2016-07-11 06:00

2016-07-11 06:00

Klipp inte banden till riksdagen

Debatt: Right Livelihood-priset

Givet Sveriges rykte internationellt som en humanitär stormakt gav prisutdelningen i riksdagen oss ökade möjligheter att bidra till förändring, skriver Alan Rusbridger.

Vi som skriver denna text har dedikerat våra liv till att försvara mänskliga rättigheter och verka för demokrati, jämställdhet och hållbarhet i olika delar av världen. Vi delar alla den stora äran att ha tilldelats Right Livelihood-priset, det ”alternativa Nobelpriset”, i Sveriges riksdag.

Det är med stor oro som vi nåtts av beskedet att den över 30 år långa traditionen med utdelning av Right Livelihood-priset i riksdagen nu är hotad. Att vi tilldelades det prestigefyllda priset i just denna byggnad visade omvärlden att Sveriges befolkning och deras folkvalda representanter står upp för människorättsförsvarare oavsett var de lever och verkar.

Våra möten med engagerade riksdagsledamöter och andra beslutsfattare i samband med prisutdelningen stärkte oss i vår fortsatta kamp i våra respektive hemländer. Givet Sveriges rykte internationellt som en humanitär stormakt gav prisutdelningen i riksdagen oss ökade möjligheter att bidra till förändring, såväl direkt som långsiktigt.

Det är svårt att överskatta vilken betydelse Right Livelihood-priset och prisutdelningen i Sveriges riksdag har haft för våra liv och vårt arbete. Vi är djupt oroade över de möjliga konsekvenserna om riksdagsstyrelsen efter sommaren väljer att avsluta den 30-åriga traditionen med prisutdelning i riksdagen.

För det första skulle det leda till ett mycket sämre skydd för framtida pristagares säkerhet. För det andra skulle det försämra stödet till pristagarnas förändringsarbete i en tid när det civila samhällets utrymme att agera minskar på många håll, även i Europa. För det tredje skulle ett sådant beslut försvaga den viktiga länken mellan Sveriges folkvalda politiker och några av framtidens viktigaste förändringsaktörer.

Det faktum att vi fått ta emot Right Livelihood-priset i Sveriges riksdag fortsätter att vara oerhört värdefullt för oss och vårt arbete. Vi hoppas att även framtida pristagare, inte minst människorättsförsvarare som riskerar sin egen säkerhet i kampen för rättvisa, kommer att få uppleva prisceremonin i riksdagen. Den erfarenheten har förändrat våra liv.

Alan Rusbridger

Storbritannien, pristagare 2014

Amy Goodman

USA, pristagare 2008

Basil Fernando

Hongkong, pristagare 2014

Bill McKibben

USA, pristagare 2014

Denis Mukwege

Demokratiska Republiken Kongo, pristagare 2013

Fernando Rendón

för Internationella Poesifestivalen i Medellín, Colombia, pristagare 2006

Helen Mack-Chang

Guatemala, pristagare 1992

Kasha Jacqueline Nabagesera

Uganda, pristagare 2015

Lena Ag

för Kvinna till Kvinna, Sverige, pristagare 2002

Ruth Manorama

Indien, pristagare 2006

Sima Samar

Afghanistan, pristagare 2012

Zafrullah Chowdhury

Bangladesh, pristagare 1992

Vi som skriver denna text har dedikerat våra liv till att försvara mänskliga rättigheter och verka för demokrati, jämställdhet och hållbarhet i olika delar av världen. Vi delar alla den stora äran att ha tilldelats Right Livelihood-priset, det ”alternativa Nobelpriset”, i Sveriges riksdag.

Det är med stor oro som vi nåtts av beskedet att den över 30 år långa traditionen med utdelning av Right Livelihood-priset i riksdagen nu är hotad. Att vi tilldelades det prestigefyllda priset i just denna byggnad visade omvärlden att Sveriges befolkning och deras folkvalda representanter står upp för människorättsförsvarare oavsett var de lever och verkar.

Våra möten med engagerade riksdagsledamöter och andra beslutsfattare i samband med prisutdelningen stärkte oss i vår fortsatta kamp i våra respektive hemländer. Givet Sveriges rykte internationellt som en humanitär stormakt gav prisutdelningen i riksdagen oss ökade möjligheter att bidra till förändring, såväl direkt som långsiktigt.

Det är svårt att överskatta vilken betydelse Right Livelihood-priset och prisutdelningen i Sveriges riksdag har haft för våra liv och vårt arbete. Vi är djupt oroade över de möjliga konsekvenserna om riksdagsstyrelsen efter sommaren väljer att avsluta den 30-åriga traditionen med prisutdelning i riksdagen.

För det första skulle det leda till ett mycket sämre skydd för framtida pristagares säkerhet. För det andra skulle det försämra stödet till pristagarnas förändringsarbete i en tid när det civila samhällets utrymme att agera minskar på många håll, även i Europa. För det tredje skulle ett sådant beslut försvaga den viktiga länken mellan Sveriges folkvalda politiker och några av framtidens viktigaste förändringsaktörer.

Det faktum att vi fått ta emot Right Livelihood-priset i Sveriges riksdag fortsätter att vara oerhört värdefullt för oss och vårt arbete. Vi hoppas att även framtida pristagare, inte minst människorättsförsvarare som riskerar sin egen säkerhet i kampen för rättvisa, kommer att få uppleva prisceremonin i riksdagen. Den erfarenheten har förändrat våra liv.

Alan Rusbridger

Storbritannien, pristagare 2014

Amy Goodman

USA, pristagare 2008

Basil Fernando

Hongkong, pristagare 2014

Bill McKibben

USA, pristagare 2014

Denis Mukwege

Demokratiska Republiken Kongo, pristagare 2013

Fernando Rendón

för Internationella Poesifestivalen i Medellín, Colombia, pristagare 2006

Helen Mack-Chang

Guatemala, pristagare 1992

Kasha Jacqueline Nabagesera

Uganda, pristagare 2015

Lena Ag

för Kvinna till Kvinna, Sverige, pristagare 2002

Ruth Manorama

Indien, pristagare 2006

Sima Samar

Afghanistan, pristagare 2012

Zafrullah Chowdhury

Bangladesh, pristagare 1992