2016-04-23 06:00

2016-04-23 06:00

Vad facket faktiskt gör

Debatt: Den svenska modellen

Det handlar om din lön, din semester, din möjlighet att flexa med tiden så att du kan hämta barnen i tid på dagis, din pension, din kompetensutveckling och väldigt mycket mer, skriver Magnus Hildebrand.

Svar till Gunnar Westlind (NWT 11/4)

Det är tydligt att vi i den här debatten behöver reda ut vad facket faktiskt gör. Vi behöver också gå igenom vad den svenska modellen egentligen innebär.

I Sverige har vi en förmån i att parterna på arbetsmarknaden kommer överens om vilka förhållanden som ska råda. Inte de politiska partierna. Detta kallas den svenska modellen. Facken och arbetsgivarna kommer helt enkelt överens genom förhandling om hur dina villkor på jobbet ska se ut.

Med andra ord att du tjänar som du förtjänar och att du och dina kollegor arbetar under rättvisa villkor, exempelvis. Detta summeras i det som kallas kollektivavtal. I kollektivavtalen formas givna spelregler som skapar ordning och reda på arbetsplatsen, som dessutom kan formas utefter arbetsplatsens behov. Alternativet skulle vara en mycket stelbent lagstiftning som inte alls är flexibla att följa företagens villkor mot omvärlden.

Och vad betyder den svenska modellen för dig? Jo, det handlar om din lön, din semester, din möjlighet att flexa med tiden så att du kan hämta barnen i tid på dagis, din pension, din kompetensutveckling och väldigt mycket mer.

Och det är viktigt att vi vet vad som gäller, annars är den svenska modellen i fara. Där vill vi absolut inte hamna. Föreställ dig att du själv måste förhandla om i stort sett allt som gäller din anställning. Att du själv en tisdag eftermiddag bjuder in dig på chefens kontor för att ta upp det faktum att du inte alls har någon tjänstepension. Företaget går ju som tåget så kanske en löneökning för de anställda vore på sin plats också? Särskilt om man stått still på samma lön i fem år. Föräldralön, kan man få det?

Ett fåtal av oss kanske klarar en sådan förhandling själv, öga mot öga med arbetsgivaren men livet skulle se väldigt annorlunda ut med den arbetsmarknaden. Det kan jag lova. De flesta skulle få förändringar och försämringar utan att kunna påverka resultatet. Det kan vi vara säkra på.

Titta bara på Almegas krav i pågående avtalsrörelse. Helst ska inga garantier ges överhuvudtaget tycker de. Inga gränser för hur lite vi kan tjäna, inga garanterade löneökningar och helt sifferlösa avtal. Är det kanske den lösningen Gunnar Westlind också vill ha? Att varje kollektivavtalad förmån du omfattas av idag skulle bli din egen kamp att förhandla om. Skulle det ge oss en bättre och modernare arbetsmarknad? Nej, snarare en arbetsmarknad vi hade på 1800-talet.

Ett kollektivavtal ger inte bara fördelar åt anställda. Avtalet ger också arbetsgivare en grundtrygghet på arbetsplatsen. Genom kollektivavtalet vet alla på arbetsplatsen vad som gäller och det ger mer tid för både arbetsgivare och personal att fokusera på verksamheten. Det är ute på de värmländska arbetsplatserna vi står cirka 40 timmar i veckan, om vi har tur att ha en heltidstjänst. Att det spelar roll hur vi har det på jobbet behöver vi inte fundera över. Och vi är väldigt många som är tacksamma för de villkor vi har. Det tänker vi Unionen fortsätta kämpa för.

Magnus Hildebrand

Regionchef, Unionen Värmland

Svar till Gunnar Westlind (NWT 11/4)

Det är tydligt att vi i den här debatten behöver reda ut vad facket faktiskt gör. Vi behöver också gå igenom vad den svenska modellen egentligen innebär.

I Sverige har vi en förmån i att parterna på arbetsmarknaden kommer överens om vilka förhållanden som ska råda. Inte de politiska partierna. Detta kallas den svenska modellen. Facken och arbetsgivarna kommer helt enkelt överens genom förhandling om hur dina villkor på jobbet ska se ut.

Med andra ord att du tjänar som du förtjänar och att du och dina kollegor arbetar under rättvisa villkor, exempelvis. Detta summeras i det som kallas kollektivavtal. I kollektivavtalen formas givna spelregler som skapar ordning och reda på arbetsplatsen, som dessutom kan formas utefter arbetsplatsens behov. Alternativet skulle vara en mycket stelbent lagstiftning som inte alls är flexibla att följa företagens villkor mot omvärlden.

Och vad betyder den svenska modellen för dig? Jo, det handlar om din lön, din semester, din möjlighet att flexa med tiden så att du kan hämta barnen i tid på dagis, din pension, din kompetensutveckling och väldigt mycket mer.

Och det är viktigt att vi vet vad som gäller, annars är den svenska modellen i fara. Där vill vi absolut inte hamna. Föreställ dig att du själv måste förhandla om i stort sett allt som gäller din anställning. Att du själv en tisdag eftermiddag bjuder in dig på chefens kontor för att ta upp det faktum att du inte alls har någon tjänstepension. Företaget går ju som tåget så kanske en löneökning för de anställda vore på sin plats också? Särskilt om man stått still på samma lön i fem år. Föräldralön, kan man få det?

Ett fåtal av oss kanske klarar en sådan förhandling själv, öga mot öga med arbetsgivaren men livet skulle se väldigt annorlunda ut med den arbetsmarknaden. Det kan jag lova. De flesta skulle få förändringar och försämringar utan att kunna påverka resultatet. Det kan vi vara säkra på.

Titta bara på Almegas krav i pågående avtalsrörelse. Helst ska inga garantier ges överhuvudtaget tycker de. Inga gränser för hur lite vi kan tjäna, inga garanterade löneökningar och helt sifferlösa avtal. Är det kanske den lösningen Gunnar Westlind också vill ha? Att varje kollektivavtalad förmån du omfattas av idag skulle bli din egen kamp att förhandla om. Skulle det ge oss en bättre och modernare arbetsmarknad? Nej, snarare en arbetsmarknad vi hade på 1800-talet.

Ett kollektivavtal ger inte bara fördelar åt anställda. Avtalet ger också arbetsgivare en grundtrygghet på arbetsplatsen. Genom kollektivavtalet vet alla på arbetsplatsen vad som gäller och det ger mer tid för både arbetsgivare och personal att fokusera på verksamheten. Det är ute på de värmländska arbetsplatserna vi står cirka 40 timmar i veckan, om vi har tur att ha en heltidstjänst. Att det spelar roll hur vi har det på jobbet behöver vi inte fundera över. Och vi är väldigt många som är tacksamma för de villkor vi har. Det tänker vi Unionen fortsätta kämpa för.

Magnus Hildebrand

Regionchef, Unionen Värmland

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.