2016-03-23 06:00

2016-03-23 06:00

En fläkt av något gammalt

Replik: ”Den svenska modellen”

Nu skallar åter rop om ”Den svenska modellen”. Det känns som en fläkt av en gammal parantes, ett provisorium, skriver Gunnar Westlind.

Svar till Carin Jämtin (NWT 11/4) och Magnus Hildebrand (NWT 14/3)

Stark hotbild mot ”den svenska modellen” skriver Unionen Värmland i NWT den 14 mars och tidigare kunde vi läsa Socialdemokraternas manifestation ”Samling för den svenska modellen”. Den svenska modellen väcker så många fler associationer än en lönerörelse. Modellen representerar ett paket med många bottnar.

Vår statsminister vill damma av ”Den svenska modellen”. Den modellen väcker fler tankar, till exempel den starka kopplingen mellan fackförening och det statsbärande regeringspartiet, eller den starka kopplingen mellan det statsbärande partiet och det svenska storkapitalet. Det för tanken till den ojämna relationen mellan vissa fackföreningar och arbetstagare (gå med annars skall vi se till att du blir avskedad). Elitmakt för allas bästa.

Det för också tanken till folkparken. Till de blomstrande brukssamhällena som i mångt och mycket bar upp den svenska ekonomi någon gång för länge sedan. En tid när efterkrigstidens länder inte hade några alternativa leverantörer. Det för tanken till en statlig radiokanal, en statlig tv-kanal (det fanns av ”tekniska” skäl inte plats för fler frekvenser i etern) och tidningar som inte erbjöd insändare från allmänheten. Några få hade monopol på opinionsbildning. Där fanns en bärande tanke.

Det sägs att det inför en socialdemokratisk partikongress i början av 70-talet fanns en motion som skulle förbjuda satellit-tv. Motionens syfte var att ”främmande kulturer” inte skulle få sätta griller i det svenska folkhemmet. Då lär Olof Palme ha sagt till sina närmaste, ”går den motionen igenom, då avgår jag”. Det var ett hedervärt ställningstagande. Det kanske var i den stunden Sverige trots allt räddades.

Tiderna förändrades. Järnridån föll. Global handel. Sverige blev en del av hela världen och något annat alternativ har egentligen aldrig funnits. Nu skallar åter rop om ”Den svenska modellen”. Det känns som en fläkt av en gammal parantes, ett provisorium. Det känns som DN så träffande formulerade det, ”Den svenska modulen”. Det var tänkt att vara en rolig ordvits på sista sidan men framkallade en olustkänsla. En symbolisk modulbarack, ett provisorium utanför en skola, en förskola, ett dagis som skulle stå ett par år, som nu fortfarande står kvar efter fyrtio år. Inte underhållen, fuktskadad, murken trossbotten, dålig ventilation, taket läcker.

Dessa baracker är bortom räddning. Precis som ”Den svenska modellen”. Det var kanske bra idé då för vissa, men var sak har sin tid. Det finns bara en sak att göra, riv och bygg nytt och nu av mer beständig kvalitet. Den svenska modellen tillhörde en annan tid och tappade sina sista flagor när muren föll. Skriv en ny manifestation och låt den manifestationen var ett levande dokument som följer med sin tid. Att ta en föråldrad predikan ur arkivet ger ingen vägvisning till paradiset.

Gunnar Westlind

Örebro

Svar till Carin Jämtin (NWT 11/4) och Magnus Hildebrand (NWT 14/3)

Stark hotbild mot ”den svenska modellen” skriver Unionen Värmland i NWT den 14 mars och tidigare kunde vi läsa Socialdemokraternas manifestation ”Samling för den svenska modellen”. Den svenska modellen väcker så många fler associationer än en lönerörelse. Modellen representerar ett paket med många bottnar.

Vår statsminister vill damma av ”Den svenska modellen”. Den modellen väcker fler tankar, till exempel den starka kopplingen mellan fackförening och det statsbärande regeringspartiet, eller den starka kopplingen mellan det statsbärande partiet och det svenska storkapitalet. Det för tanken till den ojämna relationen mellan vissa fackföreningar och arbetstagare (gå med annars skall vi se till att du blir avskedad). Elitmakt för allas bästa.

Det för också tanken till folkparken. Till de blomstrande brukssamhällena som i mångt och mycket bar upp den svenska ekonomi någon gång för länge sedan. En tid när efterkrigstidens länder inte hade några alternativa leverantörer. Det för tanken till en statlig radiokanal, en statlig tv-kanal (det fanns av ”tekniska” skäl inte plats för fler frekvenser i etern) och tidningar som inte erbjöd insändare från allmänheten. Några få hade monopol på opinionsbildning. Där fanns en bärande tanke.

Det sägs att det inför en socialdemokratisk partikongress i början av 70-talet fanns en motion som skulle förbjuda satellit-tv. Motionens syfte var att ”främmande kulturer” inte skulle få sätta griller i det svenska folkhemmet. Då lär Olof Palme ha sagt till sina närmaste, ”går den motionen igenom, då avgår jag”. Det var ett hedervärt ställningstagande. Det kanske var i den stunden Sverige trots allt räddades.

Tiderna förändrades. Järnridån föll. Global handel. Sverige blev en del av hela världen och något annat alternativ har egentligen aldrig funnits. Nu skallar åter rop om ”Den svenska modellen”. Det känns som en fläkt av en gammal parantes, ett provisorium. Det känns som DN så träffande formulerade det, ”Den svenska modulen”. Det var tänkt att vara en rolig ordvits på sista sidan men framkallade en olustkänsla. En symbolisk modulbarack, ett provisorium utanför en skola, en förskola, ett dagis som skulle stå ett par år, som nu fortfarande står kvar efter fyrtio år. Inte underhållen, fuktskadad, murken trossbotten, dålig ventilation, taket läcker.

Dessa baracker är bortom räddning. Precis som ”Den svenska modellen”. Det var kanske bra idé då för vissa, men var sak har sin tid. Det finns bara en sak att göra, riv och bygg nytt och nu av mer beständig kvalitet. Den svenska modellen tillhörde en annan tid och tappade sina sista flagor när muren föll. Skriv en ny manifestation och låt den manifestationen var ett levande dokument som följer med sin tid. Att ta en föråldrad predikan ur arkivet ger ingen vägvisning till paradiset.

Gunnar Westlind

Örebro

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.