2016-02-13 06:00

2016-02-13 06:00

Varför behövs ett psykologiskt försvar?

Debatt: Beredskap

Framgången blir total när inget skott behöver lossas, för alla tar istället hänsyn till härskarna i Moskva innan man agerar, skriver Michael Helmersson.

Taxichauffören vände sig om och började förklara varför han tyckte att Ukraina skulle gå med i den ryska tullunionen. Vi befann oss i en stillastående bilkö i snökaosets Odessa i slutet av januari i år. Vi hade tid att resonera. Dels ville han se ett slut på dödandet av ukrainare i den för tillfället lågintensiva konflikten. Dels relaterade han till en karta som kommit i omlopp på internet. Kartan visar ett förkrympt Ukraina där Ryssland korpat åt sig de östra och södra delarna fram till (och med i vissa varianter) Moldavien och där Polen annekterat områden i nordväst.

Går vi med Putin så kan vi behålla Ukraina intakt, var chaufförens tes. På goda grunder kunde jag inte hålla med, men lät honom hållas, för resonemanget avslöjade en hel del om fiendens logik om man lyssnade noga. Även om inte han var fiende utan en av alla de så kallade ”nyttiga idioter” som Ryssland har fått att springa deras ärenden. Insikten att Polen på goda grunder aldrig kan bete sig så utan att först lämna såväl EU som Nato, och därmed kullkastade sanningshalten i den ryska tesen, hade inte fått fäste. Det får den inte heller hos många av dem han möter och pratar med om detta. Och han möter många. Han är en särdeles nyttig aktör i informationskriget som ryssarna bedriver.

I Sverige lägger Sveriges Radio ner sina sändningar på ryska. Motbilder på ryska till Kremls världsbild blir färre. I ukrainsk media uppmärksammas att Putin fått USA att acceptera direkta samtal om Ukraina, utan ukrainsk närvaro. Det stärker ryssarnas självbild av jämbördig stormakt, trots att deras BNP motsvarar 6 procent av Natoländernas. Det stärker taxichaufförens tes. Motstånd blir överflödigt.

Under det kalla kriget var det psykologiska försvarets uppgift enkel. Ond stod mot god. Ett fåtal stora medier med genomslag. I dag uppmanas vi vända ut och in på vårt psyke och liv i olika sociala medier som får global spridning på sekunder. Bilder och motbilder presenteras snabbt. Proxykrigföringen innebär att fienden bearbetas på alla, verkligen alla, plan. Ukraina är dess skyltfönster. När de beväpnade ”små gröna männen” dök upp på Krim manade USA Ukraina att inte ta till våld. Utan stöd från väst och överrumplade förlorade de Krim. I öster satte de istället hårt mot hårt. Då började sabotagen i övriga Ukraina, bombdåd och bränder.

Så tillkommer ryktesspridarna bland civilbefolkningen, som i taxin i Odessa. Front National erhöll ett stort ryskt banklån och samverkade med brittiska UKIP och SD från Sverige i Europaparlamentet mot handelsavtal mellan EU och Ukraina. Putins hundar. Proxykriget förs på samtliga fronter, med hjälp av allt från ideologiskt övertygade till nyttiga idioter. Framgången blir total när inget skott behöver lossas, för alla tar istället hänsyn till härskarna i Moskva innan man agerar. Ett självvalt slaveri.

Behöver Sverige ett psykologiskt försvar? Jag tror ni har svaret.

Michael Helmersson

Liberal debattör

Taxichauffören vände sig om och började förklara varför han tyckte att Ukraina skulle gå med i den ryska tullunionen. Vi befann oss i en stillastående bilkö i snökaosets Odessa i slutet av januari i år. Vi hade tid att resonera. Dels ville han se ett slut på dödandet av ukrainare i den för tillfället lågintensiva konflikten. Dels relaterade han till en karta som kommit i omlopp på internet. Kartan visar ett förkrympt Ukraina där Ryssland korpat åt sig de östra och södra delarna fram till (och med i vissa varianter) Moldavien och där Polen annekterat områden i nordväst.

Går vi med Putin så kan vi behålla Ukraina intakt, var chaufförens tes. På goda grunder kunde jag inte hålla med, men lät honom hållas, för resonemanget avslöjade en hel del om fiendens logik om man lyssnade noga. Även om inte han var fiende utan en av alla de så kallade ”nyttiga idioter” som Ryssland har fått att springa deras ärenden. Insikten att Polen på goda grunder aldrig kan bete sig så utan att först lämna såväl EU som Nato, och därmed kullkastade sanningshalten i den ryska tesen, hade inte fått fäste. Det får den inte heller hos många av dem han möter och pratar med om detta. Och han möter många. Han är en särdeles nyttig aktör i informationskriget som ryssarna bedriver.

I Sverige lägger Sveriges Radio ner sina sändningar på ryska. Motbilder på ryska till Kremls världsbild blir färre. I ukrainsk media uppmärksammas att Putin fått USA att acceptera direkta samtal om Ukraina, utan ukrainsk närvaro. Det stärker ryssarnas självbild av jämbördig stormakt, trots att deras BNP motsvarar 6 procent av Natoländernas. Det stärker taxichaufförens tes. Motstånd blir överflödigt.

Under det kalla kriget var det psykologiska försvarets uppgift enkel. Ond stod mot god. Ett fåtal stora medier med genomslag. I dag uppmanas vi vända ut och in på vårt psyke och liv i olika sociala medier som får global spridning på sekunder. Bilder och motbilder presenteras snabbt. Proxykrigföringen innebär att fienden bearbetas på alla, verkligen alla, plan. Ukraina är dess skyltfönster. När de beväpnade ”små gröna männen” dök upp på Krim manade USA Ukraina att inte ta till våld. Utan stöd från väst och överrumplade förlorade de Krim. I öster satte de istället hårt mot hårt. Då började sabotagen i övriga Ukraina, bombdåd och bränder.

Så tillkommer ryktesspridarna bland civilbefolkningen, som i taxin i Odessa. Front National erhöll ett stort ryskt banklån och samverkade med brittiska UKIP och SD från Sverige i Europaparlamentet mot handelsavtal mellan EU och Ukraina. Putins hundar. Proxykriget förs på samtliga fronter, med hjälp av allt från ideologiskt övertygade till nyttiga idioter. Framgången blir total när inget skott behöver lossas, för alla tar istället hänsyn till härskarna i Moskva innan man agerar. Ett självvalt slaveri.

Behöver Sverige ett psykologiskt försvar? Jag tror ni har svaret.

Michael Helmersson

Liberal debattör

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.