2016-05-06 06:01

2016-05-06 06:01

Det går att vända trenden

Debatt: Skolan

På två år har vi återanställt den arbetskraft som skars ner under Jan Björklunds tid, med råge. Idag jobbar 13 000 fler pedagoger i skolan än vid regeringsskiftet, skriver Gustav Fridolin.

Allt börjar i skolan. De flesta minns läraren som tog sig lite extra tid, lyckades förklara det som var svårt, hjälpte en över det där hindret som först verkade oöverstigligt. De internationella utvärderingarna av det svenska skolsystemet pekar på att det är här vi gått fel. Lärare får för lite tid med eleverna. Skolan fick bära först 1990-talets och sedan 2000-talets ekonomiska kris och resultatet blev nedskärningar som barnen får betala.

Det är därför det är en så viktig del av regeringens samhällsbygge att vända nedskärningarna i skolan till investeringar. I Miljöpartiets valmanifest skrev vi att vi ville vända utvecklingen där allt färre i skolan fick jobba allt mer med annat än att vara med eleverna. Vi pekade på att nästan 10 000 medarbetare skars bort från skolan under de borgerliga regeringsåren, och att vi ville gå åt andra hållet.

Nu har det gått ett och ett halvt år, och gör vi en tidig halvtidsutvärdering av mandatperioden ser vi att det går att vända trenden. På två år har vi återanställt den arbetskraft som skars ner under Jan Björklunds tid, med råge. Idag jobbar 13 000 fler pedagoger i skolan än vid regeringsskiftet. Trots den stora lärarbristen lyckas vi samtidigt öka andelen behöriga lärare i alla skolformer, andelen har ökat med 11 procent bara det senaste läsåret. Det här är resultatet av att vi istället för nya stora skattesänkningar gör statliga investeringar som man runt om i kommunerna kan göra skillnad med.

Det här innebär att trots att vi blir många fler barn i Sverige kan lärarna få mer tid med varje elev. Barngrupperna i förskolan och elevgrupperna på fritidshemmet minskar. Också här hjälper staten till för att det ska bli möjligt. Barngrupperna i förskolan är idag tillbaka vid den storlek som gällde när alliansen först bildade regering, och på fritidshemmet är det i princip en 20-årig trend med växande barngrupper som är bruten.

Samtidigt minskar vi lärarnas administrativa arbetsbörda. Vi har minskat antalet nationella prov och vill genomföra en digitalisering. Vi förbättrar reglerna för särskilt stöd för att det ska bli mer stöd direkt till eleven och mindre byråkrati för läraren. Vi höjer också lärarlönerna. Den starka prioriteringen ser vi får effekt. Antalet sökande och antagna till lärararutbildningen ökar. Fler ser vilket fantastiskt yrke det kan vara att vara lärare.

Det behöver göras mer. Mycket mer. Även om detta är de nationella trenderna ser det inte likadant ut överallt, och alla lärare upplever inte den här skillnaden. Men att vi kunnat vända utvecklingen lägger en bra grund för att lärarna ska få mer tid för sitt jobb och eleverna mer tid för med sina lärare. Och det är där lärandet börjar.

Gustav Fridolin

Språkrör Miljöpartiet och utbildningsminister

Allt börjar i skolan. De flesta minns läraren som tog sig lite extra tid, lyckades förklara det som var svårt, hjälpte en över det där hindret som först verkade oöverstigligt. De internationella utvärderingarna av det svenska skolsystemet pekar på att det är här vi gått fel. Lärare får för lite tid med eleverna. Skolan fick bära först 1990-talets och sedan 2000-talets ekonomiska kris och resultatet blev nedskärningar som barnen får betala.

Det är därför det är en så viktig del av regeringens samhällsbygge att vända nedskärningarna i skolan till investeringar. I Miljöpartiets valmanifest skrev vi att vi ville vända utvecklingen där allt färre i skolan fick jobba allt mer med annat än att vara med eleverna. Vi pekade på att nästan 10 000 medarbetare skars bort från skolan under de borgerliga regeringsåren, och att vi ville gå åt andra hållet.

Nu har det gått ett och ett halvt år, och gör vi en tidig halvtidsutvärdering av mandatperioden ser vi att det går att vända trenden. På två år har vi återanställt den arbetskraft som skars ner under Jan Björklunds tid, med råge. Idag jobbar 13 000 fler pedagoger i skolan än vid regeringsskiftet. Trots den stora lärarbristen lyckas vi samtidigt öka andelen behöriga lärare i alla skolformer, andelen har ökat med 11 procent bara det senaste läsåret. Det här är resultatet av att vi istället för nya stora skattesänkningar gör statliga investeringar som man runt om i kommunerna kan göra skillnad med.

Det här innebär att trots att vi blir många fler barn i Sverige kan lärarna få mer tid med varje elev. Barngrupperna i förskolan och elevgrupperna på fritidshemmet minskar. Också här hjälper staten till för att det ska bli möjligt. Barngrupperna i förskolan är idag tillbaka vid den storlek som gällde när alliansen först bildade regering, och på fritidshemmet är det i princip en 20-årig trend med växande barngrupper som är bruten.

Samtidigt minskar vi lärarnas administrativa arbetsbörda. Vi har minskat antalet nationella prov och vill genomföra en digitalisering. Vi förbättrar reglerna för särskilt stöd för att det ska bli mer stöd direkt till eleven och mindre byråkrati för läraren. Vi höjer också lärarlönerna. Den starka prioriteringen ser vi får effekt. Antalet sökande och antagna till lärararutbildningen ökar. Fler ser vilket fantastiskt yrke det kan vara att vara lärare.

Det behöver göras mer. Mycket mer. Även om detta är de nationella trenderna ser det inte likadant ut överallt, och alla lärare upplever inte den här skillnaden. Men att vi kunnat vända utvecklingen lägger en bra grund för att lärarna ska få mer tid för sitt jobb och eleverna mer tid för med sina lärare. Och det är där lärandet börjar.

Gustav Fridolin

Språkrör Miljöpartiet och utbildningsminister