2016-01-21 06:00

2016-01-21 06:00

Dags att öppna ögonen och byta strategi

Debatt: Hedersvåld

Vi måste våga arbeta förebyggande och tala öppet om frågan och belysa svårigheterna för att kunna förhindra att hedersstrukturer fortsätter att styra unga människors liv, skriver Monica Ekström, Asal Narimani, Neslihan Erdis.

Jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem”, sa Fadime Sahindal i sitt tal i riksdagen den 20 november 2001 bara två månader innan hon blev mördad av sin pappa. Tuff och orädd stod hon inför riksdagen och berättade om sin vardag och sin vilja att kunna välja sin egen väg i livet. 25 år gammal blev Fadime en symbol och en förebild för många unga tjejer runt om i landet. Vi är många som fortsätter vårt arbete i hennes fotspår.

I dag har det gått 14 år sedan Fadime blev mördad i hederns namn och det är viktigt att ställa sig frågorna: Har vi vänt dem ryggen? Har vi blundat?

Trots stora satsningar på utbildning för skolpersonal, socialtjänst, poliser och fulltaliga projekt har det hedersrelaterade våldet inte minskat. Vad är det då som gör att det vi inte ser en minskning av våld och förtryck i hedern namn? Vad är det som gör att det fortfarande finns tjejer och killar runt om i landet som utsätts för bevakning och kontroll så att deras livsutrymme krymper? Att leva ett liv med vardagsheder innebär en kontrollerad vardag för vissa redan från sju års ålder. Det betyder att barn inte själva får välja sina kompisar, sin fritid eller sin skolgång. Speciellt för flickorna betyder detta att de mer och mer måste anpassa sig till familjens krav på hur de ska vara och hur de ska agera. Många vet tidigt vad som förväntas av dem när det blir äldre.

14 år har gått och det är allas ansvar att inte fortsätta vända dessa individer ryggen och blunda för deras situation. ”Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas”, sa Fadime. Det finns fortfarande mycket vi kan och måste göra för att alla människor ska få leva ett liv fritt från våld och förtryck i heders namn.

Vi måste våga arbeta förebyggande och tala öppet om frågan och belysa svårigheterna för att kunna förhindra att hedersstrukturer fortsätter att styra unga människors liv. Vi måste agera när vi ser och hör att barn, ungdomar eller vuxna inte får bestämma över sina egna liv. Eller när vi ser och hör att barn, ungdomar eller vuxna måste bevaka och kontrollera sina familjemedlemmar för att de inte lever i enighet med deras normer och värderingar. Det är dags att öppna ögonen och byta strategi. Mänskliga rättigheter gäller för alla!

Monica Ekström

Ordförande, Brottsofferjouren Värmland

Asal Narimani

Samordnare, Brottsofferjouren Värmland

Neslihan Erdis

Samordnare, Brottsofferjouren Värmland

Jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem”, sa Fadime Sahindal i sitt tal i riksdagen den 20 november 2001 bara två månader innan hon blev mördad av sin pappa. Tuff och orädd stod hon inför riksdagen och berättade om sin vardag och sin vilja att kunna välja sin egen väg i livet. 25 år gammal blev Fadime en symbol och en förebild för många unga tjejer runt om i landet. Vi är många som fortsätter vårt arbete i hennes fotspår.

I dag har det gått 14 år sedan Fadime blev mördad i hederns namn och det är viktigt att ställa sig frågorna: Har vi vänt dem ryggen? Har vi blundat?

Trots stora satsningar på utbildning för skolpersonal, socialtjänst, poliser och fulltaliga projekt har det hedersrelaterade våldet inte minskat. Vad är det då som gör att det vi inte ser en minskning av våld och förtryck i hedern namn? Vad är det som gör att det fortfarande finns tjejer och killar runt om i landet som utsätts för bevakning och kontroll så att deras livsutrymme krymper? Att leva ett liv med vardagsheder innebär en kontrollerad vardag för vissa redan från sju års ålder. Det betyder att barn inte själva får välja sina kompisar, sin fritid eller sin skolgång. Speciellt för flickorna betyder detta att de mer och mer måste anpassa sig till familjens krav på hur de ska vara och hur de ska agera. Många vet tidigt vad som förväntas av dem när det blir äldre.

14 år har gått och det är allas ansvar att inte fortsätta vända dessa individer ryggen och blunda för deras situation. ”Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas”, sa Fadime. Det finns fortfarande mycket vi kan och måste göra för att alla människor ska få leva ett liv fritt från våld och förtryck i heders namn.

Vi måste våga arbeta förebyggande och tala öppet om frågan och belysa svårigheterna för att kunna förhindra att hedersstrukturer fortsätter att styra unga människors liv. Vi måste agera när vi ser och hör att barn, ungdomar eller vuxna inte får bestämma över sina egna liv. Eller när vi ser och hör att barn, ungdomar eller vuxna måste bevaka och kontrollera sina familjemedlemmar för att de inte lever i enighet med deras normer och värderingar. Det är dags att öppna ögonen och byta strategi. Mänskliga rättigheter gäller för alla!

Monica Ekström

Ordförande, Brottsofferjouren Värmland

Asal Narimani

Samordnare, Brottsofferjouren Värmland

Neslihan Erdis

Samordnare, Brottsofferjouren Värmland