2016-02-11 06:00

2016-02-11 06:00

Omgång av klass kan vara bra idé

Replik: Skolan

I stället för att misslyckas år efter år och behöva vänta tills efter årskurs 9 för att komma i kapp med ett tionde år, kanske det året gjort mer nytta om det legat efter exempelvis årskurs 3, skriver Anders Andersson.

Svar till Arne Engström (NWT 8/1)

Enligt skolforskningen är det ingen bra idé att låta elever gå om en klass, skriver Arne Engström på NWT Debatt den 8 januari, med hänvisning till bland annat John Hatteis metastudie. Forskningen baseras dock väldigt lite på svenska erfarenheter och elever, eftersom det numera är ovanligt med omgång av årskurs.

För att få påbörja ett av gymnasieskolans nationella program finns dock krav på antal godkända kurser från årskurs 9. Elever som inte uppfyller behörigheten för ett nationellt program påbörjar istället ett av gymnasieskolans introduktionsprogram, vars syfte är att ge behörighet till ett nationellt program. Av eleverna som gick ut grundskolan vårterminen 2015 saknade drygt 14 procent behörighet till ett nationellt program.

Ska vi lita på skolforskningen när det gäller nyttan av att gå om borde ju alla elever få fortsätta direkt till ett nationellt gymnasieprogram utan att behöva gå om ett år på introduktionsprogrammet. Elever som saknar behörighet i någon enstaka kurs kan emellertid ändå påbörja ett nationellt yrkesprogram. Höstterminen 2014 påbörjade drygt 11 procent av eleverna ett introduktionsprogram (språkintroduktion ej medräknad).

Avhoppen från introduktionsprogrammet är dock många. Av eleverna (13 000) som började 2011 har 47 procent hoppat av eller lämnat ett nationellt gymnasieprogram efter fyra år (Skolverket, 2015). Därför finns anledning att fundera på alternativa lösningar.

Antal elever på introduktionsprogrammet har kanske blivit färre om fler av dem gått om någon av grundskolans årskurser? Istället för att misslyckas år efter år och behöva vänta tills efter årskurs 9 för att komma i kapp med ett tionde år, kanske det året gjort mer nytta om det legat efter exempelvis årskurs 3? Om 14 procent av eleverna förra året saknade tillräckliga förkunskaper till ett nationellt program i gymnasieskolan, är det troligt att ett antal procent även saknade det för att börja årskurs 4 eller 7 i grundskolan.

Skälen till elevers problem i skolan är många: Språksvårigheter, sjukdom, familjeproblem, sen mognad, långsam inlärning. Stödåtgärder räcker långt, men för elever med exempelvis sen mognad eller långsam inlärning handlar det kanske mer om tid än stöd? Å andra sidan finns elever som utvecklas bättre av att hoppa över en årskurs.

Arne Engström har några tveksamma argument mot omgång, bland annat att det är dyrt. Om vi antar att några procent av eleverna går om årligen handlar det i snitt om högst 1-2 elever per klass, vilket innebär en obefintlig marginalkostnad. Om det dessutom gynnar eleven är ekonomin oväsentlig. Han skriver också att det förstärker sociala klyftor och utslagning. Elevers utveckling gynnas knappast heller av om de tvingas vidare i årskurserna trots bristfälliga förkunskaper.

Ur ett lärarperspektiv kan det vara svårt att bedriva undervisning i nivå med kursmålen om elever saknar tillräckliga förkunskaper. Stöd av speciallärare är viktigt, men det kanske inte kan kompensera alltför bristfälliga förkunskaper.

Eftersom introduktionsprogrammet har många avhopp och 30 procent av alla elever som började gymnasieskolan 2011 saknar gymnasieexamen fyra år senare (Siris, Skolverket) finns inget att förlora på att i större omfattning än idag låta elever gå om årskurser i grundskolan och efterhand utvärdera detta via svensk skolforskning. En gymnasieexamen är nödvändig för studier och arbete. Olika vägar bör därför prövas som utvecklar elever på bästa sätt.

Anders Andersson

Lärare på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn

Svar till Arne Engström (NWT 8/1)

Enligt skolforskningen är det ingen bra idé att låta elever gå om en klass, skriver Arne Engström på NWT Debatt den 8 januari, med hänvisning till bland annat John Hatteis metastudie. Forskningen baseras dock väldigt lite på svenska erfarenheter och elever, eftersom det numera är ovanligt med omgång av årskurs.

För att få påbörja ett av gymnasieskolans nationella program finns dock krav på antal godkända kurser från årskurs 9. Elever som inte uppfyller behörigheten för ett nationellt program påbörjar istället ett av gymnasieskolans introduktionsprogram, vars syfte är att ge behörighet till ett nationellt program. Av eleverna som gick ut grundskolan vårterminen 2015 saknade drygt 14 procent behörighet till ett nationellt program.

Ska vi lita på skolforskningen när det gäller nyttan av att gå om borde ju alla elever få fortsätta direkt till ett nationellt gymnasieprogram utan att behöva gå om ett år på introduktionsprogrammet. Elever som saknar behörighet i någon enstaka kurs kan emellertid ändå påbörja ett nationellt yrkesprogram. Höstterminen 2014 påbörjade drygt 11 procent av eleverna ett introduktionsprogram (språkintroduktion ej medräknad).

Avhoppen från introduktionsprogrammet är dock många. Av eleverna (13 000) som började 2011 har 47 procent hoppat av eller lämnat ett nationellt gymnasieprogram efter fyra år (Skolverket, 2015). Därför finns anledning att fundera på alternativa lösningar.

Antal elever på introduktionsprogrammet har kanske blivit färre om fler av dem gått om någon av grundskolans årskurser? Istället för att misslyckas år efter år och behöva vänta tills efter årskurs 9 för att komma i kapp med ett tionde år, kanske det året gjort mer nytta om det legat efter exempelvis årskurs 3? Om 14 procent av eleverna förra året saknade tillräckliga förkunskaper till ett nationellt program i gymnasieskolan, är det troligt att ett antal procent även saknade det för att börja årskurs 4 eller 7 i grundskolan.

Skälen till elevers problem i skolan är många: Språksvårigheter, sjukdom, familjeproblem, sen mognad, långsam inlärning. Stödåtgärder räcker långt, men för elever med exempelvis sen mognad eller långsam inlärning handlar det kanske mer om tid än stöd? Å andra sidan finns elever som utvecklas bättre av att hoppa över en årskurs.

Arne Engström har några tveksamma argument mot omgång, bland annat att det är dyrt. Om vi antar att några procent av eleverna går om årligen handlar det i snitt om högst 1-2 elever per klass, vilket innebär en obefintlig marginalkostnad. Om det dessutom gynnar eleven är ekonomin oväsentlig. Han skriver också att det förstärker sociala klyftor och utslagning. Elevers utveckling gynnas knappast heller av om de tvingas vidare i årskurserna trots bristfälliga förkunskaper.

Ur ett lärarperspektiv kan det vara svårt att bedriva undervisning i nivå med kursmålen om elever saknar tillräckliga förkunskaper. Stöd av speciallärare är viktigt, men det kanske inte kan kompensera alltför bristfälliga förkunskaper.

Eftersom introduktionsprogrammet har många avhopp och 30 procent av alla elever som började gymnasieskolan 2011 saknar gymnasieexamen fyra år senare (Siris, Skolverket) finns inget att förlora på att i större omfattning än idag låta elever gå om årskurser i grundskolan och efterhand utvärdera detta via svensk skolforskning. En gymnasieexamen är nödvändig för studier och arbete. Olika vägar bör därför prövas som utvecklar elever på bästa sätt.

Anders Andersson

Lärare på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn