2016-06-13 06:00

2016-06-13 06:00

Tänker vi inte alla i vi-och-dom?

Debatt: Grupper

Trots att Sverige är ett starkt konsensusinriktat land blir det allt större sprickor i åsiktsgemenskapen och allt fler personer avviker från den obligatoriska värdegrunden, skriver Jan Tullberg.

Vi matas regelbundet med ett mantra att det är fel att tänka i ”vi-och-dom”. De som anklagar andra för denna usla handling menar att de själva står för ett enda stort inkluderande vi. Men stämmer detta hänförda självporträtt? Minst sagt paradoxalt är att poängen i sådana predikningar alltid blir att dra en gräns mellan en god vi-grupp, som deklarerar en tro på ett allomslutande vi och en ondsint dom-grupp som kan exkluderas utan pardon då de tänker i vi-och-dom.

Det är svårt att inte uppfatta detta som att personer i den fina vi-gruppen anser att personer i vi-och-dom-gruppen har ett lägre värde. Det som gör den gruppen förkastlig är just denna uppdelning och att se det egna viet som överlägset. Men det är ju precis det som de personer gör som påstår sig stå för ett inkluderande vi. Detta självmotsägande budskap upprepas ständigt, men inkonsekvensen inses inte.

Den politiska eliten gör sitt bästa för att stärka ett gemensamt vi som kan uppnå enighet kring ramarna för vilka åsikter som skall anses politiskt tillåtna. Enigheten om ramarna innebär inte total enighet, utan inom den finns en viss åsiktsspridning mellan vänster och höger. Pressen har klara uppfattningar om hur man avviker, utan att avvikelsen faller utanför konformismens ramar. Genom att engagera sig för godkända projekt kan skribenter och partier känna sig som oppositionella fast de agerar enligt regin.

Etablissemangets stora koalition misslyckas dock i Sverige och andra länder att fånga upp kontroversiella frågor och då uppstår nya populistiska partier. Trots att Sverige är ett starkt konsensusinriktat land blir det allt större sprickor i åsiktsgemenskapen och allt fler personer avviker från den obligatoriska värdegrunden. Framförallt är det etablissemangets gemensamma förnyelseprojekt, multikultur genom invandring och utvecklingen mot ett överstatligt EU, som väcker opposition.

I en konsensuskultur är det svårt att få en avvikande ståndpunkt accepterad som legitim. Den konstiga anklagelsen för att dela upp i vi-och-dom står egentligen för en kritik av personer som avviker från obligatoriska vi-åsikter. Denna divergerande dom-grupp är oförskämd nog att överge och kritisera det vi-certifierade åsiktspaketet; de oppositionella bildar en egen utsatt dom-grupp.

Etablissemanget vill inte se det så, varför anklagelsen blir att avvikarna beskrivs en grupp som ser ner på andra s k svaga dom-grupper. Att de oppositionella i första hand är en stigmatiserad dom-grupp som kritiserar etablissemangets exklusiva vi-grupp inses inte. Dessa avvikare mobbas därför med argumentet att de ställer grupp mot grupp och den typen av grupptänkande måste utpekas, kritiseras och exkluderas. Exkludering får paradoxalt nog endast göras i inkluderingens namn. Om detta är ologiskt, dubbelmoral eller båda delarna kan diskuteras.

Jan Tullberg

Docent i företagsekonomi från Handelshögskolan i Stockholm

Vi matas regelbundet med ett mantra att det är fel att tänka i ”vi-och-dom”. De som anklagar andra för denna usla handling menar att de själva står för ett enda stort inkluderande vi. Men stämmer detta hänförda självporträtt? Minst sagt paradoxalt är att poängen i sådana predikningar alltid blir att dra en gräns mellan en god vi-grupp, som deklarerar en tro på ett allomslutande vi och en ondsint dom-grupp som kan exkluderas utan pardon då de tänker i vi-och-dom.

Det är svårt att inte uppfatta detta som att personer i den fina vi-gruppen anser att personer i vi-och-dom-gruppen har ett lägre värde. Det som gör den gruppen förkastlig är just denna uppdelning och att se det egna viet som överlägset. Men det är ju precis det som de personer gör som påstår sig stå för ett inkluderande vi. Detta självmotsägande budskap upprepas ständigt, men inkonsekvensen inses inte.

Den politiska eliten gör sitt bästa för att stärka ett gemensamt vi som kan uppnå enighet kring ramarna för vilka åsikter som skall anses politiskt tillåtna. Enigheten om ramarna innebär inte total enighet, utan inom den finns en viss åsiktsspridning mellan vänster och höger. Pressen har klara uppfattningar om hur man avviker, utan att avvikelsen faller utanför konformismens ramar. Genom att engagera sig för godkända projekt kan skribenter och partier känna sig som oppositionella fast de agerar enligt regin.

Etablissemangets stora koalition misslyckas dock i Sverige och andra länder att fånga upp kontroversiella frågor och då uppstår nya populistiska partier. Trots att Sverige är ett starkt konsensusinriktat land blir det allt större sprickor i åsiktsgemenskapen och allt fler personer avviker från den obligatoriska värdegrunden. Framförallt är det etablissemangets gemensamma förnyelseprojekt, multikultur genom invandring och utvecklingen mot ett överstatligt EU, som väcker opposition.

I en konsensuskultur är det svårt att få en avvikande ståndpunkt accepterad som legitim. Den konstiga anklagelsen för att dela upp i vi-och-dom står egentligen för en kritik av personer som avviker från obligatoriska vi-åsikter. Denna divergerande dom-grupp är oförskämd nog att överge och kritisera det vi-certifierade åsiktspaketet; de oppositionella bildar en egen utsatt dom-grupp.

Etablissemanget vill inte se det så, varför anklagelsen blir att avvikarna beskrivs en grupp som ser ner på andra s k svaga dom-grupper. Att de oppositionella i första hand är en stigmatiserad dom-grupp som kritiserar etablissemangets exklusiva vi-grupp inses inte. Dessa avvikare mobbas därför med argumentet att de ställer grupp mot grupp och den typen av grupptänkande måste utpekas, kritiseras och exkluderas. Exkludering får paradoxalt nog endast göras i inkluderingens namn. Om detta är ologiskt, dubbelmoral eller båda delarna kan diskuteras.

Jan Tullberg

Docent i företagsekonomi från Handelshögskolan i Stockholm

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.