2015-12-12 06:01

2015-12-12 06:01

En fixerad utrikesminister

Debatt: Mellanöstern

Inga av regeringens målsättningar med erkännandet har infriats. Inte på något sätt kan moderata palestinska krafter sägas ha stärkts efter regeringens erkännande, skriver Lisa Abramowicz och Ulf Öfverberg.

Vad har den svenska regeringens erkännande av staten Palestina för drygt ett år sedan lett till? Inför erkännandet av Palestina skrev utrikesminister Margot Wallström: ”...ge vårt stöd till de moderata krafterna bland palestinierna”, ”...underlätta en uppgörelse genom att göra parterna i dessa förhandlingar mindre ojämlika”, samt ”...bidra till mer hopp och framtidstro bland de unga palestinier och israeler som annars riskerar radikaliseras.”

Inga av regeringens målsättningar med erkännandet har infriats. Inte på något sätt kan moderata palestinska krafter sägas ha stärkts efter regeringens erkännande. Tvärtom, den palestinska regeringen underhåller och uppmuntrar den sedan september dagliga terrorn mot israeler. Erkännandet har inte heller lett till fredsförhandlingar mellan parterna, trots ideliga inbjudningar från den israeliska premiärministern. Om den senaste tidens terror mot israeler, skriver utrikesministern via twitter att ”attackerna” måste sluta” och att ”ledarna måste agera ansvarsfullt”. Inte ett ord om vilken sida som initierar terrorn. Inte ett ord om den dagliga hetsen mot judar i palestinska media.

I ett linjetal på Utrikespolitiska institutet i juni förde utrikeministern ett resonemang som visar hur hennes bedömning av situationen i Mellanöstern är kopplad till en fixering vid konflikten mellan Israel och palestinierna: ”Ett upphörande av ockupationen och genomförande av en rättfärdig lösning kan också påverka utvecklingen i hela Mellanösternregionen. I dag används bristen på lösning av den israelisk-palestinska konflikten som skäl att rekrytera till ISIL”.

I talet sade Margot Wallström också att: ”Erkännandet innebär även ett ökat ansvar. /.../ Självklart handlar det om ett tydligt avståndstagande från våld.” Ett allmänt avståndstagande från våld är en parodi på ”ökat ansvar”. Men varför kan inte den svenska regeringen samtidigt som den på andra områden är kritiska till delar av den israeliska politiken, tydligt fördöma den palestinska terrorn mot israeler?

Nyligen intervjuades Wallström i SVT om IS-attackerna i Paris den 13 november. Även här kopplade Wallström attackerna till palestinierna. ”Och man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern, där inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss, vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld”.

Utrikesministern verkar sitta fast i en omvärldsanalys från sexdagarskriget 1967. Att världen och Mellanöstern förändrats radikalt efter islamismens och jihadismens framgångar under 2000-talet märks inte i hennes tal. Även om konflikten mellan Israel och palestinierna löstes i morgon skulle det inte på något sätt påverka IS terrorhot mot Europa, IS massmord och etniska rensning av kristna och andra minoriteter i Syrien och Irak, Assads terror mot sin egen befolkning eller Hamas målsättning att utplåna Israel.

Regeringen framstår som oförmögen att förstå vad som händer i Mellanöstern och regionen. Därmed är den också oförmögen att spela en aktiv roll som fredsmäklare mellan parterna i konflikten.

Lisa Abramowicz

Generalsekretare, Svensk Israel-Information

Ulf Öfverberg

Ordförande, Samfundet Sverige-Israel

Vad har den svenska regeringens erkännande av staten Palestina för drygt ett år sedan lett till? Inför erkännandet av Palestina skrev utrikesminister Margot Wallström: ”...ge vårt stöd till de moderata krafterna bland palestinierna”, ”...underlätta en uppgörelse genom att göra parterna i dessa förhandlingar mindre ojämlika”, samt ”...bidra till mer hopp och framtidstro bland de unga palestinier och israeler som annars riskerar radikaliseras.”

Inga av regeringens målsättningar med erkännandet har infriats. Inte på något sätt kan moderata palestinska krafter sägas ha stärkts efter regeringens erkännande. Tvärtom, den palestinska regeringen underhåller och uppmuntrar den sedan september dagliga terrorn mot israeler. Erkännandet har inte heller lett till fredsförhandlingar mellan parterna, trots ideliga inbjudningar från den israeliska premiärministern. Om den senaste tidens terror mot israeler, skriver utrikesministern via twitter att ”attackerna” måste sluta” och att ”ledarna måste agera ansvarsfullt”. Inte ett ord om vilken sida som initierar terrorn. Inte ett ord om den dagliga hetsen mot judar i palestinska media.

I ett linjetal på Utrikespolitiska institutet i juni förde utrikeministern ett resonemang som visar hur hennes bedömning av situationen i Mellanöstern är kopplad till en fixering vid konflikten mellan Israel och palestinierna: ”Ett upphörande av ockupationen och genomförande av en rättfärdig lösning kan också påverka utvecklingen i hela Mellanösternregionen. I dag används bristen på lösning av den israelisk-palestinska konflikten som skäl att rekrytera till ISIL”.

I talet sade Margot Wallström också att: ”Erkännandet innebär även ett ökat ansvar. /.../ Självklart handlar det om ett tydligt avståndstagande från våld.” Ett allmänt avståndstagande från våld är en parodi på ”ökat ansvar”. Men varför kan inte den svenska regeringen samtidigt som den på andra områden är kritiska till delar av den israeliska politiken, tydligt fördöma den palestinska terrorn mot israeler?

Nyligen intervjuades Wallström i SVT om IS-attackerna i Paris den 13 november. Även här kopplade Wallström attackerna till palestinierna. ”Och man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern, där inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss, vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld”.

Utrikesministern verkar sitta fast i en omvärldsanalys från sexdagarskriget 1967. Att världen och Mellanöstern förändrats radikalt efter islamismens och jihadismens framgångar under 2000-talet märks inte i hennes tal. Även om konflikten mellan Israel och palestinierna löstes i morgon skulle det inte på något sätt påverka IS terrorhot mot Europa, IS massmord och etniska rensning av kristna och andra minoriteter i Syrien och Irak, Assads terror mot sin egen befolkning eller Hamas målsättning att utplåna Israel.

Regeringen framstår som oförmögen att förstå vad som händer i Mellanöstern och regionen. Därmed är den också oförmögen att spela en aktiv roll som fredsmäklare mellan parterna i konflikten.

Lisa Abramowicz

Generalsekretare, Svensk Israel-Information

Ulf Öfverberg

Ordförande, Samfundet Sverige-Israel