2016-03-22 06:01

2016-03-22 06:01

Välkommen ny samhällsorganisation

Debatt: Storregioner

Risken om inte reformen genomförs är att statens inflytande ökar och vi har en splittrad regional nivå som tappar mark och som inte klarar av sjukvårdens utmaningar samt regional utveckling i hela landet, skriver Dag Rogne.

Den av regeringen utsedda indelningskommittén har kommit med sin karta över en ny indelning av Sveriges län och landsting. De nya regionerna kommer att ansvara för hälso- och sjukvård och regional utveckling. Syftet är att skapa en effektivare regional nivå än den vi har i dag.

Några frågor man kan ställa sig är hur förslaget påverkar demokratin när regionerna blir större samt vilka möjligheter en mera homogen regionindelning skapar för att flytta ned statlig makt och resurser till regional nivå. Bo Per Larsson har på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting skrivit en rapport med rubriken ”Demokrati och regionstorlek” där tänkbara konsekvenser av en ny regionbildning analyseras.

Rapporten slutsats är att större regioner ökar möjligheterna att stärka den regionala demokratin. Redan i dagens regionala nivå saknas den exponering av politiker i media med mera som den nationella eller den kommunala nivån har. Om man frågar medborgare på gatan hur väl de känner till sina förtroendevalda politiker så är kunskapen högre om de kommunala och nationella företrädarna än för de regionala.

Slutsatsen är att större geografiska regioner inte innebär att demokratin varken försvagas eller stärks, dock visar erfarenheter från Skåne och Västra Götaland att medborgarna ger bättre omdömen om den regionala demokratin i dag än när regionerna startade. Frågan om hur den regionala demokratin uppfattas påverkas alltså inte uteslutande av avstånd och storlek utan också av arbetssätt och förmågan, kapaciteten, att leverera det folkviljan efterfrågar.

I dag arbetar nästan alla myndigheter över större geografiska områden än den länsindelning som varit gällande i snart 400 år sedan Axel Oxenstiernas organisation av statsförvaltningen från mitten av 1600 talet. Vår egen länsstyrelse har i dag samarbete med andra länsstyrelser och man specialiserar sig över flera län för att vara effektiva och bygga upp kompetens.

Den nuvarande regionindelningen är heterogen över landet på många sätt, både i storlek och hur ansvaret för hälso- och sjukvårdsuppdraget och utvecklingsuppdraget ser ut. I dagens läge är det svårt att decentralisera statlig myndighetsutövning. Risken om inte reformen genomförs är att statens inflytande ökar och vi har en splittrad regional nivå som tappar mark och som inte klarar av sjukvårdens utmaningar samt regional utveckling i hela landet. Kanske kommer en kommunsammanslagningsreform som något slags motmedel? De tre storstadsregionerna kommer att fortsätta växa av egen kraft medan övriga delar av landet utvecklas mer eller mindre bra.

Det mest väsentliga är innehållet i reformen och att regionerna ska utformas så att de långsiktigt och hållbart kan leverera den vård, service, välfärd och funktioner medborgarna efterfrågar. Regionerna måste få ett avgörande inflytande och resurser i frågor om arbetsmarknad, regionala utvecklingsmedel, men även större del i beslut om infrastruktur och kommunikationer, samt samverkan med forskning, utveckling och innovation, eftersom dessa områden har stor betydelse för lokal utveckling, jobb och företagande.

Förslaget till ny regionindelning måste ses som en ny samhällsorganisation där decentralisering av statlig myndighetsutövning och omlokalisering av statlig verksamhet sammanfaller med den nya regionindelningen.

Dag Rogne (C)

Kommunalråd, Säffle

Den av regeringen utsedda indelningskommittén har kommit med sin karta över en ny indelning av Sveriges län och landsting. De nya regionerna kommer att ansvara för hälso- och sjukvård och regional utveckling. Syftet är att skapa en effektivare regional nivå än den vi har i dag.

Några frågor man kan ställa sig är hur förslaget påverkar demokratin när regionerna blir större samt vilka möjligheter en mera homogen regionindelning skapar för att flytta ned statlig makt och resurser till regional nivå. Bo Per Larsson har på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting skrivit en rapport med rubriken ”Demokrati och regionstorlek” där tänkbara konsekvenser av en ny regionbildning analyseras.

Rapporten slutsats är att större regioner ökar möjligheterna att stärka den regionala demokratin. Redan i dagens regionala nivå saknas den exponering av politiker i media med mera som den nationella eller den kommunala nivån har. Om man frågar medborgare på gatan hur väl de känner till sina förtroendevalda politiker så är kunskapen högre om de kommunala och nationella företrädarna än för de regionala.

Slutsatsen är att större geografiska regioner inte innebär att demokratin varken försvagas eller stärks, dock visar erfarenheter från Skåne och Västra Götaland att medborgarna ger bättre omdömen om den regionala demokratin i dag än när regionerna startade. Frågan om hur den regionala demokratin uppfattas påverkas alltså inte uteslutande av avstånd och storlek utan också av arbetssätt och förmågan, kapaciteten, att leverera det folkviljan efterfrågar.

I dag arbetar nästan alla myndigheter över större geografiska områden än den länsindelning som varit gällande i snart 400 år sedan Axel Oxenstiernas organisation av statsförvaltningen från mitten av 1600 talet. Vår egen länsstyrelse har i dag samarbete med andra länsstyrelser och man specialiserar sig över flera län för att vara effektiva och bygga upp kompetens.

Den nuvarande regionindelningen är heterogen över landet på många sätt, både i storlek och hur ansvaret för hälso- och sjukvårdsuppdraget och utvecklingsuppdraget ser ut. I dagens läge är det svårt att decentralisera statlig myndighetsutövning. Risken om inte reformen genomförs är att statens inflytande ökar och vi har en splittrad regional nivå som tappar mark och som inte klarar av sjukvårdens utmaningar samt regional utveckling i hela landet. Kanske kommer en kommunsammanslagningsreform som något slags motmedel? De tre storstadsregionerna kommer att fortsätta växa av egen kraft medan övriga delar av landet utvecklas mer eller mindre bra.

Det mest väsentliga är innehållet i reformen och att regionerna ska utformas så att de långsiktigt och hållbart kan leverera den vård, service, välfärd och funktioner medborgarna efterfrågar. Regionerna måste få ett avgörande inflytande och resurser i frågor om arbetsmarknad, regionala utvecklingsmedel, men även större del i beslut om infrastruktur och kommunikationer, samt samverkan med forskning, utveckling och innovation, eftersom dessa områden har stor betydelse för lokal utveckling, jobb och företagande.

Förslaget till ny regionindelning måste ses som en ny samhällsorganisation där decentralisering av statlig myndighetsutövning och omlokalisering av statlig verksamhet sammanfaller med den nya regionindelningen.

Dag Rogne (C)

Kommunalråd, Säffle

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.