För faan lev i verkligheten!” ”Är du på riktigt?” Så inleds ett par av alla de mail och kommentarer jag har fått sedan jag kritiserat den polisman som i NWT menat att invandrare ska ”förintas”. Jag och kommunen diarieför, d v s arkiverar, alla hot och kommentarer jag får. Däremot kommer jag inte att svara varje man (ja, det är hittills bara manliga signaturer) personligen. Så jag gör ett samlat svar till dessa herrar och andra här.

Jo, jag lever i verkligheten. Jag är på riktigt. Det är också de miljontals människor som i dag är på flykt undan krig, terror och förföljelse. På riktigt var också de miljontals offren för Förintelsen, nazisternas systematiska massmord på judar, romer och andra.

Att polismannen i fråga använde just ordet ”förinta” var något många med mig reagerade kanske allra starkast på. Det är ett ord som så tydligt ekar från historien med bottenlöst tragisk symbolik. Polismannen använder i sin text också begreppet ”livsutrymme”. Även det är ett ord som framför allt förknippas med nazismen. Lebensraum, livsutrymme, var ett av begrepp man använde som argument för att försöka förinta ett helt folk från jordens yta. Det är alltså inte harmlösa vilka-som-helst-ord som förekommer här, utan djupt laddade.

Nu säger polisen att han ångrar ordvalet. Det är bra! Men jag tror tyvärr inte att det är en slump att just dessa ord kommer upp när han – och andra – i dag vill beskriva sin bild av Sverige. Sin idé om invandrare och människor på flykt.

I högerextrema kretsar har begrepp som dessa och liknande alltid levt kvar. De har använts i argumentation för att precis som polismannen tala om hotet för att ”Moder Svea” går under, att vårt land och vår kultur tas över av främmande människor som vill förgöra oss – att vi svenskar ska knuffas ut ur vårt eget bo av ondsinta inkräktare. Det är den verklighet högerextremerna levt länge i och det är den verklighet polismannen målar upp. Det är förstås inte min verklighet. Jag må vara pastor, förutom politiker, men jag tror inte på den domedagen.

Nu menar jag inte att polismannen är högerextrem. Jag vet faktiskt inget om hans politiska uppfattning och det behöver jag heller inte göra. Men en polis är alla medborgares garant för trygghet. Min oro väcks när denna garant för allas säkerhet antar ett språkbruk och en argumentation som har så kraftiga och synliga rötter i våldsamma, hatiska ideologier.

Min oro gäller att detta språk och denna uppfattning – att vi står inför en slags domedag och att det är människor på flykt som ska orsaka den – blivit så normaliserad, att en lagens man kan uttala dem i en stor dagstidning. Att en man som har till uppgift att förebygga och förhindra brott använder uttryck som använts för att uppvigla hat och hot mot människor i långa tider. Och att det sedan inte är han utan jag, som misstänkliggörs, som får ta emot hot, sexistiska, hatiska kommentarer och grundlösa anklagelser.

Jag vet dessutom att de påhopp jag just nu får stå ut med är en västanfläkt jämfört med många andra. Inte minst många kvinnor blir så hårt ansatta av människor med just denna världsbild att de tystnar. För att de inte längre orkar vara en måltavla. Den som uttrycker det som nyss var sunda, allmängiltiga värderingar, kallas i dag både det ena och det andra och hoten haglar. Den verkligheten lever vi alla i. Och det hotet är på riktigt. Det är vad som skrämmer mig. Hatet är ett hot mot demokratin.

Polismannen har all rätt att uttrycka sina åsikter. Men han har inte rätt att stå oemotsagd. Ingen polis har heller rätt att uttrycka sig så att neutraliteten i deras tjänsteutövande kan ifrågasättas. Eller med ord och uttryck som går stick i stäv med polisens generella värderingar.

Människor har också rätt att sända sina åsikter till mig som politiker och ledamot av Bergslagens regionpolisråd. Självklart! Men de har inte rätt att hota mig. Och de kan aldrig tysta mig. För ja, jag är på riktigt. Och vet ni, jag tror att vi kan skapa en varmare verklighet tillsammans. Om vi kan möta varandra utan hat och utan hot om domedagen.

Eva-Lena Gustavsson

Ledamot i Regionpolisråd Bergslagen

Ordförande i Socialdemokrater för tro & solidaritet i Värmland