2016-01-22 06:00

2016-01-22 06:00

Mer resurser att motverka rasism behövs

Debatt: Skolan

Arbetet pågår dagligen mot vardagsrasismen och de faktorer som försvårar integrationen för dem som i dag finner en fristad i Sverige, men stödet som erbjuds är minimalt, skriver Bo Jansson med flera.

Dagens Sverige beskrivs som allt mer polariserat. Samtidigt som många människor engagerar sig för nyanlända flyktingar så mobiliserar de krafter som vill motarbeta ett samhälle där alla får utrymme oavsett etnisk bakgrund. Skolan är en arena där barn och ungdomar ska få möjlighet att bearbeta sina fördomar, här ska ett öppet och tolerant Sverige formas.

Under 2015 fick Skolverket och Forum för levande historia ett regeringsuppdrag att motverka vardagsrasismen i skolan. De tilldelades 25 miljoner kr för att kunna utföra uppdraget. Därmed ansåg man sig ha gjort vad som sig bör inom skolan. Vi anser att det utförda långtifrån motsvarar behoven för dem som redan nu arbetar för att utföra uppdraget och motverka rasism och intolerans inom skolans värld.

Då Lärarnas Riksförbund våren 2014 undersökte skolsituationen vad gäller rasism, fann man att 50 procent av lärarna varit med om att elever framfört främlingsfientliga åsikter under lektionstid. Än fler hade mött det utanför klassrumsdörren. 24 procent av lärarna upplevde att de inte hade tillräckliga förutsättningar att bemöta rasism och 71 procent hade inte fått någon form av kompetensutveckling på området under de senaste fem åren. Här finns ett stort behov av både redskap och kunskap.

Det finns i dag en handfull ideella organisationer som på olika sätt arbetar aktivt ute i skolorna för öppenhet och förståelse mellan människor med olika bakgrund och mot rasism. Skolan gynnas av deras erfarenhet av praktiskt arbete ute i den verklighet som lärare och elever lever i. Inriktningarna är olika; några fokuserar på att stödja de elever som är positivt inställda till ett pluralistiskt samhälle, en del bistår unga som själva utsätts för rasism. Andra har en tydlig rättighetsprofil på arbetet medan andra har stor erfarenhet av att verka i de miljöer där den negativa inställningen till dem som invandrat är norm. Vi vet att det inte finns en metod som passar alla, men tillsammans kan man göra skillnad i Sveriges skolor.

Arbetet pågår dagligen mot vardagsrasismen och de faktorer som försvårar integrationen för dem som i dag finner en fristad i Sverige, men stödet som erbjuds är minimalt. Hur väl rimmar det med de fagra orden om skolan som en huvudaktör i arbetet mot rasismen?

Vi som reser i landet skolor möter ofta dem som tyst men tydligt visar att de ogillar det vi samtalar om. Vi når dem. Men vi får inga resurser till att göra det vi är bra på. Endast kortsiktiga insatser i projektform ges stöd. Väl fungerande koncept får läggas i malpåse då inga resurser finns att driva verksamheten vidare när den väl utprövats. Visst tas erfarenheterna tillvara av organisationerna, det mesta fortlever i någon form, men det är bara en skugga i jämförelse med vad det hade kunnat vara.

Var finns regeringens dialog med oss som jobbar ute i verksamheten? Var finns det ekonomiska stödet till oss som i vår vardag möter dem som både folkligt och politiskt tagit till sig det främlingsfientliga tankegodset? Menar regeringen allvar med sina ord är det hög tid att skapa goda förutsättningar för oss som redan idag arbetar för att göra skillnad och skapa ett Sverige där alla känner sig välkomna.

Bo Jansson

Förbundsordförande, Lärarnas Riksförbund

Birgitta Hägg

Verksamhetschef, New Connexion

Fanny Pelin

Ordförande, Peace Works Sweden

Håkan Sandberg

Ordförande, Stories for Society

Jesper Magnusson

Verksamhetschef, Fredens Hus

Dagens Sverige beskrivs som allt mer polariserat. Samtidigt som många människor engagerar sig för nyanlända flyktingar så mobiliserar de krafter som vill motarbeta ett samhälle där alla får utrymme oavsett etnisk bakgrund. Skolan är en arena där barn och ungdomar ska få möjlighet att bearbeta sina fördomar, här ska ett öppet och tolerant Sverige formas.

Under 2015 fick Skolverket och Forum för levande historia ett regeringsuppdrag att motverka vardagsrasismen i skolan. De tilldelades 25 miljoner kr för att kunna utföra uppdraget. Därmed ansåg man sig ha gjort vad som sig bör inom skolan. Vi anser att det utförda långtifrån motsvarar behoven för dem som redan nu arbetar för att utföra uppdraget och motverka rasism och intolerans inom skolans värld.

Då Lärarnas Riksförbund våren 2014 undersökte skolsituationen vad gäller rasism, fann man att 50 procent av lärarna varit med om att elever framfört främlingsfientliga åsikter under lektionstid. Än fler hade mött det utanför klassrumsdörren. 24 procent av lärarna upplevde att de inte hade tillräckliga förutsättningar att bemöta rasism och 71 procent hade inte fått någon form av kompetensutveckling på området under de senaste fem åren. Här finns ett stort behov av både redskap och kunskap.

Det finns i dag en handfull ideella organisationer som på olika sätt arbetar aktivt ute i skolorna för öppenhet och förståelse mellan människor med olika bakgrund och mot rasism. Skolan gynnas av deras erfarenhet av praktiskt arbete ute i den verklighet som lärare och elever lever i. Inriktningarna är olika; några fokuserar på att stödja de elever som är positivt inställda till ett pluralistiskt samhälle, en del bistår unga som själva utsätts för rasism. Andra har en tydlig rättighetsprofil på arbetet medan andra har stor erfarenhet av att verka i de miljöer där den negativa inställningen till dem som invandrat är norm. Vi vet att det inte finns en metod som passar alla, men tillsammans kan man göra skillnad i Sveriges skolor.

Arbetet pågår dagligen mot vardagsrasismen och de faktorer som försvårar integrationen för dem som i dag finner en fristad i Sverige, men stödet som erbjuds är minimalt. Hur väl rimmar det med de fagra orden om skolan som en huvudaktör i arbetet mot rasismen?

Vi som reser i landet skolor möter ofta dem som tyst men tydligt visar att de ogillar det vi samtalar om. Vi når dem. Men vi får inga resurser till att göra det vi är bra på. Endast kortsiktiga insatser i projektform ges stöd. Väl fungerande koncept får läggas i malpåse då inga resurser finns att driva verksamheten vidare när den väl utprövats. Visst tas erfarenheterna tillvara av organisationerna, det mesta fortlever i någon form, men det är bara en skugga i jämförelse med vad det hade kunnat vara.

Var finns regeringens dialog med oss som jobbar ute i verksamheten? Var finns det ekonomiska stödet till oss som i vår vardag möter dem som både folkligt och politiskt tagit till sig det främlingsfientliga tankegodset? Menar regeringen allvar med sina ord är det hög tid att skapa goda förutsättningar för oss som redan idag arbetar för att göra skillnad och skapa ett Sverige där alla känner sig välkomna.

Bo Jansson

Förbundsordförande, Lärarnas Riksförbund

Birgitta Hägg

Verksamhetschef, New Connexion

Fanny Pelin

Ordförande, Peace Works Sweden

Håkan Sandberg

Ordförande, Stories for Society

Jesper Magnusson

Verksamhetschef, Fredens Hus