2016-07-16 06:01

2016-07-16 06:01

Lögnen tar hand om de sina

Debatt: Sexuella övergrepp

När man vill förstå en händelse måste man leta efter de mest signifikanta i den – det som gör det till ett fenomen. Om 8 av 9 gripna för sexualbrott vid en festival har utländsk bakgrund så säger det mycket om problemet, skriver Felicia Sundmark.

Vår demokrati bygger på att myndigheter delar fakta med allmänheten. Enbart om fakta sprids kan ansvar utkrävas och enbart då kan förtroendevalda agera. Därför måste myndigheter frimodigt tillgängliggöra även fakta som kan vara känslig. Tyvärr är det inte bättre än att Värmlandspolisen mörkar de känsliga fakta de har.

Det senaste året har diskussionen om sexuella övergrepp på offentliga platser ökat. Allt fler rapporterar om att de blivit sexuellt trakasserade av grupper. Kvinnor berättar att de blivit omringade och ofredade. Rapporterna om problem på badhus kom tidigt men diskussionen tog verklig fart efter nyårsnatten. Katalysatorn var händelserna i Köln när 529 kvinnor utsattes för sexualbrott och det framkom att av 153 misstänkta gärningsmännen var 149 invandrare, något som först hade mörkats av polisen.

I samband med detta avslöjades att även den svenska polisen mörkat att gäng med ensamkommande pojkar trakasserat unga kvinnor vid festivalen We are Sthlm. Som en konsekvens skrev polisen en rapport där det framkommer att 80 procent av de som anmälts för trakasserier vid badanläggningar har utländsk bakgrund, och att när ungdomar omringat en flicka vid en festival har alla identifierade gärningsmän varit utländska medborgare.

Detta bör vi ha i bakhuvudet när vi tittar på polisens agerande efter Putte i parken. Under festivalen ofredades ett antal unga flickor och när polisen skulle summera vad som hänt lämnade de en svepande beskrivning av att det varit ensamkommande flyktingpojkar som varit huvudproblemet. Detta väckte vänsterfeministernas ilska. Detta eftersom hela deras världsbild faller samman om det finns kulturella skillnader som leder fram till en överrepresentation av personer med utomeuropeisk bakgrund bland sexuella förövare. De håller nämligen fast vid Gudrun Schymans gamla tes att det inte finns någon skillnad på svenska män och talibanerna i Afghanistan.

Därför blev Värmlandspolisen hårt ansatta när de gick ut med sin första officiella redovisning – varefter polisen påstås ha backat. Så är dock inte fallet. Det enda polisen har sagt är att inte alla gripna varit ensamkommande flyktingpojkar. Man konstaterade att det även fanns en 35-åring gripen varefter man lade locket på. En samvetsgrann enskild polis valde därefter att själv offentliggöra all information i social media – av de 9 gripna har 8 utländsk bakgrund. Värmlandspolisen har inte tagit avstånd ifrån denna beskrivning trots mediaförfrågningar.

Varför är då detta intressant? Jo, för när man vill förstå en händelse måste man leta efter de mest signifikanta i den – det som gör det till ett fenomen. Om 8 av 9 gripna för sexualbrott vid en festival har utländsk bakgrund så säger det mycket om problemet. Speciellt om det matchar tidigare kunskap ifrån andra platser och länder. Genom att få detta faktum kan politiken börja agera. Genom att till exempel införa samhällsorientering vid asylboenden och markera mot trakasserierna genom att utvisa asylsökanden som begår sexualbrott. Men får politiken inte fakta, kan politiken inte agera och då kommer problemen att fortsätta.

Polisen kan påstå att de inte vill ge fakta om förövarna innan dom fallit. Men då är polisen inte konsekventa, de anger nämligen ofta de misstänkas kön, antal och ålder. När polisen vägrar berätta om de misstänktas nationalitet när de delar andra fakta pågår de facto en mörkläggning. Om det är så att de gripna inte har utländsk bakgrund ber jag Värmlandspolisen bekräfta det – så vi vet att mönstret ifrån Köln inte stämmer. Men om det är så att de har utländsk bakgrund säg det då så vi vet att mönstret håller i sig och att politiken måste börja agera.

Felicia Sundmark (KD)

Uppsala

Vår demokrati bygger på att myndigheter delar fakta med allmänheten. Enbart om fakta sprids kan ansvar utkrävas och enbart då kan förtroendevalda agera. Därför måste myndigheter frimodigt tillgängliggöra även fakta som kan vara känslig. Tyvärr är det inte bättre än att Värmlandspolisen mörkar de känsliga fakta de har.

Det senaste året har diskussionen om sexuella övergrepp på offentliga platser ökat. Allt fler rapporterar om att de blivit sexuellt trakasserade av grupper. Kvinnor berättar att de blivit omringade och ofredade. Rapporterna om problem på badhus kom tidigt men diskussionen tog verklig fart efter nyårsnatten. Katalysatorn var händelserna i Köln när 529 kvinnor utsattes för sexualbrott och det framkom att av 153 misstänkta gärningsmännen var 149 invandrare, något som först hade mörkats av polisen.

I samband med detta avslöjades att även den svenska polisen mörkat att gäng med ensamkommande pojkar trakasserat unga kvinnor vid festivalen We are Sthlm. Som en konsekvens skrev polisen en rapport där det framkommer att 80 procent av de som anmälts för trakasserier vid badanläggningar har utländsk bakgrund, och att när ungdomar omringat en flicka vid en festival har alla identifierade gärningsmän varit utländska medborgare.

Detta bör vi ha i bakhuvudet när vi tittar på polisens agerande efter Putte i parken. Under festivalen ofredades ett antal unga flickor och när polisen skulle summera vad som hänt lämnade de en svepande beskrivning av att det varit ensamkommande flyktingpojkar som varit huvudproblemet. Detta väckte vänsterfeministernas ilska. Detta eftersom hela deras världsbild faller samman om det finns kulturella skillnader som leder fram till en överrepresentation av personer med utomeuropeisk bakgrund bland sexuella förövare. De håller nämligen fast vid Gudrun Schymans gamla tes att det inte finns någon skillnad på svenska män och talibanerna i Afghanistan.

Därför blev Värmlandspolisen hårt ansatta när de gick ut med sin första officiella redovisning – varefter polisen påstås ha backat. Så är dock inte fallet. Det enda polisen har sagt är att inte alla gripna varit ensamkommande flyktingpojkar. Man konstaterade att det även fanns en 35-åring gripen varefter man lade locket på. En samvetsgrann enskild polis valde därefter att själv offentliggöra all information i social media – av de 9 gripna har 8 utländsk bakgrund. Värmlandspolisen har inte tagit avstånd ifrån denna beskrivning trots mediaförfrågningar.

Varför är då detta intressant? Jo, för när man vill förstå en händelse måste man leta efter de mest signifikanta i den – det som gör det till ett fenomen. Om 8 av 9 gripna för sexualbrott vid en festival har utländsk bakgrund så säger det mycket om problemet. Speciellt om det matchar tidigare kunskap ifrån andra platser och länder. Genom att få detta faktum kan politiken börja agera. Genom att till exempel införa samhällsorientering vid asylboenden och markera mot trakasserierna genom att utvisa asylsökanden som begår sexualbrott. Men får politiken inte fakta, kan politiken inte agera och då kommer problemen att fortsätta.

Polisen kan påstå att de inte vill ge fakta om förövarna innan dom fallit. Men då är polisen inte konsekventa, de anger nämligen ofta de misstänkas kön, antal och ålder. När polisen vägrar berätta om de misstänktas nationalitet när de delar andra fakta pågår de facto en mörkläggning. Om det är så att de gripna inte har utländsk bakgrund ber jag Värmlandspolisen bekräfta det – så vi vet att mönstret ifrån Köln inte stämmer. Men om det är så att de har utländsk bakgrund säg det då så vi vet att mönstret håller i sig och att politiken måste börja agera.

Felicia Sundmark (KD)

Uppsala

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.