2016-01-11 06:00

2016-01-11 06:00

Fackens inflytande måste minska

Debatt: Arbetsmarknad

”Vänsterfacken” skapar utanförskap för unga genom att de låter de höga ingångslönerna stå fast, och är därför boven till de höga trösklar vi har in till arbetsmarknaden, skriver Patrick Benabou.

Året är 1983 och Per Erik har gått ut andra ring på gymnasiet och vill börja arbeta. Han väljer då att gå till bruket i den lilla orten Molkom för att be om ett jobb. De tackar glatt ja och Per Erik får se sina kommande 30 år på samma arbetsplats. 32 år senare har Per Eriks son, Jonas, precis tagit studenten och vill inget annat än att komma ut i arbetslivet och in i ett självförsörjande. Det finns dock ett problem – det är ingen på arbetsmarknaden som kan, eller är villig att anställa Jonas.

Under Moderaternas åtta år vid styret skapade vi över 300 000 jobbtillfällen. Genom fem jobbskatteavdrag tillät vi fler än 100 000 svenskar få en arbetsplats att gå till och vi gjorde det dessutom möjligt för den genomsnittliga sjuksköterskan att få en hel månadslön mer per år. Det skapades flera tiotusentals arbetstillfällen inom Rut- och Rot-sektorn där många svarta jobb förvandlades till vita och hushållsnära tjänster som helt plötsligt blev ett alternativ till hemtjänsten. Detta sammantaget gör det nästintill ofattbart hur många fackförbund, och däribland LO, kan vara emot reformer som tillåtit fler människor att få något så fint som en egen inkomst.

Entreprenörskap och rörlighet bland olika yrken och arbetsplatser har de senaste åren visat sig öka markant bland ungdomars intressen. Därför är Jonas och alla andra 90-talister, den första generationen att inte gå efter ”guldklocke-tänket”, som är väldigt onödigt begränsade. Många fackförbund ser negativt på b la bemanningsföretag, där många unga får sitt första jobb. Bryr man sig då om välmåendet av unga, nyanlända och långtidsarbetslösa, när man successivt hjälper till att stänga ute dessa från arbetsmarknaden? ”Vänsterfacken” skapar utanförskap för unga genom att de låter de höga ingångslönerna stå fast, och är därför boven till de höga trösklar vi har in till arbetsmarknaden. Det är därför ofattbart att dessa fackförbund inte tillåter en växande arbetsmarknad där fler ungdomar och nyanlända fått ett första jobb att gå till i en tid där vi vittnar den värsta flyktingkrisen någonsin.

Genom sänkta ingångslönerna tillåter vi företagen att anställa fler, och då specifikt unga och nyanlända. Flera studier och statistiker har därför påvisat att höga ingångslöner skapar utanförskap, sänker sysselsättningen och ökar arbetslösheten. Trots att svaren ligger framme på bordet, låter den rödgröna regeringen tillsammans med facken, tillåta de redan sänkta anställningsavgifterna öka igen. I samband med det här, har man genom åren skrämt bort tiotusentals, om inte ett hundratusental, lågavlönade arbeten. Jobb som fler studerande skulle kunna söka för att kombinera en egen inkomst med lägre lån. Jobb som unga utan gymnasieutbildning skulle kunna ha fått, och slutligen jobb som nyanlända kunnat ta del av för att förbättra sin integration.

Det är inte bara för Jonas, som den moderna utvecklingen och avreglering på arbetsmarknaden bör fortsätta istället för att avvecklas, utan det är också för att Per Erik och alla andra vuxna, ska kunna ha möjlighet att byta arbete eller yrkesbana, mitt i livet. När fler få gå till ett arbete mår Sverige bättre. Därför bör den rödgröna vänsterregeringens politik stoppas och de fackliga organisationernas inflytande begränsas. Deras ideologi och bakåtsträvande visioner försvårar och saktar ner en positiv utveckling på svensk arbetsmarknad och inte minst vårt välmående.

Patrick Benabou

Medlem i Moderata ungdomsförbundet Karlstad

Året är 1983 och Per Erik har gått ut andra ring på gymnasiet och vill börja arbeta. Han väljer då att gå till bruket i den lilla orten Molkom för att be om ett jobb. De tackar glatt ja och Per Erik får se sina kommande 30 år på samma arbetsplats. 32 år senare har Per Eriks son, Jonas, precis tagit studenten och vill inget annat än att komma ut i arbetslivet och in i ett självförsörjande. Det finns dock ett problem – det är ingen på arbetsmarknaden som kan, eller är villig att anställa Jonas.

Under Moderaternas åtta år vid styret skapade vi över 300 000 jobbtillfällen. Genom fem jobbskatteavdrag tillät vi fler än 100 000 svenskar få en arbetsplats att gå till och vi gjorde det dessutom möjligt för den genomsnittliga sjuksköterskan att få en hel månadslön mer per år. Det skapades flera tiotusentals arbetstillfällen inom Rut- och Rot-sektorn där många svarta jobb förvandlades till vita och hushållsnära tjänster som helt plötsligt blev ett alternativ till hemtjänsten. Detta sammantaget gör det nästintill ofattbart hur många fackförbund, och däribland LO, kan vara emot reformer som tillåtit fler människor att få något så fint som en egen inkomst.

Entreprenörskap och rörlighet bland olika yrken och arbetsplatser har de senaste åren visat sig öka markant bland ungdomars intressen. Därför är Jonas och alla andra 90-talister, den första generationen att inte gå efter ”guldklocke-tänket”, som är väldigt onödigt begränsade. Många fackförbund ser negativt på b la bemanningsföretag, där många unga får sitt första jobb. Bryr man sig då om välmåendet av unga, nyanlända och långtidsarbetslösa, när man successivt hjälper till att stänga ute dessa från arbetsmarknaden? ”Vänsterfacken” skapar utanförskap för unga genom att de låter de höga ingångslönerna stå fast, och är därför boven till de höga trösklar vi har in till arbetsmarknaden. Det är därför ofattbart att dessa fackförbund inte tillåter en växande arbetsmarknad där fler ungdomar och nyanlända fått ett första jobb att gå till i en tid där vi vittnar den värsta flyktingkrisen någonsin.

Genom sänkta ingångslönerna tillåter vi företagen att anställa fler, och då specifikt unga och nyanlända. Flera studier och statistiker har därför påvisat att höga ingångslöner skapar utanförskap, sänker sysselsättningen och ökar arbetslösheten. Trots att svaren ligger framme på bordet, låter den rödgröna regeringen tillsammans med facken, tillåta de redan sänkta anställningsavgifterna öka igen. I samband med det här, har man genom åren skrämt bort tiotusentals, om inte ett hundratusental, lågavlönade arbeten. Jobb som fler studerande skulle kunna söka för att kombinera en egen inkomst med lägre lån. Jobb som unga utan gymnasieutbildning skulle kunna ha fått, och slutligen jobb som nyanlända kunnat ta del av för att förbättra sin integration.

Det är inte bara för Jonas, som den moderna utvecklingen och avreglering på arbetsmarknaden bör fortsätta istället för att avvecklas, utan det är också för att Per Erik och alla andra vuxna, ska kunna ha möjlighet att byta arbete eller yrkesbana, mitt i livet. När fler få gå till ett arbete mår Sverige bättre. Därför bör den rödgröna vänsterregeringens politik stoppas och de fackliga organisationernas inflytande begränsas. Deras ideologi och bakåtsträvande visioner försvårar och saktar ner en positiv utveckling på svensk arbetsmarknad och inte minst vårt välmående.

Patrick Benabou

Medlem i Moderata ungdomsförbundet Karlstad