2015-09-16 06:00

2015-09-21 14:30

Man kan inte ta klimatpratarna på allvar

Debatt: Miljöpolitik

De som påstår att planeten förbrukas måste förklara hur detta går till. Inte en molekyl lämnar planeten. De omfördelas i en ständig cirkulation, skriver Sture Larsson.

Jag råkade se ett panelprogram om en rapport från Vänsterpartiet. Det är pinsamt! Alla agerande är intellektuellt blockerade i klimatfrågor utan att till synes ha en aning om vad de talar om. Planetens klimat är reaktioner på utjämning av lokala energiobalanser och styrs av två saker. Solens instrålning och planetens gravitationspuls som bland annat skapar tidjorden som i sin tur skapar den friktionsenergi som gör planeten beboelig och som i sin tur beror av vår nutida relation till måne, övriga planeter, jordaxelns lutning, solaktivitet etcetera. Alla debatter landar i ett förvirrat resonemang om klimatförändringar. Inte en enda av de IPCC-modeller som man hänvisar till inkluderar den planetära energin. De som pratar med allvarlig min och domedag i blick om koldioxid och klimatförändringar måste försöka förklara hur till exempel El Nino och El Ninja beror av koldioxid, hur havsströmmarna vänder och vrider på grund av koldioxid etcetera. De som påstår att planeten förbrukas måste förklara hur detta går till. Inte en molekyl lämnar planeten. De omfördelas i en ständig cirkulation.

Alla förmenta tänkare förlorar sig i fantasier och förnumstiga miner och glömmer att sköta landets förvaltning. Sverige har sedan 1995 lyckats att med koldioxidhotet som orsak installera 330 000 så kallade bergvärmebrunnar, som ingen annan än entreprenören tjänar pengar på. De är de facto infiltrationsbrunnar i tätort med cirka 100 000 okända kemiska substanser runt omkring, som kommer att förgifta allt grundvatten i brunnens geologa periferi. Det går inte längre att släcka en brand utan att riskera att områdets vatten förorenas. Man kan inte ta hand om en översvämning i tätort utan grundvattenförorening.

Parallellt med detta har Sverige presterat en eller kanske flera miljoner så kallade kärnborrhål för gruvprospektering, hål som inte återfyllts. De är endera ytvattenmottagare för grundvattenförorening eller är de artesiska brunnar för förorening av alla nåbara ytvattentäkter med metaller, arsenik etcetera. Allt har skett utom laglig kontroll i strid med Miljöbalken. Vartenda råvattenförråd i landet och på sikt flora, fauna och vi själva hotas påhejade av självutnämnda miljövetare.

Alla oroar sig för kärnkraft, men det finns inget farligare än vattenkraft av två skäl. Den är naturvidrig i så motto att den blockerar alla sediment som är nödvändiga för att bygga de kustnära bottnar som gör våra vatten till användbara biotoper. Det andra skälet är att flertalet dammar är jorddammar byggda på en bergskedja som två gånger varje dygn knådas av en tidjordsvåg med en amplitud på 0,1 till 0,5 meter, beroende på vem man frågar. Den kanske största dammen, Suorva, ligger på en så kallad ”end glacial fault”, en spricka tre till fyra kilometers djup och 15,5 mil lång genom Lapplands övre del. Luleälven kan när som helst raseras totalt om de dagliga jordskalven i sprickan blir lite kraftigare än dagens runt Richter 1,0. Samma gäller sannolikt Umeälven.

Det är lätt att fortsätta och räkna upp problem och felslut relativt koldioxidnojan. Helt klart är att vi inte har politiker och i synnerhet inte miljöpolitiker som bygger sin verksamhet på kunskap.

Sture Larsson

Agronom

Jag råkade se ett panelprogram om en rapport från Vänsterpartiet. Det är pinsamt! Alla agerande är intellektuellt blockerade i klimatfrågor utan att till synes ha en aning om vad de talar om. Planetens klimat är reaktioner på utjämning av lokala energiobalanser och styrs av två saker. Solens instrålning och planetens gravitationspuls som bland annat skapar tidjorden som i sin tur skapar den friktionsenergi som gör planeten beboelig och som i sin tur beror av vår nutida relation till måne, övriga planeter, jordaxelns lutning, solaktivitet etcetera. Alla debatter landar i ett förvirrat resonemang om klimatförändringar. Inte en enda av de IPCC-modeller som man hänvisar till inkluderar den planetära energin. De som pratar med allvarlig min och domedag i blick om koldioxid och klimatförändringar måste försöka förklara hur till exempel El Nino och El Ninja beror av koldioxid, hur havsströmmarna vänder och vrider på grund av koldioxid etcetera. De som påstår att planeten förbrukas måste förklara hur detta går till. Inte en molekyl lämnar planeten. De omfördelas i en ständig cirkulation.

Alla förmenta tänkare förlorar sig i fantasier och förnumstiga miner och glömmer att sköta landets förvaltning. Sverige har sedan 1995 lyckats att med koldioxidhotet som orsak installera 330 000 så kallade bergvärmebrunnar, som ingen annan än entreprenören tjänar pengar på. De är de facto infiltrationsbrunnar i tätort med cirka 100 000 okända kemiska substanser runt omkring, som kommer att förgifta allt grundvatten i brunnens geologa periferi. Det går inte längre att släcka en brand utan att riskera att områdets vatten förorenas. Man kan inte ta hand om en översvämning i tätort utan grundvattenförorening.

Parallellt med detta har Sverige presterat en eller kanske flera miljoner så kallade kärnborrhål för gruvprospektering, hål som inte återfyllts. De är endera ytvattenmottagare för grundvattenförorening eller är de artesiska brunnar för förorening av alla nåbara ytvattentäkter med metaller, arsenik etcetera. Allt har skett utom laglig kontroll i strid med Miljöbalken. Vartenda råvattenförråd i landet och på sikt flora, fauna och vi själva hotas påhejade av självutnämnda miljövetare.

Alla oroar sig för kärnkraft, men det finns inget farligare än vattenkraft av två skäl. Den är naturvidrig i så motto att den blockerar alla sediment som är nödvändiga för att bygga de kustnära bottnar som gör våra vatten till användbara biotoper. Det andra skälet är att flertalet dammar är jorddammar byggda på en bergskedja som två gånger varje dygn knådas av en tidjordsvåg med en amplitud på 0,1 till 0,5 meter, beroende på vem man frågar. Den kanske största dammen, Suorva, ligger på en så kallad ”end glacial fault”, en spricka tre till fyra kilometers djup och 15,5 mil lång genom Lapplands övre del. Luleälven kan när som helst raseras totalt om de dagliga jordskalven i sprickan blir lite kraftigare än dagens runt Richter 1,0. Samma gäller sannolikt Umeälven.

Det är lätt att fortsätta och räkna upp problem och felslut relativt koldioxidnojan. Helt klart är att vi inte har politiker och i synnerhet inte miljöpolitiker som bygger sin verksamhet på kunskap.

Sture Larsson

Agronom