2016-05-25 06:00

2016-05-25 06:00

Vart tog solidariteten vägen?

Debatt: Begravningsavgift

Solidariteten var som bortblåst. Men vad är den värd när det gällde den egna ekonomin, undrar Sven-E Kragh.

Den 2 maj har de flesta av oss deklarerat. På sidan med skatteuträkning läste du säkert att du betalat begravningsavgift till begravningshuvudmannen, där du bor. Det kan vara en kyrklig eller en kommunal avgift, som det är för dem, som bor i Stockholm och Tranås

För några år sedan beslöt riksdagen att vi alla skulle ha en gemensam begravningsavgift. Här i Värmland finns några av de högsta begravningsavgifterna i några församlingar eller pastorat. Det kan uppfattas som orättvist. Svenska kyrkan har länge haft solidaritet i det inomkyrkliga utjämningssystemet. Därför var det självklart att vi också skulle ha en solidarisk begravningsavgift i hela landet.

Hur skulle man då göra med kommunerna Stockholm och Tranås? Utredningen förutsatte att också Stockholm och Tranås skulle vara med. Men då började det politiska spelet. Kunde man behandla begravningshuvudmännen olika? Självklart skall begravningshuvudmännen behandlas lika, sa de flesta. Det var ju en solidaritetshandling med landsbygdsfolket, som vill att deras släktingar skulle vila i hembygdens jord. Men nu började de många som bor i Stockholm att titta i sin egen plånbok. (Det är ju där, många av våra förtroendevalda i riksdagen bor och deklarerar sina inkomster.) Hur mycket mer skulle man betala i begravningsavgift? Skulle man få höjd avgift för att vara solidarisk med städer och landsbygd, som inte har så goda begravningsavgiftsunderlag som man har i Stockholm?

Vart tog solidariteten vägen? Solidariteten var som bortblåst. Men vad är den värd när det gällde den egna ekonomin? Den fanns hos kyrkopolitiker runt om i vårt land men den var som bortblåst när det gällde riksdagspolitikerna i Stockholm.

Men lite solidaritet kan man väl ställa upp på. Det är inte alla skrivna i Stockholm, som begravs i huvudstaden. Många vill gravsättas i sin hembygd, där man har familjegraven. Det är säkert många stockholmare som vill gravsätts på andra kyrkogårdar eller begravningsplatser än i Stockholm. Stockholmarna skulle kunna betala clearingavgift till andra huvudmän. Man har ju i alla fall betalat sin begravningsavgift över skattsedeln kort eller lång tid i huvudstaden. Men nej, här gäller det omsorgen om den egna ekonomin.

Så vart tog solidariteten vägen? Som vanligt fanns den i de vackra talen, men när orden skulle omsättas i handling – då vägde den egna ekonomin tyngst. I Svenska kyrkan har vi försökt leva efter orden handling och ord må vara ett. Det bygger man förtroende på och inte på ett handlande som sviker de ekonomiskt svagare.

Sven-E Kragh

Prost, Karlstad

Ledamot i Svenska kyrkans kyrkostyrelse

Den 2 maj har de flesta av oss deklarerat. På sidan med skatteuträkning läste du säkert att du betalat begravningsavgift till begravningshuvudmannen, där du bor. Det kan vara en kyrklig eller en kommunal avgift, som det är för dem, som bor i Stockholm och Tranås

För några år sedan beslöt riksdagen att vi alla skulle ha en gemensam begravningsavgift. Här i Värmland finns några av de högsta begravningsavgifterna i några församlingar eller pastorat. Det kan uppfattas som orättvist. Svenska kyrkan har länge haft solidaritet i det inomkyrkliga utjämningssystemet. Därför var det självklart att vi också skulle ha en solidarisk begravningsavgift i hela landet.

Hur skulle man då göra med kommunerna Stockholm och Tranås? Utredningen förutsatte att också Stockholm och Tranås skulle vara med. Men då började det politiska spelet. Kunde man behandla begravningshuvudmännen olika? Självklart skall begravningshuvudmännen behandlas lika, sa de flesta. Det var ju en solidaritetshandling med landsbygdsfolket, som vill att deras släktingar skulle vila i hembygdens jord. Men nu började de många som bor i Stockholm att titta i sin egen plånbok. (Det är ju där, många av våra förtroendevalda i riksdagen bor och deklarerar sina inkomster.) Hur mycket mer skulle man betala i begravningsavgift? Skulle man få höjd avgift för att vara solidarisk med städer och landsbygd, som inte har så goda begravningsavgiftsunderlag som man har i Stockholm?

Vart tog solidariteten vägen? Solidariteten var som bortblåst. Men vad är den värd när det gällde den egna ekonomin? Den fanns hos kyrkopolitiker runt om i vårt land men den var som bortblåst när det gällde riksdagspolitikerna i Stockholm.

Men lite solidaritet kan man väl ställa upp på. Det är inte alla skrivna i Stockholm, som begravs i huvudstaden. Många vill gravsättas i sin hembygd, där man har familjegraven. Det är säkert många stockholmare som vill gravsätts på andra kyrkogårdar eller begravningsplatser än i Stockholm. Stockholmarna skulle kunna betala clearingavgift till andra huvudmän. Man har ju i alla fall betalat sin begravningsavgift över skattsedeln kort eller lång tid i huvudstaden. Men nej, här gäller det omsorgen om den egna ekonomin.

Så vart tog solidariteten vägen? Som vanligt fanns den i de vackra talen, men när orden skulle omsättas i handling – då vägde den egna ekonomin tyngst. I Svenska kyrkan har vi försökt leva efter orden handling och ord må vara ett. Det bygger man förtroende på och inte på ett handlande som sviker de ekonomiskt svagare.

Sven-E Kragh

Prost, Karlstad

Ledamot i Svenska kyrkans kyrkostyrelse