2013-08-09 07:30

2014-12-15 12:19

Tankar från en strand vid Vänern

Debatt: Översvämningar

Man bygger alltså på mark där man tidigare inte hade en tanke på att göra detta, då ju de regelbundna översvämningarna gjort detta omöjligt, skriver Sven-Rune Björdin.

Att Vänerns vattenstånd varierar, det vet varenda person i sjöns närområde. Att det dessutom blir extra högt vatten ungefär vart sjunde/åttonde år, är även det välbekant sedan lång tid tillbaka. Att så inträffar beror ju på att naturen ibland förser oss med en extra myckenhet av nederbörd, vilket då allt ska ner till vår Vänersjö. Mycket kan den ta emot, men ibland hinner inte huvudavloppet Göta älv klara av allt – det blir översvämning.

Som sagt – det vet alla. Människan har därför sedan gammalt inrättat sig efter detta och tagit hänsyn till detta faktum genom att exempelvis undvikit alltför vattennära bebyggelse. Senare tiders behov av utbyggnad i städerna har gjort att man liksom i jordbävningsområden och vulkannära marker ändå chansat med tron att det blir nog inget någon mer gång! Förvåningen då något ändå händer och med därpå följande skador, blir då väldigt stor. Man lär sig aldrig!

Att sedan extra lågt vattenstånd ibland kan förekomma, vet vi också, detta med diverse andra problem som följd. Som exempel kan nämnas svårigheter för sjöfarten, påverkan för fisket, saltvatteninträngning i Göta älv samt en sedvanlig snabb beväxning av stränderna. Ganska snart brukar dock ett därpå följande högvatten återställa allt till tidigare läge. Naturen lever sitt eget liv – ett starkt liv!

Under senare årtionde har det just i städerna runt Vänern blivit mycket populärt att bo riktigt vattennära i stora och mycket dyra flerfamiljshus. Välvilliga politiker och kanske inte alltid alltför förutseende tjänstemän beviljar alltmer sådan byggnation – allt för att bl a få del av inflyttade penningstarka personers skattemedel. Man bygger alltså på mark där man tidigare inte hade en tanke på att göra detta, då ju de regelbundna översvämningarna gjort detta omöjligt.

Hur har man nu försökt undvika de problem dessa översvämningar medför? Man kanske skulle tro att man med nutida byggnadstekniskt kunnande hade löst allt till förmån för det önskade boendet, vilket tydligen inte blivit fallet. Istället har man, som vi vet, på kort tid sänkt Vänerns normalvattenstånd med cirka 40 centimeter i den tron att nu är alla översvämningsproblem lösta – och som det stod i NWT i våras: Proppen ur i Vänern!

Många har reagerat mot detta handlande: sjöfarten, båtfolket, yrkes- och fritidsfiskare, fritidsboende m fl. Ja, även de naturkunniga personerna har framfört sina tvivel och varningar: Naturen kan slå tillbaka! De fick rätt. Det växer snabbt igen på öar och stränder. Såväl flora som fauna har ändrats. Man ser de negativa resultaten. Buskar och vass breder ut sig från år till år, torr sand blåser in långt på land, då den tidigare fuktiga sanden motstod blåsten. Ja, allt det man varnade för sker nu – snabbt!

Gör man nu ingenting? Jodå, nyligen har vi läst och hört att man ska ta krafttag med lösning av problemen och anslagit ett antal miljoner för rensning av vissa utvalda stränder av allmänt intresse samt av några öar, där någon mindre vanlig sjöfågel fått problem med sina häckningsplatser. Detta dock så länge pengarna räcker. En kortsiktig och smalt riktad åtgärd alltså! Detta erkände också de, som nu ska ansvara för projektet. Allt blir därmed att jämföra med som att måla över rost – det ser fint ut – en tid! Vore det därför inte dags att lyssna till dem, som vet och kan och även sett de negativa resultaten av sänkningen och återgå till tidigare vattenläge!

Vänern är stor – naturen är stark – människan är liten. Inse detta!

Sven-Rune Björdin

Karlstad

Att Vänerns vattenstånd varierar, det vet varenda person i sjöns närområde. Att det dessutom blir extra högt vatten ungefär vart sjunde/åttonde år, är även det välbekant sedan lång tid tillbaka. Att så inträffar beror ju på att naturen ibland förser oss med en extra myckenhet av nederbörd, vilket då allt ska ner till vår Vänersjö. Mycket kan den ta emot, men ibland hinner inte huvudavloppet Göta älv klara av allt – det blir översvämning.

Som sagt – det vet alla. Människan har därför sedan gammalt inrättat sig efter detta och tagit hänsyn till detta faktum genom att exempelvis undvikit alltför vattennära bebyggelse. Senare tiders behov av utbyggnad i städerna har gjort att man liksom i jordbävningsområden och vulkannära marker ändå chansat med tron att det blir nog inget någon mer gång! Förvåningen då något ändå händer och med därpå följande skador, blir då väldigt stor. Man lär sig aldrig!

Att sedan extra lågt vattenstånd ibland kan förekomma, vet vi också, detta med diverse andra problem som följd. Som exempel kan nämnas svårigheter för sjöfarten, påverkan för fisket, saltvatteninträngning i Göta älv samt en sedvanlig snabb beväxning av stränderna. Ganska snart brukar dock ett därpå följande högvatten återställa allt till tidigare läge. Naturen lever sitt eget liv – ett starkt liv!

Under senare årtionde har det just i städerna runt Vänern blivit mycket populärt att bo riktigt vattennära i stora och mycket dyra flerfamiljshus. Välvilliga politiker och kanske inte alltid alltför förutseende tjänstemän beviljar alltmer sådan byggnation – allt för att bl a få del av inflyttade penningstarka personers skattemedel. Man bygger alltså på mark där man tidigare inte hade en tanke på att göra detta, då ju de regelbundna översvämningarna gjort detta omöjligt.

Hur har man nu försökt undvika de problem dessa översvämningar medför? Man kanske skulle tro att man med nutida byggnadstekniskt kunnande hade löst allt till förmån för det önskade boendet, vilket tydligen inte blivit fallet. Istället har man, som vi vet, på kort tid sänkt Vänerns normalvattenstånd med cirka 40 centimeter i den tron att nu är alla översvämningsproblem lösta – och som det stod i NWT i våras: Proppen ur i Vänern!

Många har reagerat mot detta handlande: sjöfarten, båtfolket, yrkes- och fritidsfiskare, fritidsboende m fl. Ja, även de naturkunniga personerna har framfört sina tvivel och varningar: Naturen kan slå tillbaka! De fick rätt. Det växer snabbt igen på öar och stränder. Såväl flora som fauna har ändrats. Man ser de negativa resultaten. Buskar och vass breder ut sig från år till år, torr sand blåser in långt på land, då den tidigare fuktiga sanden motstod blåsten. Ja, allt det man varnade för sker nu – snabbt!

Gör man nu ingenting? Jodå, nyligen har vi läst och hört att man ska ta krafttag med lösning av problemen och anslagit ett antal miljoner för rensning av vissa utvalda stränder av allmänt intresse samt av några öar, där någon mindre vanlig sjöfågel fått problem med sina häckningsplatser. Detta dock så länge pengarna räcker. En kortsiktig och smalt riktad åtgärd alltså! Detta erkände också de, som nu ska ansvara för projektet. Allt blir därmed att jämföra med som att måla över rost – det ser fint ut – en tid! Vore det därför inte dags att lyssna till dem, som vet och kan och även sett de negativa resultaten av sänkningen och återgå till tidigare vattenläge!

Vänern är stor – naturen är stark – människan är liten. Inse detta!

Sven-Rune Björdin

Karlstad

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.