2016-07-18 06:01

2016-07-18 06:01

All el förnybar – en orealistisk dröm

Replik: Energipolitik

Men med nuvarande teknik är 100 procent förnybar el av flera skäl en orealistisk dröm och vilka alternativ som kommer i framtiden vet ingen, skriver Lennart Back.

Svar till Lise Nordin och Stina Bergström (NWT 9/7)

Verkligheten har slagit Miljöpartiet på fingrarna flera gånger senaste tiden men de har fortfarande inte lärt sig att förankra sina idéer i den fysikaliska verkligheten. Elproduktionen skall bli 100 procent förnybar och kärnkraften kommer att skrotas, skriver Nordin och Bergström närmast upphetsat, för nu har vi fått en energiöverenskommelse. Men med nuvarande teknik är 100 procent förnybar el av flera skäl en orealistisk dröm och vilka alternativ som kommer i framtiden vet ingen.

Trots vad som påstås är varken sol- eller vindkraft förnybara. Vindkraft är i själva verket den minst förnybara elproducenten som finns i kommersiellt bruk. Per producerad kWh kräver den mer av icke förnybara resurser som stål, koppar, betong och utrymme än något annat elproduktionssystem och producerar dessutom mer koldioxid än kärnkraft. Detta är emellertid något som tyvärr inte bara miljöpartister förtränger. Att det inte är vettigt att byta ut Sveriges kärnkraft mot vindkraft visar en vetenskaplig studie, Googla ”phys.org windpower sweden”.

Den så kallade energiöverenskommelsen är en papperstiger. Svante Axelsson har fått uppgiften att samordna vår energiproduktion så att den blir 100 procent förnybar 2040. Anställningen kanske är ett tack för att han som ordförande i Naturskyddsföreningen förvandlat den från en intresseförening till något som starkt erinrar om en statsunderstödd klimatalarmistisk tankesmedja. Att man utser en samordnare ser jag som ett tecken på att man inte har en aning om hur förverkligandet skall gå till, men vill ha något pågående att hänvisa till. Herr Axelsson kommer då att upptäcka att han fått en verklig nöt att knäcka.

Skribenterna ställer den retoriska frågan hur vi skall få el när solen inte lyser och det inte blåser och påstår sedan felaktigt att vattenkraft är en del av svaret. Om Miljöpartiet mot all förmodan och sunt förnuft lyckas i en av sina hjärtefrågor och får all kärnkraft skrotad kan vattenkraften inte samtidigt vara både baskraft och reglerkraft. Att skribenterna undviker resten av svaret är inte förvånande.

När det förnybara inte levererar och vattenkraften inte räcker till får vi göra det exempelvis tyskar och engelsmän tvingats till – bygga ut den fossila energin om man inte tänker införa ransonering eller bygga ut vattenkraften rejält. Men med de ”moderna miljökrav” på all vattenkraft som man tänker införa finns det snarare en risk att vi framöver får mindre med vattenkraft att luta oss mot.

Man vill nu försöka få Vattenfall att göra ytterligare en idiotaffär genom att rea ut brunkolsverksamheten i Tyskland. Och som grädde på moset vill man framöver köpa utsläppsrätter för totalt drygt sex miljarder och annullera dem. Dessa symbolhandlingars effekt på klimatet är noll. Man slänger med andra ord våra skattepengar i sjön. Jag kommer osökt att tänka på Margaret Thatchers omdöme om socialister. Hon sa att problemet med dem var att de alltid förr eller senare får slut på andras pengar.

Lennart Back

Före detta adjunkt i maskinteknik

Svar till Lise Nordin och Stina Bergström (NWT 9/7)

Verkligheten har slagit Miljöpartiet på fingrarna flera gånger senaste tiden men de har fortfarande inte lärt sig att förankra sina idéer i den fysikaliska verkligheten. Elproduktionen skall bli 100 procent förnybar och kärnkraften kommer att skrotas, skriver Nordin och Bergström närmast upphetsat, för nu har vi fått en energiöverenskommelse. Men med nuvarande teknik är 100 procent förnybar el av flera skäl en orealistisk dröm och vilka alternativ som kommer i framtiden vet ingen.

Trots vad som påstås är varken sol- eller vindkraft förnybara. Vindkraft är i själva verket den minst förnybara elproducenten som finns i kommersiellt bruk. Per producerad kWh kräver den mer av icke förnybara resurser som stål, koppar, betong och utrymme än något annat elproduktionssystem och producerar dessutom mer koldioxid än kärnkraft. Detta är emellertid något som tyvärr inte bara miljöpartister förtränger. Att det inte är vettigt att byta ut Sveriges kärnkraft mot vindkraft visar en vetenskaplig studie, Googla ”phys.org windpower sweden”.

Den så kallade energiöverenskommelsen är en papperstiger. Svante Axelsson har fått uppgiften att samordna vår energiproduktion så att den blir 100 procent förnybar 2040. Anställningen kanske är ett tack för att han som ordförande i Naturskyddsföreningen förvandlat den från en intresseförening till något som starkt erinrar om en statsunderstödd klimatalarmistisk tankesmedja. Att man utser en samordnare ser jag som ett tecken på att man inte har en aning om hur förverkligandet skall gå till, men vill ha något pågående att hänvisa till. Herr Axelsson kommer då att upptäcka att han fått en verklig nöt att knäcka.

Skribenterna ställer den retoriska frågan hur vi skall få el när solen inte lyser och det inte blåser och påstår sedan felaktigt att vattenkraft är en del av svaret. Om Miljöpartiet mot all förmodan och sunt förnuft lyckas i en av sina hjärtefrågor och får all kärnkraft skrotad kan vattenkraften inte samtidigt vara både baskraft och reglerkraft. Att skribenterna undviker resten av svaret är inte förvånande.

När det förnybara inte levererar och vattenkraften inte räcker till får vi göra det exempelvis tyskar och engelsmän tvingats till – bygga ut den fossila energin om man inte tänker införa ransonering eller bygga ut vattenkraften rejält. Men med de ”moderna miljökrav” på all vattenkraft som man tänker införa finns det snarare en risk att vi framöver får mindre med vattenkraft att luta oss mot.

Man vill nu försöka få Vattenfall att göra ytterligare en idiotaffär genom att rea ut brunkolsverksamheten i Tyskland. Och som grädde på moset vill man framöver köpa utsläppsrätter för totalt drygt sex miljarder och annullera dem. Dessa symbolhandlingars effekt på klimatet är noll. Man slänger med andra ord våra skattepengar i sjön. Jag kommer osökt att tänka på Margaret Thatchers omdöme om socialister. Hon sa att problemet med dem var att de alltid förr eller senare får slut på andras pengar.

Lennart Back

Före detta adjunkt i maskinteknik

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.