2015-10-24 06:01

2015-10-24 06:01

Stabilare välfärdsbygge krävs

Debatt: Ensamkommande barn

Många kommuner tar i dag ett stort ansvar för att lösa problemen. Men verksamheterna saknar i dag viktiga förutsättningar för att klara sina uppdrag, skriver Jörgen Widing och Beatrice Högå.

Antalet ensamkommande barn som söker asyl ökar och bristerna i mottagningssystemet blir allt tydligare. Bilden är entydig när vi frågar våra medlemmar i olika delar av migrationsprocessen. Det finns uppenbara flaskhalsar och de måste åtgärdas.

Fler än 14 000 ensamkommande barn har kommit till vårt land i år fram till den 1 oktober. Det är snart dubbelt så många som förra året. Att hitta bra lösningar för dessa barn är allas vårt ansvar. Barnens bästa ska prioriteras i alla situationer enligt FN:s barnkonvention, som även Sverige har skrivit under. Det gäller oavsett var barnen är födda och oavsett hur många som söker sig hit just nu.

Statliga myndigheter och kommuner jobbar för högtryck för att lösa problemen. Men alltför ofta är det som att få in en kamel genom ett nålsöga. Problemet är inte kamelen, utan att nålsögat är för litet. Ett problem är bristen på familjehem och andra alternativ till HVB-hem (hem för vård eller boende). Ankomstkommunerna, där barnen först registreras, är för få. Skolan är också en tydlig flaskhals. Kommunala skolor i utsatta områden tar det största ansvaret, medan friskolor bidrar alltför lite. Bristen på traumastöd i landsting och regioner är också tydlig. Väntetiderna för att få god man är för långa.

Akademikerförbundet SSR har tusentals medlemmar som arbetar i olika delar av migrationsprocessen, bland annat inom socialtjänsten, på Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. Många av dem arbetar just med ensamkommande barn. De är proffs när det gäller flyktingmottagande och vi har frågat dem hur det fungerar. Senare i höst lanserar vi en rapport med deras beskrivningar av problemen och förslag på lösningar.

Det handlar om att boendet måste bli mer individanpassat. Barn ska inte skickas iväg till anhöriga om anknytningen är oklar. Det behövs också betydligt fler familjehem. Att satsa på en utbyggnad av familjehemmen är bättre än att anlita ibland mycket dyra privata HVB-hem. Ankomstkommunerna måste bli fler. Hälsokontrollerna behöver ske mer samordnat så att barn med extra behov tidigt får stöd och hjälp.

I dag tar Sveriges kommuner i snitt emot 1,48 ensamkommande barn per tusen invånare. Det är mycket i jämförelse med tidigare, men inte ohanterligt. Karlstads kommun har i år fram till den 1 oktober tagit emot 59 ensamkommande barn, enligt siffror från Migrationsverket. Det är 0,67 barn per tusen invånare och alltså under riksgenomsnittet. På länsnivå har Värmland tagit emot 429 barn eller 1,56 per tusen invånare hittills i år.

Många kommuner tar i dag ett stort ansvar för att lösa problemen. Men verksamheterna saknar i dag viktiga förutsättningar för att klara sina uppdrag. Våra medlemmar gör nu tillsammans med andra, trots en extrem arbetsbelastning, allt för att hela tiden se till barnens bästa. Men det räcker inte att våra medlemmar, civilsamhället och andra sliter. Det behövs också systemförändringar och en ny attityd hos politiker och arbetsgivare. Ett välfärdssamhälle måste klara att ta hand om barnen, alla barn.

Jörgen Widing

Ordförande Akademikerförbundet SSR Karlstad

Beatrice Högå

Förbundsstyrelsen Akademikerförbundet SSR

Antalet ensamkommande barn som söker asyl ökar och bristerna i mottagningssystemet blir allt tydligare. Bilden är entydig när vi frågar våra medlemmar i olika delar av migrationsprocessen. Det finns uppenbara flaskhalsar och de måste åtgärdas.

Fler än 14 000 ensamkommande barn har kommit till vårt land i år fram till den 1 oktober. Det är snart dubbelt så många som förra året. Att hitta bra lösningar för dessa barn är allas vårt ansvar. Barnens bästa ska prioriteras i alla situationer enligt FN:s barnkonvention, som även Sverige har skrivit under. Det gäller oavsett var barnen är födda och oavsett hur många som söker sig hit just nu.

Statliga myndigheter och kommuner jobbar för högtryck för att lösa problemen. Men alltför ofta är det som att få in en kamel genom ett nålsöga. Problemet är inte kamelen, utan att nålsögat är för litet. Ett problem är bristen på familjehem och andra alternativ till HVB-hem (hem för vård eller boende). Ankomstkommunerna, där barnen först registreras, är för få. Skolan är också en tydlig flaskhals. Kommunala skolor i utsatta områden tar det största ansvaret, medan friskolor bidrar alltför lite. Bristen på traumastöd i landsting och regioner är också tydlig. Väntetiderna för att få god man är för långa.

Akademikerförbundet SSR har tusentals medlemmar som arbetar i olika delar av migrationsprocessen, bland annat inom socialtjänsten, på Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. Många av dem arbetar just med ensamkommande barn. De är proffs när det gäller flyktingmottagande och vi har frågat dem hur det fungerar. Senare i höst lanserar vi en rapport med deras beskrivningar av problemen och förslag på lösningar.

Det handlar om att boendet måste bli mer individanpassat. Barn ska inte skickas iväg till anhöriga om anknytningen är oklar. Det behövs också betydligt fler familjehem. Att satsa på en utbyggnad av familjehemmen är bättre än att anlita ibland mycket dyra privata HVB-hem. Ankomstkommunerna måste bli fler. Hälsokontrollerna behöver ske mer samordnat så att barn med extra behov tidigt får stöd och hjälp.

I dag tar Sveriges kommuner i snitt emot 1,48 ensamkommande barn per tusen invånare. Det är mycket i jämförelse med tidigare, men inte ohanterligt. Karlstads kommun har i år fram till den 1 oktober tagit emot 59 ensamkommande barn, enligt siffror från Migrationsverket. Det är 0,67 barn per tusen invånare och alltså under riksgenomsnittet. På länsnivå har Värmland tagit emot 429 barn eller 1,56 per tusen invånare hittills i år.

Många kommuner tar i dag ett stort ansvar för att lösa problemen. Men verksamheterna saknar i dag viktiga förutsättningar för att klara sina uppdrag. Våra medlemmar gör nu tillsammans med andra, trots en extrem arbetsbelastning, allt för att hela tiden se till barnens bästa. Men det räcker inte att våra medlemmar, civilsamhället och andra sliter. Det behövs också systemförändringar och en ny attityd hos politiker och arbetsgivare. Ett välfärdssamhälle måste klara att ta hand om barnen, alla barn.

Jörgen Widing

Ordförande Akademikerförbundet SSR Karlstad

Beatrice Högå

Förbundsstyrelsen Akademikerförbundet SSR

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.