2015-11-30 06:00

2015-11-30 06:00

Sveket mot familjernas valfrihet

Debatt: Barnomsorg

Det är en inkompetensförklaring av vuxna föräldrars möjligheter att bedöma vad som är viktigt och ett kompakt förakt för barnets behov av sina föräldrar, skriver Roland Utbult, Christian Sörlie Ekström och Annica Dahlström.

På alla områden, utom ett, omhuldas i Sverige valfriheten som ett gyllene begrepp och rättesnöre. Men när det gäller att ta hand om våra barn styr svenska staten med järnhand åt ett håll. Det finns ingen hejd på hur staten i detta avseende anser sig kunna närma sig familjens integritet.

En majoritet i riksdagen har nyligen fattat beslut om att avskaffa vårdnadsbidraget, vilket i princip innebär att riksdagen stänger denna dörr till omvårdnad. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet tar därmed på sig ett mycket stort ansvar för svenska barns välfärd och hälsa.

Den svenska modellen för familjepolitik är mycket enkel: alla barn skall vara på förskola från det att föräldraförsäkringen är slut, runt ett års ålder. En politik som aldrig har varit formulerad med barnets bästa i fokus. Ungefär hälften av ettåringarna är i förskola skilda från sina föräldrar en betydande del av dagen fem dagar i veckan. Vi skiljer på ett systematiskt sätt barnen från sina föräldrar efter 1-2 års ålder.

Vårdnadsbidraget ger kommunerna en frivillig rätt att erbjuda föräldrar som själv vill vara med sina barn 3 000 kronor per månad. De som vill ta bort detta sista halmstrå till valfrihet talar bland annat om inlåsningseffekt av framförallt kvinnor om vårdnadsbidraget skulle vara kvar. Det är en inkompetensförklaring av vuxna föräldrars möjligheter att bedöma vad som är viktigt och ett kompakt förakt för barnets behov av sina föräldrar.

Vårt resonemang bygger på anknytning. Anknytning till en eller ett par personer är det lilla barnets livlina till överlevnad. Barn som fått en trygg anknytning under trygga förhållanden med den primära vårdgivaren upplever att det finns hjälp att få om de själva inte klarar av en situation. Allra viktigast är en säker anknytning upp till 3-4 års ålder, då hjärnan under dessa första år utvecklas med rasande fart. Anknytningen under dessa första år präglar hur hjärnans nätverk som ansvarar för det sociala samspelet med omgivningen formas.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhälls (S) ledande argument är att avskaffandet utgör en viktig åtgärd för att främja ett mer jämställt föräldraskap. Men en Novusundersökning från 2015 visar att det bland kvinnor över är 50 procent som vill att vårdnadsbidraget ska vara kvar. Bara 25 procent av alla tillfrågade är för ett avskaffande.

S, V, MP, L och C har tagit ställning för avskaffandet av möjligheten att ta hand om sina egna barn, var finns värme och kärlek? De har tagit ställning för de vuxnas ideologiska kamp, mot barnen. Dessa politiker har satt sig över vad en majoritet av svenska folket vill, och de vet det. De har satt sig över en mycket väldokumenterad forskning om anknytning och följderna av att bryta den i tidig ålder.

Vi vill ha en verklig valfrihet där familjen själv avgör om barnen skall vara i förskola eller med sina vårdnadshavare under kortare eller längre tid. Poängen är att detta val gör familjen, inte staten. Vi föreslår därför ett rejält höjt, pensionsgrundande vårdnadsbidrag för de föräldrar som vill använda det, i alla Sveriges 290 kommuner.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Christian Sörlie Ekström

Författare och debattör

Annica Dahlström

Professor emirita neurovetenskap

På alla områden, utom ett, omhuldas i Sverige valfriheten som ett gyllene begrepp och rättesnöre. Men när det gäller att ta hand om våra barn styr svenska staten med järnhand åt ett håll. Det finns ingen hejd på hur staten i detta avseende anser sig kunna närma sig familjens integritet.

En majoritet i riksdagen har nyligen fattat beslut om att avskaffa vårdnadsbidraget, vilket i princip innebär att riksdagen stänger denna dörr till omvårdnad. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet tar därmed på sig ett mycket stort ansvar för svenska barns välfärd och hälsa.

Den svenska modellen för familjepolitik är mycket enkel: alla barn skall vara på förskola från det att föräldraförsäkringen är slut, runt ett års ålder. En politik som aldrig har varit formulerad med barnets bästa i fokus. Ungefär hälften av ettåringarna är i förskola skilda från sina föräldrar en betydande del av dagen fem dagar i veckan. Vi skiljer på ett systematiskt sätt barnen från sina föräldrar efter 1-2 års ålder.

Vårdnadsbidraget ger kommunerna en frivillig rätt att erbjuda föräldrar som själv vill vara med sina barn 3 000 kronor per månad. De som vill ta bort detta sista halmstrå till valfrihet talar bland annat om inlåsningseffekt av framförallt kvinnor om vårdnadsbidraget skulle vara kvar. Det är en inkompetensförklaring av vuxna föräldrars möjligheter att bedöma vad som är viktigt och ett kompakt förakt för barnets behov av sina föräldrar.

Vårt resonemang bygger på anknytning. Anknytning till en eller ett par personer är det lilla barnets livlina till överlevnad. Barn som fått en trygg anknytning under trygga förhållanden med den primära vårdgivaren upplever att det finns hjälp att få om de själva inte klarar av en situation. Allra viktigast är en säker anknytning upp till 3-4 års ålder, då hjärnan under dessa första år utvecklas med rasande fart. Anknytningen under dessa första år präglar hur hjärnans nätverk som ansvarar för det sociala samspelet med omgivningen formas.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhälls (S) ledande argument är att avskaffandet utgör en viktig åtgärd för att främja ett mer jämställt föräldraskap. Men en Novusundersökning från 2015 visar att det bland kvinnor över är 50 procent som vill att vårdnadsbidraget ska vara kvar. Bara 25 procent av alla tillfrågade är för ett avskaffande.

S, V, MP, L och C har tagit ställning för avskaffandet av möjligheten att ta hand om sina egna barn, var finns värme och kärlek? De har tagit ställning för de vuxnas ideologiska kamp, mot barnen. Dessa politiker har satt sig över vad en majoritet av svenska folket vill, och de vet det. De har satt sig över en mycket väldokumenterad forskning om anknytning och följderna av att bryta den i tidig ålder.

Vi vill ha en verklig valfrihet där familjen själv avgör om barnen skall vara i förskola eller med sina vårdnadshavare under kortare eller längre tid. Poängen är att detta val gör familjen, inte staten. Vi föreslår därför ett rejält höjt, pensionsgrundande vårdnadsbidrag för de föräldrar som vill använda det, i alla Sveriges 290 kommuner.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Christian Sörlie Ekström

Författare och debattör

Annica Dahlström

Professor emirita neurovetenskap