2016-04-20 06:00

2016-04-20 06:00

En integration värd namnet

Debatt: Invandring

Vi behöver tydliga krav på individen där språkinlärning, nolltolerans mot brott och snabb matchning mot arbetsmarknaden skall villkoras, skriver Pontus Båth och Patrick Benabou.

Under 2015 sökte sig mer än 160 000 människor till Sverige. Minst lika många väntas komma de närmaste åren. Kostnaderna för flyktingmottagandet skenar och för 2017 har Migrationsverket ansökt om ytterligare 32 miljarder. Därför krävs nu en tydligare och mer framgångsrik integrationspolitik än tidigare. Vi behöver tydliga krav på individen där språkinlärning, nolltolerans mot brott och snabb matchning mot arbetsmarknaden skall villkoras.

Med krav på att fler skall jobba och få en anställning måste vi också vara beredda på att sänka trösklarna in till arbetsmarknaden. Ett liv i utanförskap är inte längre ett alternativ med de stora flyktingströmmarna och med vetskapen om att endast 25 procent av utrikes födda erhållit en heltidsanställning efter åtta år. Moderaterna måste därför återuppta den resa som avslutades under hösten 2014 – där vi nu fortsatt bör utveckla arbetslinjen och ta på sig ledartröjan för att åtgärda problemen på arbetsmarknaden.

Genom åren har flera olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder implementerats men som tyvärr inte mött de utmaningar vi stått och står inför. Några av dessa är ”instegsjobb” och ”nystartsjobb”. Dessa har gjort det möjligt för företag att anställa nyanlända, som långtidsarbetslösa, och samtidigt få subventionerade lönekostnader upp till 80 procent.

Ändå kan vi se att ytterst få använt sig av denna valmöjlighet. Den bidragande faktorn till varför arbetsgivare sällan ser denna anställningsform som ett alternativ är på grund av byråkratin som ligger och väntar innanför Arbetsförmedlingens dörrar. Bland de nu tiotal olika anställningsformer som i dag existerar kring praktik och subventioneringar, finns helt olika regler och villkor. Vidare tillkommer än mer byråkrati och väntetid då många anställningar måste godkännas av facket. Ett annat krav som framkommer är att arbetsgivaren måste ha ett tecknat kollektivavtal. Därefter ska även en fullt detaljerad uppläggningsplan planeras mellan myndighet, fack och arbetsgivare. Borde inte det vara mellan arbetsgivare och arbetstagare?

Dessa sammantagna regleringar leder till att arbetsgivare avstår att anställa. Därför bör en ny typ av anställningsform inrättas där arbetsgivaren slipper krångliga krav och regler, samtidigt som fler dörrar öppnas för mindre företag som saknar kollektivavtal. Därtill bör ersättningen betalas ut varje månad istället för två gånger om året för att underlätta för främst små företag som har små ekonomiska resurser. Därefter ska taket för den maximala ersättningen som betalas ut, sänkas efter 24 månaders anställning – från 80 till 40 procent – för att sedan upphöra efter 36 månader.

Vi bör också diskutera en ny skatteväxling där skatt på arbete (arbetsgivaravgifter) helt slopas för att ersättas med konsumtionsskatt på annat som exempelvis är skadliga för miljö och hälsa. Skatt på arbete leder till färre arbeten precis som att skatt på tobak leder till att färre brukar. Att vi inte tidigare avskaffat skatt på arbete visar att svensk arbetsmarknad har en lång väg till att nå sin högform.

Vi har allt för länge bedrivit Europas mest liberala migrationspolitik, med Europas sämsta integrationspolitik. Detta har slutat med att människor sorterats in i kollektiv i förorter och i utanförskap. Så kan vi inte fortsätta om vi vill ta ansvar. Åtta år i utanförskap är inte bara en onödig samhällskostnad utan inhumant mot den arbetslöse.

Pontus Båth (M)

Ordförande, MUF Göteborg

Patrick Benabou (M)

Ledamot, MUF Värmland

Under 2015 sökte sig mer än 160 000 människor till Sverige. Minst lika många väntas komma de närmaste åren. Kostnaderna för flyktingmottagandet skenar och för 2017 har Migrationsverket ansökt om ytterligare 32 miljarder. Därför krävs nu en tydligare och mer framgångsrik integrationspolitik än tidigare. Vi behöver tydliga krav på individen där språkinlärning, nolltolerans mot brott och snabb matchning mot arbetsmarknaden skall villkoras.

Med krav på att fler skall jobba och få en anställning måste vi också vara beredda på att sänka trösklarna in till arbetsmarknaden. Ett liv i utanförskap är inte längre ett alternativ med de stora flyktingströmmarna och med vetskapen om att endast 25 procent av utrikes födda erhållit en heltidsanställning efter åtta år. Moderaterna måste därför återuppta den resa som avslutades under hösten 2014 – där vi nu fortsatt bör utveckla arbetslinjen och ta på sig ledartröjan för att åtgärda problemen på arbetsmarknaden.

Genom åren har flera olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder implementerats men som tyvärr inte mött de utmaningar vi stått och står inför. Några av dessa är ”instegsjobb” och ”nystartsjobb”. Dessa har gjort det möjligt för företag att anställa nyanlända, som långtidsarbetslösa, och samtidigt få subventionerade lönekostnader upp till 80 procent.

Ändå kan vi se att ytterst få använt sig av denna valmöjlighet. Den bidragande faktorn till varför arbetsgivare sällan ser denna anställningsform som ett alternativ är på grund av byråkratin som ligger och väntar innanför Arbetsförmedlingens dörrar. Bland de nu tiotal olika anställningsformer som i dag existerar kring praktik och subventioneringar, finns helt olika regler och villkor. Vidare tillkommer än mer byråkrati och väntetid då många anställningar måste godkännas av facket. Ett annat krav som framkommer är att arbetsgivaren måste ha ett tecknat kollektivavtal. Därefter ska även en fullt detaljerad uppläggningsplan planeras mellan myndighet, fack och arbetsgivare. Borde inte det vara mellan arbetsgivare och arbetstagare?

Dessa sammantagna regleringar leder till att arbetsgivare avstår att anställa. Därför bör en ny typ av anställningsform inrättas där arbetsgivaren slipper krångliga krav och regler, samtidigt som fler dörrar öppnas för mindre företag som saknar kollektivavtal. Därtill bör ersättningen betalas ut varje månad istället för två gånger om året för att underlätta för främst små företag som har små ekonomiska resurser. Därefter ska taket för den maximala ersättningen som betalas ut, sänkas efter 24 månaders anställning – från 80 till 40 procent – för att sedan upphöra efter 36 månader.

Vi bör också diskutera en ny skatteväxling där skatt på arbete (arbetsgivaravgifter) helt slopas för att ersättas med konsumtionsskatt på annat som exempelvis är skadliga för miljö och hälsa. Skatt på arbete leder till färre arbeten precis som att skatt på tobak leder till att färre brukar. Att vi inte tidigare avskaffat skatt på arbete visar att svensk arbetsmarknad har en lång väg till att nå sin högform.

Vi har allt för länge bedrivit Europas mest liberala migrationspolitik, med Europas sämsta integrationspolitik. Detta har slutat med att människor sorterats in i kollektiv i förorter och i utanförskap. Så kan vi inte fortsätta om vi vill ta ansvar. Åtta år i utanförskap är inte bara en onödig samhällskostnad utan inhumant mot den arbetslöse.

Pontus Båth (M)

Ordförande, MUF Göteborg

Patrick Benabou (M)

Ledamot, MUF Värmland