2015-11-25 06:01

2015-11-25 06:01

Vi är inte maktlösa mot våldet

Debatt: Kvinnovåld

Ett förebyggande arbete innebär därför att arbeta för ett mer jämställt samhälle. Det inkluderar att problematisera och arbeta för att förändra de normer som vi upprätthåller i samhället, skriver Elisabeth Björk och Beatrice Högå.

Nelson Mandela har sagt om våld att ”Inget land, ingen stad, inget samhälle är immunt. Men vi är inte heller maktlösa mot det.”

I dag den 25 november är det FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt problem och klassas av Världshälsoorganisationen (WHO) som ett av de allvarligaste hoten mot kvinnors hälsa. Man beräknar att minst en av tre kvinnor har blivit eller kommer att bli utsatt för våld under sin livstid.

En studie från Nationellt Centrum för kvinnofrid visar att 14 procent av kvinnor någon gång efter sin 18-årsdag varit utsatta för fysiskt våld eller hot om våld från sin partner. Inkluderar vi någon form av sexuellt, fysiskt och psykiskt våld så är siffran så hög som 53 procent. Våld förekommer i alla typer av parrelationer, oavsett parternas sexualitet och könsidentitet, men det vanligast förekommande är mäns våld mot kvinnor. Våldet förekommer också i stad och på landsbygd och inom alla socioekonomiska skikt – inget samhälle är immunt.

I Sverige är det i snitt 17 kvinnor per år som mördas av en person de har eller tidigare haft en nära relation med enligt Brå. Nära hälften av morden har föregåtts av polisanmälningar om hot och våld och en majoritet av våldet sker i hemmet. Att våldet äger rum inom hemmets fyra väggar gör det svårare för omgivningen att se och att ingripa – men inte omöjligt.

Ofta har utomstående, t ex grannar, familj eller vänner, förstått att någonting är fel i relationen. En av de största delarna av våld i nära relation handlar om att isolera den våldsutsatta, vilket ytterligare försvårar möjligheten att bryta sig loss eller be om hjälp. Just därför är det viktigt att agera när vi ser att någonting inte står rätt till. Det går aldrig att tvinga någon att lämna, men det finns möjlighet att påverka. Att våga prata om det en ser, lyssna på vad hon säger och stärka henne i att det hon utsätts för är fel. Det går inte att ta kontrollen och kräva att hon ska lämna, men det går att visa att en förstår vad som händer henne. Om vi som grannar, kollegor, föreningsvänner och medmänniskor kan utöva mer civilkurage och vågar se våld, fråga om det och agera när vi ser eller hör att någon far illa så kan liv räddas. Vi är inte maktlösa mot våldet.

Våld mot kvinnor och tjejer är effekter av ett ojämställt samhälle. Ett förebyggande arbete innebär därför att arbeta för ett mer jämställt samhälle. Det inkluderar att problematisera och arbeta för att förändra de normer som vi upprätthåller i samhället. Normer om genus, om kön och om våld. Vi måste ifrågasätta maskulinitetsnormer inom vilka pojkar får slåss medan vi står bredvid och tänker „boys will be boys”. För dessa pojkar växer upp och utövar kontroll och våld mot sin partner eller barn för att våld ses som en del av att vara man. Startar vi med tidiga förebyggande insatser så går det att förändra. Vi är inte maktlösa mot våldet.

Alla Kvinnors hus i Karlstad anordnar en ljusmanifestation på Stora Torget ikväll dit alla är välkomna. Vi tänder ljus för alla kvinnor och tjejer som utsatts för våld av en person de har eller har haft en nära relation till. För att vi ska kunna få en förändring i samhället krävs det att vi alla tar ansvar. Vi uppmanar alla att våga se, våga fråga och våga agera när ni tror att våld i nära relation förekommer. Vi är inte maktlösa mot våldet.

Elisabeth Björk

Vice ordförande, Alla Kvinnors Hus Karlstad och styrelseledamot i Roks

Beatrice Högå

Verksamhetschef, Brottsförebyggande Centrum i Värmland

Nelson Mandela har sagt om våld att ”Inget land, ingen stad, inget samhälle är immunt. Men vi är inte heller maktlösa mot det.”

I dag den 25 november är det FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt problem och klassas av Världshälsoorganisationen (WHO) som ett av de allvarligaste hoten mot kvinnors hälsa. Man beräknar att minst en av tre kvinnor har blivit eller kommer att bli utsatt för våld under sin livstid.

En studie från Nationellt Centrum för kvinnofrid visar att 14 procent av kvinnor någon gång efter sin 18-årsdag varit utsatta för fysiskt våld eller hot om våld från sin partner. Inkluderar vi någon form av sexuellt, fysiskt och psykiskt våld så är siffran så hög som 53 procent. Våld förekommer i alla typer av parrelationer, oavsett parternas sexualitet och könsidentitet, men det vanligast förekommande är mäns våld mot kvinnor. Våldet förekommer också i stad och på landsbygd och inom alla socioekonomiska skikt – inget samhälle är immunt.

I Sverige är det i snitt 17 kvinnor per år som mördas av en person de har eller tidigare haft en nära relation med enligt Brå. Nära hälften av morden har föregåtts av polisanmälningar om hot och våld och en majoritet av våldet sker i hemmet. Att våldet äger rum inom hemmets fyra väggar gör det svårare för omgivningen att se och att ingripa – men inte omöjligt.

Ofta har utomstående, t ex grannar, familj eller vänner, förstått att någonting är fel i relationen. En av de största delarna av våld i nära relation handlar om att isolera den våldsutsatta, vilket ytterligare försvårar möjligheten att bryta sig loss eller be om hjälp. Just därför är det viktigt att agera när vi ser att någonting inte står rätt till. Det går aldrig att tvinga någon att lämna, men det finns möjlighet att påverka. Att våga prata om det en ser, lyssna på vad hon säger och stärka henne i att det hon utsätts för är fel. Det går inte att ta kontrollen och kräva att hon ska lämna, men det går att visa att en förstår vad som händer henne. Om vi som grannar, kollegor, föreningsvänner och medmänniskor kan utöva mer civilkurage och vågar se våld, fråga om det och agera när vi ser eller hör att någon far illa så kan liv räddas. Vi är inte maktlösa mot våldet.

Våld mot kvinnor och tjejer är effekter av ett ojämställt samhälle. Ett förebyggande arbete innebär därför att arbeta för ett mer jämställt samhälle. Det inkluderar att problematisera och arbeta för att förändra de normer som vi upprätthåller i samhället. Normer om genus, om kön och om våld. Vi måste ifrågasätta maskulinitetsnormer inom vilka pojkar får slåss medan vi står bredvid och tänker „boys will be boys”. För dessa pojkar växer upp och utövar kontroll och våld mot sin partner eller barn för att våld ses som en del av att vara man. Startar vi med tidiga förebyggande insatser så går det att förändra. Vi är inte maktlösa mot våldet.

Alla Kvinnors hus i Karlstad anordnar en ljusmanifestation på Stora Torget ikväll dit alla är välkomna. Vi tänder ljus för alla kvinnor och tjejer som utsatts för våld av en person de har eller har haft en nära relation till. För att vi ska kunna få en förändring i samhället krävs det att vi alla tar ansvar. Vi uppmanar alla att våga se, våga fråga och våga agera när ni tror att våld i nära relation förekommer. Vi är inte maktlösa mot våldet.

Elisabeth Björk

Vice ordförande, Alla Kvinnors Hus Karlstad och styrelseledamot i Roks

Beatrice Högå

Verksamhetschef, Brottsförebyggande Centrum i Värmland

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.