2016-07-05 06:00

2016-07-05 06:00

Kritik även utan ordet kritik

Replik: Konstitutionsutskottet

Jag konstaterar att KU i nio fall som rör tio ministrar slår fast att ministrar har agerat på ett sätt som inte är förenligt med regeringsformen eller riksdagsordningen. Det är svårt att inte uppfatta dessa KU-uttalanden som kritiska, skriver Andreas Norlén.

Svar till Jonas Gunnarsson och Berit Högman (NWT 10/6)

Konstitutionsutskottet beskylls ibland för att vara politiserat, men när KU:s årliga granskning av regeringen nyligen presenterades var Alliansen och regeringspartierna för andra året i rad överens om samtliga slutsatser. Att ledamöterna har kunnat fokusera på den juridiska analysen i stället för att huka i partipolitiska skyttegravar är mycket bra för KU:s anseende och förtroendet för granskningen.

Jag har ändå vissa invändningar mot den beskrivning som Jonas Gunnarsson (S) och Berit Högman (S) gör av KU:s slutsatser i NWT den 10 juni. De säger att tre statsråd fått kritik och att tre statsråd borde avstått från att uttala sig om domar.

Det är viktigt att veta att KU sedan lång tid uttrycker kritiska omdömen och påpekanden om brister på många olika sätt, med eller utan ordet ”kritik”. De senaste två åren har en del hävdat att bara om KU använder ordet ”kritik”, så framför KU ett kritiskt påpekande. Det stämmer alltså inte. Däremot är förstås fel och brister av olika allvarligt slag.

Jag konstaterar att KU i nio fall som rör tio ministrar slår fast att ministrar har agerat på ett sätt som inte är förenligt med regeringsformen eller riksdagsordningen. Det är svårt att inte uppfatta dessa KU-uttalanden som kritiska. Det fall jag ser som allvarligast rör infrastrukturminister Anna Johansson (S), som via sitt departement lagt sig i Trafikverkets utbetalning av bidrag till flygplatser och därmed överträtt förbudet mot inblandning i myndigheters myndighetsutövning. Dessutom kom bidrag därmed att betalas ut i strid med EU-rätten.

Härutöver finns ytterligare nio fall, där KU påpekar fel och brister, men där det handlar om avsteg från KU:s praxis eller administrativa rutiner. Ett par exempel: Finansminister Magdalena Andersson (S) uttalade sig på ett sätt som kunde ge en felaktig bild av ett händelseförlopp och statsministern borde ha lämnat tydligare information om att vice statsminister Åsa Romson (MP) inte var statsministerns ställföreträdare.

När det gäller regeringens hantering av flyktingkrisen stämmer det att KU inte riktar någon allvarlig kritik mot regeringen och uttalar sig positivt om vissa saker. KU framhåller dock att både Riksrevisionen och en statlig utredare ska granska flyktingkrisen, och att KU inte vill föregripa dessa ytterligare granskningar genom att göra alltför bestämda uttalanden. Det finns en skillnad mellan att inte kritisera och att frikänna. KU gör också ett kritiskt påpekande: Vissa särskilda kontakter mellan Migrationsverket och Regeringskansliet borde ha dokumenterats, i vart fall genom en enkel loggbok.

Beträffande antalet KU-anmälningar konstaterar jag att de 46 anmälningar som KU granskat har lett till påpekanden på 19 punkter, eller i 41 procent av fallen. Jämför man historiskt är detta en mycket hög andel. Det var alltså ovanligt många anmälningar som var relevanta i år.

Jag ser fram emot fortsatt gott samarbete mellan partierna i KU. Målet även framöver bör vara bredast möjliga enighet om slutsatserna i utskottets granskningsarbete, och även om hur vi beskriver dem i efterhand.

Andreas Norlén (M)

Ordförande i riksdagens konstitutionsutskott

Svar till Jonas Gunnarsson och Berit Högman (NWT 10/6)

Konstitutionsutskottet beskylls ibland för att vara politiserat, men när KU:s årliga granskning av regeringen nyligen presenterades var Alliansen och regeringspartierna för andra året i rad överens om samtliga slutsatser. Att ledamöterna har kunnat fokusera på den juridiska analysen i stället för att huka i partipolitiska skyttegravar är mycket bra för KU:s anseende och förtroendet för granskningen.

Jag har ändå vissa invändningar mot den beskrivning som Jonas Gunnarsson (S) och Berit Högman (S) gör av KU:s slutsatser i NWT den 10 juni. De säger att tre statsråd fått kritik och att tre statsråd borde avstått från att uttala sig om domar.

Det är viktigt att veta att KU sedan lång tid uttrycker kritiska omdömen och påpekanden om brister på många olika sätt, med eller utan ordet ”kritik”. De senaste två åren har en del hävdat att bara om KU använder ordet ”kritik”, så framför KU ett kritiskt påpekande. Det stämmer alltså inte. Däremot är förstås fel och brister av olika allvarligt slag.

Jag konstaterar att KU i nio fall som rör tio ministrar slår fast att ministrar har agerat på ett sätt som inte är förenligt med regeringsformen eller riksdagsordningen. Det är svårt att inte uppfatta dessa KU-uttalanden som kritiska. Det fall jag ser som allvarligast rör infrastrukturminister Anna Johansson (S), som via sitt departement lagt sig i Trafikverkets utbetalning av bidrag till flygplatser och därmed överträtt förbudet mot inblandning i myndigheters myndighetsutövning. Dessutom kom bidrag därmed att betalas ut i strid med EU-rätten.

Härutöver finns ytterligare nio fall, där KU påpekar fel och brister, men där det handlar om avsteg från KU:s praxis eller administrativa rutiner. Ett par exempel: Finansminister Magdalena Andersson (S) uttalade sig på ett sätt som kunde ge en felaktig bild av ett händelseförlopp och statsministern borde ha lämnat tydligare information om att vice statsminister Åsa Romson (MP) inte var statsministerns ställföreträdare.

När det gäller regeringens hantering av flyktingkrisen stämmer det att KU inte riktar någon allvarlig kritik mot regeringen och uttalar sig positivt om vissa saker. KU framhåller dock att både Riksrevisionen och en statlig utredare ska granska flyktingkrisen, och att KU inte vill föregripa dessa ytterligare granskningar genom att göra alltför bestämda uttalanden. Det finns en skillnad mellan att inte kritisera och att frikänna. KU gör också ett kritiskt påpekande: Vissa särskilda kontakter mellan Migrationsverket och Regeringskansliet borde ha dokumenterats, i vart fall genom en enkel loggbok.

Beträffande antalet KU-anmälningar konstaterar jag att de 46 anmälningar som KU granskat har lett till påpekanden på 19 punkter, eller i 41 procent av fallen. Jämför man historiskt är detta en mycket hög andel. Det var alltså ovanligt många anmälningar som var relevanta i år.

Jag ser fram emot fortsatt gott samarbete mellan partierna i KU. Målet även framöver bör vara bredast möjliga enighet om slutsatserna i utskottets granskningsarbete, och även om hur vi beskriver dem i efterhand.

Andreas Norlén (M)

Ordförande i riksdagens konstitutionsutskott