2016-04-14 06:01

2016-04-14 06:01

Fungerande vargjakt kräver ändring av EU-direktiv

Debatt: Rovdjur

Det bör också skrivas in i direktivet vilka processuella regler som ska gälla för prövning av beslut som kan beröras av direktivet. Det måste i praktiken vara möjligt att ordna skydds- och licensjakt utan orimligt långa överklagandetider, skriver Lars Adaktusson och Lars-Axel Nordell.

Den svenska vargpopulationens storlek har vuxit kraftigt på senare år. Från att ha varit utrotningshotad finns det i dag ett behov av jakt för att hålla nere populationen och att ta bort skadegörande individer. Emellertid har vargjakten ställts in i flera län på grund av utdragna överklagandeprocesser i domstolarna.

Före jul fastslog den svenska Högsta förvaltningsdomstolen att EU:s unionsrätt kräver att bestämmelserna i art- och habitatdirektivet (eller livsmiljödirektivet som det också kallas) kan prövas i medlemsländernas domstolar. Detta innebär ett bakslag för den rovdjurspolitik som riksdagen fastslagit, där inriktningen är att de myndigheter som har den största sakkunskapen ska fatta besluten om jakt på rovdjur och att långdragna domstolsprocesser ska undvikas.

I och med Högsta förvaltningsdomstolens utslag har det uppstått en situation där ett överklagande i sig – oavsett hur sakligt välgrundat det är – kan skapa en domstolsprocess som i praktiken omöjliggör jakten. Denna situation riskerar att skapa stor frustration och undergräva tilltron till rättsordningens möjligheter att hantera rovdjursförvaltningen. Både rovdjuren och lokalbefolkningen i rovdjurstäta områden blir de stora förlorarna med en sådan utveckling.

Art- och habitatdirektivet behöver uppdateras. I dag krävs enhällighet i ministerrådet för att flytta en art från listan över djur som anses kräva ”noggrant skydd”. Detta har hittills aldrig gjorts. Vi anser att det behöver införas en smidigare rutin för att omklassa hotstatusen för olika arter, i takt med att populationerna växer eller krymper. Det bör också skrivas in i direktivet vilka processuella regler som ska gälla för prövning av beslut som kan beröras av direktivet. Det måste i praktiken vara möjligt att ordna skydds- och licensjakt utan orimligt långa överklagandetider.

Hur förändringarna i direktivet närmare ska utformas får överlåtas till jurister. En rimlig utgångspunkt är att experter och förtroendevalda, snarare än domstolar, ska göra de avvägningar som direktivet talar om exempelvis när det gäller hänsyn till sociala och ekonomiska förhållanden.

EU-kommissionen har fått i uppdrag av miljökommissionären att se över om art- och habitatdirektivet kan ändras men tyvärr har Europaparlamentet röstat för en rapport som slog fast att art- och habitatdirektivet inte under några omständigheter skulle ses över. Bland de svenska parlamentarikerna var det endast KD- och M-ledamöterna som röstade emot denna uppfattning.

Vi uppmanar den svenska regeringen och de svenska politiska partierna, såväl i Europaparlamentet som i riksdagen, att kraftfullt verka för en ändring av art- och habitatdirektivet.

I avvaktan på eventuella ändringar i direktivet kan vi i Sverige utforma en instansordning som gör att domstolsprocessen kan gå snabbare. Regeringen har nyligen gjort ett tappert försök att föreslå en snabbare instansordning under gällande EU-direktiv, men även detta innebär totalt fyra instanser. Risken är uppenbar att de grupperingar som inte vill se vargjakt alls även fortsättningsvis kommer att kunna omintetgöra jakten genom överklaganden. På kort sikt bör i stället väljas alternativet att endast överpröva ärendena i en domstol som därigenom blir sista instans.

Lars Adaktusson (KD)

Europaparlamentariker

Lars-Axel Nordell (KD)

Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Den svenska vargpopulationens storlek har vuxit kraftigt på senare år. Från att ha varit utrotningshotad finns det i dag ett behov av jakt för att hålla nere populationen och att ta bort skadegörande individer. Emellertid har vargjakten ställts in i flera län på grund av utdragna överklagandeprocesser i domstolarna.

Före jul fastslog den svenska Högsta förvaltningsdomstolen att EU:s unionsrätt kräver att bestämmelserna i art- och habitatdirektivet (eller livsmiljödirektivet som det också kallas) kan prövas i medlemsländernas domstolar. Detta innebär ett bakslag för den rovdjurspolitik som riksdagen fastslagit, där inriktningen är att de myndigheter som har den största sakkunskapen ska fatta besluten om jakt på rovdjur och att långdragna domstolsprocesser ska undvikas.

I och med Högsta förvaltningsdomstolens utslag har det uppstått en situation där ett överklagande i sig – oavsett hur sakligt välgrundat det är – kan skapa en domstolsprocess som i praktiken omöjliggör jakten. Denna situation riskerar att skapa stor frustration och undergräva tilltron till rättsordningens möjligheter att hantera rovdjursförvaltningen. Både rovdjuren och lokalbefolkningen i rovdjurstäta områden blir de stora förlorarna med en sådan utveckling.

Art- och habitatdirektivet behöver uppdateras. I dag krävs enhällighet i ministerrådet för att flytta en art från listan över djur som anses kräva ”noggrant skydd”. Detta har hittills aldrig gjorts. Vi anser att det behöver införas en smidigare rutin för att omklassa hotstatusen för olika arter, i takt med att populationerna växer eller krymper. Det bör också skrivas in i direktivet vilka processuella regler som ska gälla för prövning av beslut som kan beröras av direktivet. Det måste i praktiken vara möjligt att ordna skydds- och licensjakt utan orimligt långa överklagandetider.

Hur förändringarna i direktivet närmare ska utformas får överlåtas till jurister. En rimlig utgångspunkt är att experter och förtroendevalda, snarare än domstolar, ska göra de avvägningar som direktivet talar om exempelvis när det gäller hänsyn till sociala och ekonomiska förhållanden.

EU-kommissionen har fått i uppdrag av miljökommissionären att se över om art- och habitatdirektivet kan ändras men tyvärr har Europaparlamentet röstat för en rapport som slog fast att art- och habitatdirektivet inte under några omständigheter skulle ses över. Bland de svenska parlamentarikerna var det endast KD- och M-ledamöterna som röstade emot denna uppfattning.

Vi uppmanar den svenska regeringen och de svenska politiska partierna, såväl i Europaparlamentet som i riksdagen, att kraftfullt verka för en ändring av art- och habitatdirektivet.

I avvaktan på eventuella ändringar i direktivet kan vi i Sverige utforma en instansordning som gör att domstolsprocessen kan gå snabbare. Regeringen har nyligen gjort ett tappert försök att föreslå en snabbare instansordning under gällande EU-direktiv, men även detta innebär totalt fyra instanser. Risken är uppenbar att de grupperingar som inte vill se vargjakt alls även fortsättningsvis kommer att kunna omintetgöra jakten genom överklaganden. På kort sikt bör i stället väljas alternativet att endast överpröva ärendena i en domstol som därigenom blir sista instans.

Lars Adaktusson (KD)

Europaparlamentariker

Lars-Axel Nordell (KD)

Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.