2016-08-01 06:01

2016-08-01 06:01

Suboptimeringens gissel

Debatt: Försvarsmakten

Man gör investeringar som i och för sig är bra, men man undviker att göra satsningarna kompletta. Därmed uteblir mycket av den effekt av investeringen som man tänkt sig, skriver Stig H Moberg.

Försvarsmakten har beslutsamt tagit sig an uppgiften att höja försvarsförmågan i enlighet med den senaste försvarsöverenskommelsen. Detta är bra, men underfinansieringen kan försvarsmakten inte själv göra något åt. Det är en uppgift för politikerna. De kvantitativa brister vi ser kommer att bestå länge. En annan konsekvens av underfinansieringen är att gjorda investeringar blivit suboptimerade, vilket politikerna inte tycks inse. Man gör investeringar som i och för sig är bra, men man undviker att göra satsningarna kompletta. Därmed uteblir mycket av den effekt av investeringen som man tänkt sig, d v s suboptimering blir resultatet. Några aktuella exempel:

Sverige investerar i högmoderna korvetter med stealthegenskaper. Bra, men de kan bara i fredstid röra sig utanför skärgårdarna. I krig kommer de redan i ett inledningsskede bli sänkta om de försöker sig på detta. Detta för att de saknar fullgott egenskydd i form av modernt robotluftvärn.

Sverige investerar i avancerade JAS-plan, nu med högmoderna robotvapen. Bra, men i ett krisläge kan vi inte sprida ut dem över landsvägsbaser och civila flygfält. De blir kvar på sina tre fredsbaser, utlämnade åt en fiendes svärm av kryssningsrobotar, därför att man inte skapat någon basorganisation som möjliggör utspridning.

Sverige investerar i moderna mekaniserade bataljoner med stridsvagnar och andra moderna vapen, några är stående förband i Skåne och i Västergötland. Bra, men de kan inte med utsikt till framgång sättas in som offensiva anfallsförband som det var tänkt, ty de kan inte få det artilleriunderstöd som krävs. Det saknas kvalificerade artilleriresurser i södra Sverige. De fåtaliga pjäser vi har befinner sig i trakten av Boden. De hinner aldrig fram till södra Sverige i tid (drygt 120 mil från Boden till Lund [fågelvägen] och cirka 95 mil till Skövde) om de ens skulle bli tillgängliga efter fiendens inledande förbekämpning.

Sverige investerar nu i en stridsgrupp på Gotland. Bra, men den kommer inte att kunna uträtta mycket om den inte kan skyddas av luftvärn och inte kan få kraftigt artilleriunderstöd som möjliggör offensivt uppträdande och ger den skydd i defensiv strid.

Nu när alla seminarier och politiska tal i Almedalen klarats av och verkligheten hinner i fatt politikerna skulle man önska att de snarast ville göra något åt de glapp i försvarsförmågan som just de många suboptimeringarna fört med sig. Det vore ett kostnadseffektivt sätt att i det korta tidsperspektivet höja tröskeln mot angrepp. Om inte, och suboptimeringarna består, uteblir mycket av effekterna av gjorda investeringar.

När det gäller att minska den nämnda bristen på artilleri södra Sverige kunde en väg vara att köpa in de 24 förnämliga Archerpjäser som norrmännen tackat nej till. Med dem kunde en ny artilleribataljon skapas i Skåne/Småland och en i Västergötland/Värmland.

För Gotlandsgruppen bör det bästa alternativet (Archer) inte bli det näst bästas fiende. Man borde pröva möjligheterna att skapa ett frivilligförband med 8-12 lätta pjäser med minst 20 kilometers skottvidd (jfr Storbritannien). Dessutom bör man snarast fullfölja planerna på att förse hemvärnsbataljonen på ön, liksom övriga hemvärnsbataljoner i landet, med tunga granatkastare. Arrangera gärna också återkommande övningar på Gotland med artilleriförband från andra länder, och varför inte också i Skåne och Västergötland/Värmland.

Mera långsiktiga upprustningssatsningar för att få nödvändiga höjningar av försvarsförmågan i landet till stånd må sedan bli en fråga för den kommande försvarsberedningen som har aviserats till nästa år. Låt oss då slippa fler suboptimeringar.

Stig H Moberg

Civilingenjör och före detta reservofficer

Försvarsmakten har beslutsamt tagit sig an uppgiften att höja försvarsförmågan i enlighet med den senaste försvarsöverenskommelsen. Detta är bra, men underfinansieringen kan försvarsmakten inte själv göra något åt. Det är en uppgift för politikerna. De kvantitativa brister vi ser kommer att bestå länge. En annan konsekvens av underfinansieringen är att gjorda investeringar blivit suboptimerade, vilket politikerna inte tycks inse. Man gör investeringar som i och för sig är bra, men man undviker att göra satsningarna kompletta. Därmed uteblir mycket av den effekt av investeringen som man tänkt sig, d v s suboptimering blir resultatet. Några aktuella exempel:

Sverige investerar i högmoderna korvetter med stealthegenskaper. Bra, men de kan bara i fredstid röra sig utanför skärgårdarna. I krig kommer de redan i ett inledningsskede bli sänkta om de försöker sig på detta. Detta för att de saknar fullgott egenskydd i form av modernt robotluftvärn.

Sverige investerar i avancerade JAS-plan, nu med högmoderna robotvapen. Bra, men i ett krisläge kan vi inte sprida ut dem över landsvägsbaser och civila flygfält. De blir kvar på sina tre fredsbaser, utlämnade åt en fiendes svärm av kryssningsrobotar, därför att man inte skapat någon basorganisation som möjliggör utspridning.

Sverige investerar i moderna mekaniserade bataljoner med stridsvagnar och andra moderna vapen, några är stående förband i Skåne och i Västergötland. Bra, men de kan inte med utsikt till framgång sättas in som offensiva anfallsförband som det var tänkt, ty de kan inte få det artilleriunderstöd som krävs. Det saknas kvalificerade artilleriresurser i södra Sverige. De fåtaliga pjäser vi har befinner sig i trakten av Boden. De hinner aldrig fram till södra Sverige i tid (drygt 120 mil från Boden till Lund [fågelvägen] och cirka 95 mil till Skövde) om de ens skulle bli tillgängliga efter fiendens inledande förbekämpning.

Sverige investerar nu i en stridsgrupp på Gotland. Bra, men den kommer inte att kunna uträtta mycket om den inte kan skyddas av luftvärn och inte kan få kraftigt artilleriunderstöd som möjliggör offensivt uppträdande och ger den skydd i defensiv strid.

Nu när alla seminarier och politiska tal i Almedalen klarats av och verkligheten hinner i fatt politikerna skulle man önska att de snarast ville göra något åt de glapp i försvarsförmågan som just de många suboptimeringarna fört med sig. Det vore ett kostnadseffektivt sätt att i det korta tidsperspektivet höja tröskeln mot angrepp. Om inte, och suboptimeringarna består, uteblir mycket av effekterna av gjorda investeringar.

När det gäller att minska den nämnda bristen på artilleri södra Sverige kunde en väg vara att köpa in de 24 förnämliga Archerpjäser som norrmännen tackat nej till. Med dem kunde en ny artilleribataljon skapas i Skåne/Småland och en i Västergötland/Värmland.

För Gotlandsgruppen bör det bästa alternativet (Archer) inte bli det näst bästas fiende. Man borde pröva möjligheterna att skapa ett frivilligförband med 8-12 lätta pjäser med minst 20 kilometers skottvidd (jfr Storbritannien). Dessutom bör man snarast fullfölja planerna på att förse hemvärnsbataljonen på ön, liksom övriga hemvärnsbataljoner i landet, med tunga granatkastare. Arrangera gärna också återkommande övningar på Gotland med artilleriförband från andra länder, och varför inte också i Skåne och Västergötland/Värmland.

Mera långsiktiga upprustningssatsningar för att få nödvändiga höjningar av försvarsförmågan i landet till stånd må sedan bli en fråga för den kommande försvarsberedningen som har aviserats till nästa år. Låt oss då slippa fler suboptimeringar.

Stig H Moberg

Civilingenjör och före detta reservofficer