2015-11-18 06:01

2015-11-18 06:01

Hot mot småskalig vattenkraft

Debatt: Miljöprövning

Ett litet kraftverk klarar inte de stora kostnaderna för en nyprövning, man föredrar att lägga ned kraftverket, men då blir följdkravet utrivning av anläggningen, vilket kräver tillstånd liknande nyprövning, skriver Ann-Kristine Johansson och Christer Söderberg.

Knappast någon har kunnat undvika att notera att den småskaliga vattenkraften har hamnat i en svår situation. Hur har detta kunnat ske med vattenkraften, grunden till det svenska välståndet?

Särintressen har under många år spritt budskapet att småskalig vattenkraft är miljöskadlig och ett hot mot den biologiska mångfalden. Detta diffusa budskap har fått fäste hos beslutsfattarna som vid införandet av Miljöbalken 1998 ”glömde” övergångsregeler för tidigare tillstånd för vattenkraftverk, något som skett vid tidigare införande av nya vattenlagar.

Men inte förrän 2012 lyckades man få till ett tveksamt utslag i Mark- och miljödomstolen, att kunna begära nyprövning av ett vattenkraftverk med äldre tillstånd. Motiveringen var att det nuvarande samhället krävde moderna tillstånd. Att frångå den gamla principen, att nya krav kan genomföras genom omprövning av villkoren i tillståndet, är anmärkningsvärt. En omprövning följer andra regler, där får varje part stå för sina egna kostnader, vid en nyprövning får kraftverksägaren stå för alla kostnader.

I dagens samhälle krävs att konsekvenserna för en åtgärd noga ska utredas, något myndigheterna varit dåliga på när det gäller nyprövning inom vattenområdet. I dag gäller Miljöbalkens regler där man inte skiljer på stor respektive småskalig vattenkraft, ett litet kraftverks följer samma villkor som ett nytt Harsprånget, störst i Sverige. Ett litet kraftverk klarar inte de stora kostnaderna för en nyprövning, man föredrar att lägga ned kraftverket, men då blir följdkravet utrivning av anläggningen, vilket kräver tillstånd liknande nyprövning. Till detta finns heller inte ekonomiska resurser varför resultatet blir konkurs och en övergiven damm för samhället att ta hand om. Det finns redan tillräckligt många övergivna dammar i Värmland.

Ett exempel på konsekvenser är Stendalsmöllan i Skåne, där länsstyrelsen lät riva ut en damm med kraftverk där påföljderna både uppströms och nedströms är avskräckande. För kraftverksägare är dessa förelägganden från länsstyrelser det problem man upplever som det värsta, normalt borde det istället vara den dåliga lönsamheten.

Vi möts nästan dagligen av mjölkproducenternas lönsamhetsproblem med nedläggning av mindre produktionsanläggningar. Under en ettårsperiod föll mjölkpriset till producenter med 21 procent, under samma period föll ersättningen till små vattenkraftverk för såld el med 52 procent! Detta har det inte skrivits mycket om i media, men märklig nog upplever inte kraftverksägare detta som det värsta problemet, det är rättsosäkerheten.

Men är den småskaliga vattenkraften verkligen miljöskadlig? Det är ont om vetenskapligt belagda utredningar om detta, medan fler pekar på motsatsen. Ett exempel är biotopundersökningen vid ett kraftverk nära Lysvik, där den biologiska mångfalden var god både uppströms och nedströms kraftverket. Ett annat är Mörrumsån med god biologisk mångfald samtidigt som det är gott om vattenkraftverk.

Kanske viktigast är emellertid vattenkraftens goda klimategenskaper där FN:s klimatpanel klassar vattenkraften högst.

Ann-Kristine Johansson

Vice ordförande Sveriges Energiförningars Riksorganisation (SERO)

Christer Söderberg

Styrelseledamot SERO och Värmland-Dalslands Vattenkraftförening (VDVF)

Knappast någon har kunnat undvika att notera att den småskaliga vattenkraften har hamnat i en svår situation. Hur har detta kunnat ske med vattenkraften, grunden till det svenska välståndet?

Särintressen har under många år spritt budskapet att småskalig vattenkraft är miljöskadlig och ett hot mot den biologiska mångfalden. Detta diffusa budskap har fått fäste hos beslutsfattarna som vid införandet av Miljöbalken 1998 ”glömde” övergångsregeler för tidigare tillstånd för vattenkraftverk, något som skett vid tidigare införande av nya vattenlagar.

Men inte förrän 2012 lyckades man få till ett tveksamt utslag i Mark- och miljödomstolen, att kunna begära nyprövning av ett vattenkraftverk med äldre tillstånd. Motiveringen var att det nuvarande samhället krävde moderna tillstånd. Att frångå den gamla principen, att nya krav kan genomföras genom omprövning av villkoren i tillståndet, är anmärkningsvärt. En omprövning följer andra regler, där får varje part stå för sina egna kostnader, vid en nyprövning får kraftverksägaren stå för alla kostnader.

I dagens samhälle krävs att konsekvenserna för en åtgärd noga ska utredas, något myndigheterna varit dåliga på när det gäller nyprövning inom vattenområdet. I dag gäller Miljöbalkens regler där man inte skiljer på stor respektive småskalig vattenkraft, ett litet kraftverks följer samma villkor som ett nytt Harsprånget, störst i Sverige. Ett litet kraftverk klarar inte de stora kostnaderna för en nyprövning, man föredrar att lägga ned kraftverket, men då blir följdkravet utrivning av anläggningen, vilket kräver tillstånd liknande nyprövning. Till detta finns heller inte ekonomiska resurser varför resultatet blir konkurs och en övergiven damm för samhället att ta hand om. Det finns redan tillräckligt många övergivna dammar i Värmland.

Ett exempel på konsekvenser är Stendalsmöllan i Skåne, där länsstyrelsen lät riva ut en damm med kraftverk där påföljderna både uppströms och nedströms är avskräckande. För kraftverksägare är dessa förelägganden från länsstyrelser det problem man upplever som det värsta, normalt borde det istället vara den dåliga lönsamheten.

Vi möts nästan dagligen av mjölkproducenternas lönsamhetsproblem med nedläggning av mindre produktionsanläggningar. Under en ettårsperiod föll mjölkpriset till producenter med 21 procent, under samma period föll ersättningen till små vattenkraftverk för såld el med 52 procent! Detta har det inte skrivits mycket om i media, men märklig nog upplever inte kraftverksägare detta som det värsta problemet, det är rättsosäkerheten.

Men är den småskaliga vattenkraften verkligen miljöskadlig? Det är ont om vetenskapligt belagda utredningar om detta, medan fler pekar på motsatsen. Ett exempel är biotopundersökningen vid ett kraftverk nära Lysvik, där den biologiska mångfalden var god både uppströms och nedströms kraftverket. Ett annat är Mörrumsån med god biologisk mångfald samtidigt som det är gott om vattenkraftverk.

Kanske viktigast är emellertid vattenkraftens goda klimategenskaper där FN:s klimatpanel klassar vattenkraften högst.

Ann-Kristine Johansson

Vice ordförande Sveriges Energiförningars Riksorganisation (SERO)

Christer Söderberg

Styrelseledamot SERO och Värmland-Dalslands Vattenkraftförening (VDVF)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.