2016-03-04 06:01

2016-03-04 06:01

Länsstyrelsen är inte ett hinder

Replik: Värmlands utveckling

Vi är, precis som debattörerna, av den uppfattningen att det mycket väl går att balansera olika intressen utan att det strider mot gällande lagstiftning och uppdrag, men tolkningsutrymmet är inte alltid så stort som de påstår, skriver Kenneth Johansson.

Svar till Tomas Riste och Stina Höök (NWT 27/2)

Att alltid sträva efter en hållbar utveckling i Värmland, där olika samhällsintressen balanseras, är jag den första att skriva under på. När jag läser Tomas Ristes (S) och Stina Hööks (M) inlägg för Region Värmlands styrelse känner jag inte igen mig. Är länsstyrelsen verkligen ett hinder för att utveckla ett konkurrenskraftigt Värmland? Svaret på den frågan är nej. Låt mig lyfta några exempel som svar på debattörernas inlägg.

Jag kan konstatera att över 99 procent av alla detaljplaner 2011-2015 har fastställts utan att länsstyrelsen har upphävt dem, vilket är en helt annan bild än den som utmålats av debattörerna. Sedan 2011 har kommunerna i Värmland antagit närmare 300 detaljplaner – en imponerande siffra. Enbart två av dessa har blivit upphävda av länsstyrelsen och sedan gått vidare till regeringen för prövning.

Planering av bostäder i strandnära lägen innebär många gånger utmaningar vad gäller översvämningsrisker, strandskydd samt påverkan på vattenmiljön. I många fall kan diskussioner mellan parter leda till, för alla intressen, bra resultat där det går att kombinera utvecklingsplaner med gällande regelverk. Ibland kan det dock vara svårt, utifrån framtaget underlag, att förena lagkrav som har begränsat tolkningsutrymme med intressen om att bygga. Det är intressant att Katrineberg i Karlstads kommun lyfts som ett exempel i debattartikeln. Redan för ett antal år sedan lämnade vi synpunkter till kommunen för att hitta en möjlig lösning för området. Hur kommunen resonerade kring våra synpunkter har vi ingen kännedom om, däremot är det uppenbart att de valde att bortse från dem.

När det gäller strandskyddet så omarbetade länsstyrelsen förslaget utifrån det hundratal remissvar som kom in samt de synpunkter som lämnats vid informationsträffar runt om i länet. Efter detta bearbetades materialet ytterligare efter dialog med samtliga länets kommuner. Resultatet innebar att vi minskade antalet sjöar och vattendrag med utvidgat skydd från 552 till 96. Ytan utvidgat strandskydd i länet minskade med 43 procent (drygt 16 000 hektar). Länsstyrelsen har även fört en diskussion om strandskyddsbestämmelserna med Strandskyddsdelegationen.

När det gäller EU:s vattendirektiv finns det många svårigheter, som vi även lyft till våra lagstiftare. Jag vill dock klargöra att länsstyrelsen inte har uppmanat någon att återställa vare sig dammar eller vattenkraftverk till hur det såg ut för 100 år sedan. De dammar och vattenkraftverk som saknar tillstånd har länsstyrelsen uppmärksammat i sin tillsyn. I några av dessa ärenden har länsstyrelsen förelagt ägarna att söka tillstånd medan i andra ärenden har ägarna själva valt att söka tillstånd.

Vi är, precis som debattörerna, av den uppfattningen att det mycket väl går att balansera olika intressen utan att det strider mot gällande lagstiftning och uppdrag, men tolkningsutrymmet är inte alltid så stort som de påstår. Vi vill föra en god dialog, men jag vill vara tydlig på en punkt, vi som myndighet kan inte göra avsteg från lagen. Min förhoppning är däremot att riksdagen ska lyssna på de synpunkter vi fört fram. Både gällande implementeringen av vattendirektivet och behovet av utveckling på landsbygden, där strandskyddsreglerna är en bit. Alla har möjlighet att föra fram synpunkter till riksdag och regering, exempelvis länets kommuner och Region Värmland.

Som alltid vill vi samverka och föra en dialog om hur vi ska utveckla ett konkurrenskraftigt och hållbart Värmland.

Kenneth Johansson

Landshövding

Svar till Tomas Riste och Stina Höök (NWT 27/2)

Att alltid sträva efter en hållbar utveckling i Värmland, där olika samhällsintressen balanseras, är jag den första att skriva under på. När jag läser Tomas Ristes (S) och Stina Hööks (M) inlägg för Region Värmlands styrelse känner jag inte igen mig. Är länsstyrelsen verkligen ett hinder för att utveckla ett konkurrenskraftigt Värmland? Svaret på den frågan är nej. Låt mig lyfta några exempel som svar på debattörernas inlägg.

Jag kan konstatera att över 99 procent av alla detaljplaner 2011-2015 har fastställts utan att länsstyrelsen har upphävt dem, vilket är en helt annan bild än den som utmålats av debattörerna. Sedan 2011 har kommunerna i Värmland antagit närmare 300 detaljplaner – en imponerande siffra. Enbart två av dessa har blivit upphävda av länsstyrelsen och sedan gått vidare till regeringen för prövning.

Planering av bostäder i strandnära lägen innebär många gånger utmaningar vad gäller översvämningsrisker, strandskydd samt påverkan på vattenmiljön. I många fall kan diskussioner mellan parter leda till, för alla intressen, bra resultat där det går att kombinera utvecklingsplaner med gällande regelverk. Ibland kan det dock vara svårt, utifrån framtaget underlag, att förena lagkrav som har begränsat tolkningsutrymme med intressen om att bygga. Det är intressant att Katrineberg i Karlstads kommun lyfts som ett exempel i debattartikeln. Redan för ett antal år sedan lämnade vi synpunkter till kommunen för att hitta en möjlig lösning för området. Hur kommunen resonerade kring våra synpunkter har vi ingen kännedom om, däremot är det uppenbart att de valde att bortse från dem.

När det gäller strandskyddet så omarbetade länsstyrelsen förslaget utifrån det hundratal remissvar som kom in samt de synpunkter som lämnats vid informationsträffar runt om i länet. Efter detta bearbetades materialet ytterligare efter dialog med samtliga länets kommuner. Resultatet innebar att vi minskade antalet sjöar och vattendrag med utvidgat skydd från 552 till 96. Ytan utvidgat strandskydd i länet minskade med 43 procent (drygt 16 000 hektar). Länsstyrelsen har även fört en diskussion om strandskyddsbestämmelserna med Strandskyddsdelegationen.

När det gäller EU:s vattendirektiv finns det många svårigheter, som vi även lyft till våra lagstiftare. Jag vill dock klargöra att länsstyrelsen inte har uppmanat någon att återställa vare sig dammar eller vattenkraftverk till hur det såg ut för 100 år sedan. De dammar och vattenkraftverk som saknar tillstånd har länsstyrelsen uppmärksammat i sin tillsyn. I några av dessa ärenden har länsstyrelsen förelagt ägarna att söka tillstånd medan i andra ärenden har ägarna själva valt att söka tillstånd.

Vi är, precis som debattörerna, av den uppfattningen att det mycket väl går att balansera olika intressen utan att det strider mot gällande lagstiftning och uppdrag, men tolkningsutrymmet är inte alltid så stort som de påstår. Vi vill föra en god dialog, men jag vill vara tydlig på en punkt, vi som myndighet kan inte göra avsteg från lagen. Min förhoppning är däremot att riksdagen ska lyssna på de synpunkter vi fört fram. Både gällande implementeringen av vattendirektivet och behovet av utveckling på landsbygden, där strandskyddsreglerna är en bit. Alla har möjlighet att föra fram synpunkter till riksdag och regering, exempelvis länets kommuner och Region Värmland.

Som alltid vill vi samverka och föra en dialog om hur vi ska utveckla ett konkurrenskraftigt och hållbart Värmland.

Kenneth Johansson

Landshövding

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.