2016-03-10 06:01

2016-03-10 06:01

Viktigt att berätta historien

Debatt: Gamla Wermlandsbanken

En byggnad uppförs för ett visst ändamål. Funktion och byggnad ingår en syntes. Byggnadens yttre förklarar innehållet. När innehållet ändras upphör denna syntes, skriver Inger Berggrén, Lennart Wettmark och Carl-Göran Tollesby.

Carlstads-Gillet, Karlstads Hembygdförening och Karlstad Lever är tre föreningar som är engagerade i dokumentation och bevarande av Karlstads historiska och arkitektoniska kvaliteter. I ärenden av gemensamt intresse verkar föreningarna genom Framtidsrådet, som då blir föreningarnas samstämmiga åsikt och röst. Gamla Wermlandsbankens integrering i den nya gallerian Valvet är ett sådant gemensamt intresse.

Byggnaden är uppförd som bankpalats men har förlorat sin ursprungliga funktion som bank. Den tidigare banklokalen har delvis byggts om och använts till föreläsningar, konferenser med mera. Nu skall den byggas om igen och användas som entré från Stora Torget till gallerian Valvet samt delvis också till butiker. Framtidsrådet hade gärna sett en kulturbetonad användning, men till det måste det förstås också finnas intressenter.

En byggnad uppförs för ett visst ändamål. Funktion och byggnad ingår en syntes. Byggnadens yttre förklarar innehållet. När innehållet ändras upphör denna syntes. Fasaden berättar en sak men innehållet en annan. Sådan är stadens föränderlighet. Därför är det viktigt att förstå historien, för endast med kunskap förklaras de sammanhang som tidigare var självklara.

Wermlands Provinsialbank bildades 1832. Huvudkontoret låg i Carlstads Rådhus. Efter stadsbranden 1865 uppförde banken en ny byggnad på Älvgatan 5. Byggnaden, som ännu finns kvar, såldes senare till Telegrafverket då man 1906 påbörjade uppförandet av en mer representativ byggnad vid Stora torget. Byggnaden stod färdig 1908. Den ritades av stockholmsarkitekten Ernst Stenhammar. Han var son till arkitekten Per Ulrik Stenhammar och grevinnan Eva Christina Louise Rudenschöld och bror till tonsättaren Wilhelm Stenhammar.

Vid denna tid var Wermlands Enskilda Bank, som den då hette, dominerande i länet. Detta ville man manifestera med ett bankpalats i tidens nationalromantiska anda, som kännetecknades av hantverksmässigt utförande och material som sten, tegel och puts och med branta takfall. Wermlandsbankens nybyggnad blev ett praktfullt exempel på nationalromantisk arkitektur. Sockelvåningen uppfördes i västkustgranit och övervåningarna i handslaget, mörkt hälsingborgstegel. Taket fick branta fall och täcktes med grönglaserat falstegel.

Interiören har drag av flera stilarter: nationalromantik, klassicism och jugend. Tunga kryssvalv blandas med strikta pilastrar och lekfull ornamentik. Materialen skulle återspegla bankens soliditet och trovärdighet. Marmor, mahogny, mässing och stuckatur i utsökt utförande skulle imponera på bankens kunder. Över banksalen välvde sig ett glastak som gav dagsljus i en tid då elbelysning inte var lika utvecklad som i dag.

Men bankens tid är förbi. Byggnaden är sedan 1993 förklarad som byggnadsminne med skyddsföreskrifter som omfattar exteriören och stora delar av interiören. Länsstyrelsen har gjort ett utmärkt arbete med att föreskriva åtgärder som delvis återför interiören från senare gjorda förändringar och som skyddar den för slitage och åverkan.

Framtidsrådet ser positivt på att Gamla Wermlandsbankens praktfulla byggnad kommer att få en publik användning och hoppas att dess ”palatslika” fasad återigen kan berätta om ett exklusivt inre med respekt för en för staden unik interiör.

Framtidsrådet

Inger Berggrén

Carlstads-Gillet

Lennart Wettmark

Karlstad Lever

Carl-Göran Tollesby

Karlstads Hembygdsförening

Carlstads-Gillet, Karlstads Hembygdförening och Karlstad Lever är tre föreningar som är engagerade i dokumentation och bevarande av Karlstads historiska och arkitektoniska kvaliteter. I ärenden av gemensamt intresse verkar föreningarna genom Framtidsrådet, som då blir föreningarnas samstämmiga åsikt och röst. Gamla Wermlandsbankens integrering i den nya gallerian Valvet är ett sådant gemensamt intresse.

Byggnaden är uppförd som bankpalats men har förlorat sin ursprungliga funktion som bank. Den tidigare banklokalen har delvis byggts om och använts till föreläsningar, konferenser med mera. Nu skall den byggas om igen och användas som entré från Stora Torget till gallerian Valvet samt delvis också till butiker. Framtidsrådet hade gärna sett en kulturbetonad användning, men till det måste det förstås också finnas intressenter.

En byggnad uppförs för ett visst ändamål. Funktion och byggnad ingår en syntes. Byggnadens yttre förklarar innehållet. När innehållet ändras upphör denna syntes. Fasaden berättar en sak men innehållet en annan. Sådan är stadens föränderlighet. Därför är det viktigt att förstå historien, för endast med kunskap förklaras de sammanhang som tidigare var självklara.

Wermlands Provinsialbank bildades 1832. Huvudkontoret låg i Carlstads Rådhus. Efter stadsbranden 1865 uppförde banken en ny byggnad på Älvgatan 5. Byggnaden, som ännu finns kvar, såldes senare till Telegrafverket då man 1906 påbörjade uppförandet av en mer representativ byggnad vid Stora torget. Byggnaden stod färdig 1908. Den ritades av stockholmsarkitekten Ernst Stenhammar. Han var son till arkitekten Per Ulrik Stenhammar och grevinnan Eva Christina Louise Rudenschöld och bror till tonsättaren Wilhelm Stenhammar.

Vid denna tid var Wermlands Enskilda Bank, som den då hette, dominerande i länet. Detta ville man manifestera med ett bankpalats i tidens nationalromantiska anda, som kännetecknades av hantverksmässigt utförande och material som sten, tegel och puts och med branta takfall. Wermlandsbankens nybyggnad blev ett praktfullt exempel på nationalromantisk arkitektur. Sockelvåningen uppfördes i västkustgranit och övervåningarna i handslaget, mörkt hälsingborgstegel. Taket fick branta fall och täcktes med grönglaserat falstegel.

Interiören har drag av flera stilarter: nationalromantik, klassicism och jugend. Tunga kryssvalv blandas med strikta pilastrar och lekfull ornamentik. Materialen skulle återspegla bankens soliditet och trovärdighet. Marmor, mahogny, mässing och stuckatur i utsökt utförande skulle imponera på bankens kunder. Över banksalen välvde sig ett glastak som gav dagsljus i en tid då elbelysning inte var lika utvecklad som i dag.

Men bankens tid är förbi. Byggnaden är sedan 1993 förklarad som byggnadsminne med skyddsföreskrifter som omfattar exteriören och stora delar av interiören. Länsstyrelsen har gjort ett utmärkt arbete med att föreskriva åtgärder som delvis återför interiören från senare gjorda förändringar och som skyddar den för slitage och åverkan.

Framtidsrådet ser positivt på att Gamla Wermlandsbankens praktfulla byggnad kommer att få en publik användning och hoppas att dess ”palatslika” fasad återigen kan berätta om ett exklusivt inre med respekt för en för staden unik interiör.

Framtidsrådet

Inger Berggrén

Carlstads-Gillet

Lennart Wettmark

Karlstad Lever

Carl-Göran Tollesby

Karlstads Hembygdsförening

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.