2016-07-19 06:01

2016-07-19 06:01

Myndigheter vilseleder om vargen

Debatt: Rovdjur

För att vargen ska uppnå gynnsam bevarandestatus måste den få återetablera sig även i delar av norra Sverige, fler invandrande vargar måste överleva och bidra med nya gener, och inavelsnivån måste bli lägre, skriver Torbjörn Nilsson, Jan Bergstam och Ann Sjöberg.

Myndigheterna måste sluta låtsas att vargen har gynnsam bevarandestatus i Sverige. Att låtsas som om vargstammen skulle ha tillräcklig invandring, och därmed vara genetiskt livskraftig, är vilseledande. Att låtsas som om vargstammens utbredning skulle omfatta hela Sverige, när reviren är koncentrerade till en tredjedel av landet, är också vilseledande.

Gynnsam bevarandestatus är ett viktigt begrepp i EU:s lagstiftning. Som EU-land är Sverige skyldigt att sträva efter att vargen – och många andra arter – ska ha gynnsam bevarandestatus. Det betyder att Sverige ska uppfylla tre villkor: 1) Arten ska vara långsiktigt och kortsiktigt livskraftig. 2) Arten ska ha tillräcklig utbredning i landet. 3) Det ska finnas tillräckligt mycket lämplig livsmiljö för arten. Av dessa tre krav är endast ett uppfyllt för vargen: att det finns tillräckligt mycket lämplig livsmiljö i Sverige.

Den skandinaviska vargstammen har länge varit för liten i antal och utbredning, och för isolerad från vargar i Finland och Ryssland. Det har lett till kraftig inavel. För att vargen ska uppnå gynnsam bevarandestatus måste den få återetablera sig även i delar av norra Sverige, fler invandrande vargar måste överleva och bidra med nya gener, och inavelsnivån måste bli lägre.

Trots det beslöt riksdagen 2013 att vargen skulle anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus. Men gynnsam bevarandestatus är ett EU-rättsligt begrepp. Det kan inte riksdagen omtolka hur som helst. Därför gav regeringen i fjol ett uppdrag till Naturvårdsverket att ta fram underlag för en ny bedömning av vargens bevarandestatus. Naturvårdsverket lät åtta forskare skriva underlag till bedömningen.

En del saker var de inblandade forskarna oense om – bland annat hur stor vår inhemska vargstam skulle behöva vara. Men en viktig sak var de överens om: eftersom vargstammen i Skandinavien bara är en bråkdel av den storlek som behövs för en långsiktigt livskraftig stam, behöver den få så pass mycket invandring att den fungerar som en sammanhängande del av en flera gånger större vargstam. Och tillräcklig invandring innebär åtminstone en ny invandrare, som får ungar med vargar som redan finns i Skandinavien, vart femte år.

De senaste 35 åren har bara fem vargar lyckats invandra och få ungar med vargar som redan finns här. Det är klart mindre än den invandring som krävs för att motverka de problem som orsakas av att stammen är så liten. Detta visas också alltför tydligt av att vargstammen blivit kraftigt inavlad, med bland annat mindre valpkullar som följd. Därför behövs det i nuläget betydligt fler nya vargar än en vart femte år för att inom rimlig tid få en genetiskt välmående vargstam.

Därför var det förvånande och chockerande att Naturvårdsverket i höstas, samtidigt som de presenterade forskarunderlagen, påstod att vargen ändå har gynnsam bevarandestatus. Genom att påstå det, så låtsas alltså Naturvårdsverket att vår vargstam redan skulle ha tillräckligt mycket invandring, och att vargen skulle ha en tillräcklig utbredning i Sverige.

Tyvärr har myndigheterna sedan fortsatt på det viset. I länsstyrelsernas beslut om licensjakt i vintras, i Naturvårdsverkets beslut om att avslå överklagandena, och i Naturvårdsverkets förvaltningsplan för varg, så upprepas påståendet att vargen skulle ha gynnsam bevarandestatus. Men en bluff blir inte till sanning bara för att den upprepas gång på gång. Vi kräver att myndigheterna ska sluta vilseleda om vargens bevarandestatus.

Torbjörn Nilsson

Ordförande i Svenska Rovdjursföreningen

Jan Bergstam

Ledamot i länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation

Ann Sjöberg

Ersättare i länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation

Myndigheterna måste sluta låtsas att vargen har gynnsam bevarandestatus i Sverige. Att låtsas som om vargstammen skulle ha tillräcklig invandring, och därmed vara genetiskt livskraftig, är vilseledande. Att låtsas som om vargstammens utbredning skulle omfatta hela Sverige, när reviren är koncentrerade till en tredjedel av landet, är också vilseledande.

Gynnsam bevarandestatus är ett viktigt begrepp i EU:s lagstiftning. Som EU-land är Sverige skyldigt att sträva efter att vargen – och många andra arter – ska ha gynnsam bevarandestatus. Det betyder att Sverige ska uppfylla tre villkor: 1) Arten ska vara långsiktigt och kortsiktigt livskraftig. 2) Arten ska ha tillräcklig utbredning i landet. 3) Det ska finnas tillräckligt mycket lämplig livsmiljö för arten. Av dessa tre krav är endast ett uppfyllt för vargen: att det finns tillräckligt mycket lämplig livsmiljö i Sverige.

Den skandinaviska vargstammen har länge varit för liten i antal och utbredning, och för isolerad från vargar i Finland och Ryssland. Det har lett till kraftig inavel. För att vargen ska uppnå gynnsam bevarandestatus måste den få återetablera sig även i delar av norra Sverige, fler invandrande vargar måste överleva och bidra med nya gener, och inavelsnivån måste bli lägre.

Trots det beslöt riksdagen 2013 att vargen skulle anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus. Men gynnsam bevarandestatus är ett EU-rättsligt begrepp. Det kan inte riksdagen omtolka hur som helst. Därför gav regeringen i fjol ett uppdrag till Naturvårdsverket att ta fram underlag för en ny bedömning av vargens bevarandestatus. Naturvårdsverket lät åtta forskare skriva underlag till bedömningen.

En del saker var de inblandade forskarna oense om – bland annat hur stor vår inhemska vargstam skulle behöva vara. Men en viktig sak var de överens om: eftersom vargstammen i Skandinavien bara är en bråkdel av den storlek som behövs för en långsiktigt livskraftig stam, behöver den få så pass mycket invandring att den fungerar som en sammanhängande del av en flera gånger större vargstam. Och tillräcklig invandring innebär åtminstone en ny invandrare, som får ungar med vargar som redan finns i Skandinavien, vart femte år.

De senaste 35 åren har bara fem vargar lyckats invandra och få ungar med vargar som redan finns här. Det är klart mindre än den invandring som krävs för att motverka de problem som orsakas av att stammen är så liten. Detta visas också alltför tydligt av att vargstammen blivit kraftigt inavlad, med bland annat mindre valpkullar som följd. Därför behövs det i nuläget betydligt fler nya vargar än en vart femte år för att inom rimlig tid få en genetiskt välmående vargstam.

Därför var det förvånande och chockerande att Naturvårdsverket i höstas, samtidigt som de presenterade forskarunderlagen, påstod att vargen ändå har gynnsam bevarandestatus. Genom att påstå det, så låtsas alltså Naturvårdsverket att vår vargstam redan skulle ha tillräckligt mycket invandring, och att vargen skulle ha en tillräcklig utbredning i Sverige.

Tyvärr har myndigheterna sedan fortsatt på det viset. I länsstyrelsernas beslut om licensjakt i vintras, i Naturvårdsverkets beslut om att avslå överklagandena, och i Naturvårdsverkets förvaltningsplan för varg, så upprepas påståendet att vargen skulle ha gynnsam bevarandestatus. Men en bluff blir inte till sanning bara för att den upprepas gång på gång. Vi kräver att myndigheterna ska sluta vilseleda om vargens bevarandestatus.

Torbjörn Nilsson

Ordförande i Svenska Rovdjursföreningen

Jan Bergstam

Ledamot i länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation

Ann Sjöberg

Ersättare i länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation