2016-01-04 06:00

2016-01-04 06:00

Omöjligt för personligt skydd

Debatt: Vapenlicens

Många av dessa tiotusentals brottsoffer hade effektivt kunnat värja sig mot brott bara genom att visa att man är beväpnad, skriver Jimmy Bedoire.

I Sverige kan en laglydig medborgare som vill börja jaga gå en jägarexamenskurs. Efter kursen skriver man ett teoriprov, följt av ett praktiskt prov med avståndsbedömning och skytte. Klarar man proven kan man ansöka om licens för jaktvapen, som sedan ska förvaras i ett godkänt vapenskåp.

Vill man istället syssla med målskytte för sport och rekreation så kan man söka medlemskap i en skytteförening. Tidigast efter sex månader kan man ansöka om licens, man ska ha gått en kurs, visat prov på skjutskicklighet och vapnen ska också här förvaras i godkänt vapenskåp.

Vill man däremot ha vapenlicens för personligt skydd så är det helt plötsligt omöjligt. Vapenlagen, vapenförordningen och rikspolisstyrelsens allmänna råd lämnar ett väldigt litet utrymme för att ansöka om vapenlicens för andra ändamål än för jakt och målskjutning. Licens för personligt skydd kan beviljas om det finns ett ”oundgängligt behov av vapen” som polisen skriver i sina allmänna råd. Rent praktiskt så innebär det en omöjlighet för laglydiga medborgare att inneha vapen för personligt skydd.

Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes 2014 omkring 83 300 fall av misshandel i Sverige, över 6 000 personer utsattes för personrån och det anmäldes nästan 7 000 våldtäkter. Det är viktigt att komma ihåg att polisen i princip aldrig kan stoppa ett pågående brott i tid, utan polisens uppgift är att lösa redan begångna brott och sen låta rättsväsendet straffa förövaren. Många av dessa tiotusentals brottsoffer hade effektivt kunnat värja sig mot brott bara genom att visa att man är beväpnad.

Att beviljas tillstånd att inneha skjutvapen är ingen rättighet i Sverige. Det är ett förtroende som samhället kan ge en enskild. Det är dock både ironiskt och märkligt att samtidigt som självförsvar får anses vara en universal mänsklig rättighet, så kan samhället bevilja tillstånd för att inneha vapen för jakt och nöjes skull nästan slentrianmässigt, medan personligt skydd anses vara tabu. Vi har alltså nästan 700 000 vapenägare i Sverige, som är anförtrodda över två miljoner vapen för rekreation, men samtidigt anses dessa inte pålitliga nog att bära ett vapen dolt för personligt skydd.

Det är dags att tänka om; Inför möjlighet att efter utbildning (självskyddsexamen?) ansöka om vapenlicens för personligt skydd, så att människor som inte vill bli misshandlade, rånade och våldtagna får en bättre chans att freda sig. Personligt skydd måste anses vara ett mer angeläget skäl att äga vapen än både jakt och målskjutning tillsammans.

Jimmy Bedoire

Anderslöv

I Sverige kan en laglydig medborgare som vill börja jaga gå en jägarexamenskurs. Efter kursen skriver man ett teoriprov, följt av ett praktiskt prov med avståndsbedömning och skytte. Klarar man proven kan man ansöka om licens för jaktvapen, som sedan ska förvaras i ett godkänt vapenskåp.

Vill man istället syssla med målskytte för sport och rekreation så kan man söka medlemskap i en skytteförening. Tidigast efter sex månader kan man ansöka om licens, man ska ha gått en kurs, visat prov på skjutskicklighet och vapnen ska också här förvaras i godkänt vapenskåp.

Vill man däremot ha vapenlicens för personligt skydd så är det helt plötsligt omöjligt. Vapenlagen, vapenförordningen och rikspolisstyrelsens allmänna råd lämnar ett väldigt litet utrymme för att ansöka om vapenlicens för andra ändamål än för jakt och målskjutning. Licens för personligt skydd kan beviljas om det finns ett ”oundgängligt behov av vapen” som polisen skriver i sina allmänna råd. Rent praktiskt så innebär det en omöjlighet för laglydiga medborgare att inneha vapen för personligt skydd.

Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes 2014 omkring 83 300 fall av misshandel i Sverige, över 6 000 personer utsattes för personrån och det anmäldes nästan 7 000 våldtäkter. Det är viktigt att komma ihåg att polisen i princip aldrig kan stoppa ett pågående brott i tid, utan polisens uppgift är att lösa redan begångna brott och sen låta rättsväsendet straffa förövaren. Många av dessa tiotusentals brottsoffer hade effektivt kunnat värja sig mot brott bara genom att visa att man är beväpnad.

Att beviljas tillstånd att inneha skjutvapen är ingen rättighet i Sverige. Det är ett förtroende som samhället kan ge en enskild. Det är dock både ironiskt och märkligt att samtidigt som självförsvar får anses vara en universal mänsklig rättighet, så kan samhället bevilja tillstånd för att inneha vapen för jakt och nöjes skull nästan slentrianmässigt, medan personligt skydd anses vara tabu. Vi har alltså nästan 700 000 vapenägare i Sverige, som är anförtrodda över två miljoner vapen för rekreation, men samtidigt anses dessa inte pålitliga nog att bära ett vapen dolt för personligt skydd.

Det är dags att tänka om; Inför möjlighet att efter utbildning (självskyddsexamen?) ansöka om vapenlicens för personligt skydd, så att människor som inte vill bli misshandlade, rånade och våldtagna får en bättre chans att freda sig. Personligt skydd måste anses vara ett mer angeläget skäl att äga vapen än både jakt och målskjutning tillsammans.

Jimmy Bedoire

Anderslöv

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.