2015-10-30 06:00

2015-10-30 06:00

Den kommunala självstyrelsens utmaningar

Debatt: Politik

Vi har fått en allt större regional klyfta mellan expansion och reduktion i landet, vilket naturligtvis får konsekvenser för möjligheterna att ge invånarna den välfärd och den sociala service de har rätt till, skriver Alf Sundin.

Den kommunala självstyrelsen utgör ett centralt inslag i den svenska folkstyrelsen. Relationen mellan staten och kommunerna har under de senaste decennierna varit ansträngd. Det har varit den politiska kampen om makten, som skapat detta klimat. Kommunerna har varit kritiska till att den statliga styrningen tilltagit. Kommunerna har bl a fått nya uppgifter av staten, men i flera fall har dessa varit underfinansierade med negativa konsekvenser för kommunernas ekonomi.

Dessutom har staten allt oftare infört tidsbegränsade och specialdestinerade statsbidrag till kommunerna med begränsat handlingsutrymme som följd. Den senast aktuella utmaningen är villkoren för kommunernas mottagande av asylsökande vad gäller ekonomiska resurser och kompetens. Hur skall de mindre kommunerna klara att hantera t ex kostnaderna för försörjningsstöd när statens etableringsstöd upphör? Det är just de mindre kommunernas situation som ser särskilt bekymmersam ut.

Under den stora kommunreformen på 1970-talet skulle ingen kommun ha färre än 8 000 invånare. I dag är det 48 kommuner som har det. Utmaningen är större än så; Ungefär hälften av landets kommuner har lägre befolkningstal i dag än vad de hade i början av 1970-talet! Vi har fått en allt större regional klyfta mellan expansion och reduktion i landet, vilket naturligtvis får konsekvenser för möjligheterna att ge invånarna den välfärd och den sociala service de har rätt till.

Studier av mindre kommuner har visat att de inte bara har en ökande andel äldre utan de har också få ungdomar, vars antal dessutom minskar. Dessa kommuner kännetecknas också av låg utbildningsnivå, man saknar ofta gymnasiebehörighet. Den här typen av kommuner har också lägre skatteintäkter i takt med att befolkningen minskar. En större andel pensionärer medför dessutom ett ökat behov av kostnadskrävande äldrevård. Av den demografiska strukturen framgår att i de delar av Sverige, där tillväxten minskar är utmaningarna klart större än i övriga landet.

Regeringen har aviserat att tillsätta en utredning 2016 för att få till stånd en översyn av den framtida kommunindelningen i vårt land. Det primära vid en framtida förändring är inte de geografiska gränserna i sig för berörda kommuner. Det centrala bör – som jag ser det – vara att skapa förutsättningar för en likvärdig omsorg, skola, vård, och övrig samhällsservice i ett längre framtidsperspektiv. Gör man inget riskerar man den kommunala självstyrelsens legitimitet.

Sammanslagning av ett antal kommuner kan i vissa lägen vara ett alternativ att tackla problematiken. En utökad samverkan med grannkommunerna kan vara en annan väg att gå. Man kan minska kostnader, förbättra servicen och underlätta rekrytering av kompetent personal. Ytterligare en tanke skulle kunna vara att vissa mindre kommuner väljer att ha en asymmetrisk uppgiftsfördelning. Landstinget eller staten kan ta över uppgifter som mindre kommuner har svårigheter att på egen hand svara för.

Vill man åstadkomma någon förändring i den enskilda kommunen för att kunna hantera framtida utmaningar måste naturligtvis den politiska viljan finnas. Gör den det?

Alf Sundin

Statsvetare, Karlstads universitet

Den kommunala självstyrelsen utgör ett centralt inslag i den svenska folkstyrelsen. Relationen mellan staten och kommunerna har under de senaste decennierna varit ansträngd. Det har varit den politiska kampen om makten, som skapat detta klimat. Kommunerna har varit kritiska till att den statliga styrningen tilltagit. Kommunerna har bl a fått nya uppgifter av staten, men i flera fall har dessa varit underfinansierade med negativa konsekvenser för kommunernas ekonomi.

Dessutom har staten allt oftare infört tidsbegränsade och specialdestinerade statsbidrag till kommunerna med begränsat handlingsutrymme som följd. Den senast aktuella utmaningen är villkoren för kommunernas mottagande av asylsökande vad gäller ekonomiska resurser och kompetens. Hur skall de mindre kommunerna klara att hantera t ex kostnaderna för försörjningsstöd när statens etableringsstöd upphör? Det är just de mindre kommunernas situation som ser särskilt bekymmersam ut.

Under den stora kommunreformen på 1970-talet skulle ingen kommun ha färre än 8 000 invånare. I dag är det 48 kommuner som har det. Utmaningen är större än så; Ungefär hälften av landets kommuner har lägre befolkningstal i dag än vad de hade i början av 1970-talet! Vi har fått en allt större regional klyfta mellan expansion och reduktion i landet, vilket naturligtvis får konsekvenser för möjligheterna att ge invånarna den välfärd och den sociala service de har rätt till.

Studier av mindre kommuner har visat att de inte bara har en ökande andel äldre utan de har också få ungdomar, vars antal dessutom minskar. Dessa kommuner kännetecknas också av låg utbildningsnivå, man saknar ofta gymnasiebehörighet. Den här typen av kommuner har också lägre skatteintäkter i takt med att befolkningen minskar. En större andel pensionärer medför dessutom ett ökat behov av kostnadskrävande äldrevård. Av den demografiska strukturen framgår att i de delar av Sverige, där tillväxten minskar är utmaningarna klart större än i övriga landet.

Regeringen har aviserat att tillsätta en utredning 2016 för att få till stånd en översyn av den framtida kommunindelningen i vårt land. Det primära vid en framtida förändring är inte de geografiska gränserna i sig för berörda kommuner. Det centrala bör – som jag ser det – vara att skapa förutsättningar för en likvärdig omsorg, skola, vård, och övrig samhällsservice i ett längre framtidsperspektiv. Gör man inget riskerar man den kommunala självstyrelsens legitimitet.

Sammanslagning av ett antal kommuner kan i vissa lägen vara ett alternativ att tackla problematiken. En utökad samverkan med grannkommunerna kan vara en annan väg att gå. Man kan minska kostnader, förbättra servicen och underlätta rekrytering av kompetent personal. Ytterligare en tanke skulle kunna vara att vissa mindre kommuner väljer att ha en asymmetrisk uppgiftsfördelning. Landstinget eller staten kan ta över uppgifter som mindre kommuner har svårigheter att på egen hand svara för.

Vill man åstadkomma någon förändring i den enskilda kommunen för att kunna hantera framtida utmaningar måste naturligtvis den politiska viljan finnas. Gör den det?

Alf Sundin

Statsvetare, Karlstads universitet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.