2013-04-30 07:30

2015-01-13 18:10

Höjda skatter och färre jobb

Debatt: Socialdemokraterna

I riksdagen lägger S fram skattehöjningar på sammanlagt 30 miljarder kronor för företag, jobb och hushåll och en fördubbling av arbetsgivaravgifterna för unga, skriver Maria Abrahamsson och Pia Hallström.

Runt om i det krisande Europa uppfattas den svenska regeringens ekonomiska politik som ett föredöme. Tack vare ordning och reda i rikets finanser är Sverige ett av få länder som har utrymme för nya satsningar. Det handlar om att förstärka arbetslinjen, göra arbete mer lönsamt, fortsätta satsa på skola och utbildning och skapa bättre förutsättningar för fler jobb i växande företag. Kort sagt går Sverige under sin alliansregering mot bättre tider.

Så märkligt då att ta del av Socialdemokraternas eländesbeskrivning över tillståndet i landet. Regeringens jobbskatteavdrag påstås inte ha gett positiva effekter. Jobben är för få, arbetslösheten för hög. Och visst, allting kunde ha varit bättre. Men det blir smått löjeväckande när Stefan Löfven och Magdalena Andersson talar som om det inte existerar en internationell skuld- och finanskris som påverkar också Sverige. Mot bakgrund av oron i världen bör vårbudgetens prognos om en arbetslöshet som om fyra år är nedpressad till 6,3 procent ses inte bara som ett löfte för framtiden, utan som ett kvitto på alliansregeringens kompetens.

Om det ekonomiska utrymmet medger kommer regeringen dessutom att före nästa val införa ett femte jobbskatteavdrag. Löfven vet vad det betyder i form av mer pengar i plånboken för människor med vanliga löner och vågar därför inte hota med att riva upp en sådan skattesänkning.

Vad är då oppositionens eget svar på den ekonomiska krisen? I riksdagen lägger S fram skattehöjningar på sammanlagt 30 miljarder kronor för företag, jobb och hushåll och en fördubbling av arbetsgivaravgifterna för unga. Bara den sista ”reformen” hotar drygt 60 000 ungdomsjobb. Ändå lovade Löfven på S-kongressen att göra Sverige bäst i EU på att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Sveriges arbetslöshet bland unga är enligt SCB betydligt högre än i andra jämförbara länder. Men statistiken är inte jämförbar. Om Sverige hade haft lärlingssystem som man har i Tyskland, Österrike och Danmark skulle vår ungdomsarbetslöshet uppskattningsvis har legat på cirka 10 procent, istället för nuvarande 23 procent. Andra skillnader är att svenska ungdomar är arbetslösa kortare tid, och att studenter i andra länder har studiemedel under sommaren och alltså inte behöver jobba då. Dessa grundläggande skillnader låtsas S inte om.

Konkret vill S ge sig på det allt populärare Rut-avdraget, fördubbla restaurangmomsen och försämra för näringslivet med höjd bolagsskatt. Löfven vet att vakta sin tunga, men hur ska Socialdemokraterna utan att höja skatterna kunna finansiera vallöften om ökade transfereringar och bidrag?

Lika tyst talar socialdemokraterna om risken för höjd inkomstskatt, höjda bensinskatter och höjda fastighetsskatter om oppositionspartierna kommer till makten. För även om S vill avstå från dessa höjningar klarar man lika lite som moderaterna att bilda regeringen på egen hand.

Såväl vänsterns Jonas Sjöstedt som språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson kommer att gå till val på höjda skatter för vanligt folk. Så vad är Stefan Löfvens lugnande besked till väljarna egentligen värda efter att också Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fått ha sina ord med i laget? Inte mycket, för efter åtta år i opposition är regeringsmakten så åtråvärd för S att man sannolikt viker ner sig för kraven från V och MP på avtrappat jobbskatteavdrag, höjd fastighetsskatt och höjd bensinskatt. Bara för att nämna några av de många skattehöjningsförslag som V och MP vill se genomförda.

Maria Abrahamsson (M)

Riksdagsledamot

Pia Hallström (M)

Riksdagsledamot

Runt om i det krisande Europa uppfattas den svenska regeringens ekonomiska politik som ett föredöme. Tack vare ordning och reda i rikets finanser är Sverige ett av få länder som har utrymme för nya satsningar. Det handlar om att förstärka arbetslinjen, göra arbete mer lönsamt, fortsätta satsa på skola och utbildning och skapa bättre förutsättningar för fler jobb i växande företag. Kort sagt går Sverige under sin alliansregering mot bättre tider.

Så märkligt då att ta del av Socialdemokraternas eländesbeskrivning över tillståndet i landet. Regeringens jobbskatteavdrag påstås inte ha gett positiva effekter. Jobben är för få, arbetslösheten för hög. Och visst, allting kunde ha varit bättre. Men det blir smått löjeväckande när Stefan Löfven och Magdalena Andersson talar som om det inte existerar en internationell skuld- och finanskris som påverkar också Sverige. Mot bakgrund av oron i världen bör vårbudgetens prognos om en arbetslöshet som om fyra år är nedpressad till 6,3 procent ses inte bara som ett löfte för framtiden, utan som ett kvitto på alliansregeringens kompetens.

Om det ekonomiska utrymmet medger kommer regeringen dessutom att före nästa val införa ett femte jobbskatteavdrag. Löfven vet vad det betyder i form av mer pengar i plånboken för människor med vanliga löner och vågar därför inte hota med att riva upp en sådan skattesänkning.

Vad är då oppositionens eget svar på den ekonomiska krisen? I riksdagen lägger S fram skattehöjningar på sammanlagt 30 miljarder kronor för företag, jobb och hushåll och en fördubbling av arbetsgivaravgifterna för unga. Bara den sista ”reformen” hotar drygt 60 000 ungdomsjobb. Ändå lovade Löfven på S-kongressen att göra Sverige bäst i EU på att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Sveriges arbetslöshet bland unga är enligt SCB betydligt högre än i andra jämförbara länder. Men statistiken är inte jämförbar. Om Sverige hade haft lärlingssystem som man har i Tyskland, Österrike och Danmark skulle vår ungdomsarbetslöshet uppskattningsvis har legat på cirka 10 procent, istället för nuvarande 23 procent. Andra skillnader är att svenska ungdomar är arbetslösa kortare tid, och att studenter i andra länder har studiemedel under sommaren och alltså inte behöver jobba då. Dessa grundläggande skillnader låtsas S inte om.

Konkret vill S ge sig på det allt populärare Rut-avdraget, fördubbla restaurangmomsen och försämra för näringslivet med höjd bolagsskatt. Löfven vet att vakta sin tunga, men hur ska Socialdemokraterna utan att höja skatterna kunna finansiera vallöften om ökade transfereringar och bidrag?

Lika tyst talar socialdemokraterna om risken för höjd inkomstskatt, höjda bensinskatter och höjda fastighetsskatter om oppositionspartierna kommer till makten. För även om S vill avstå från dessa höjningar klarar man lika lite som moderaterna att bilda regeringen på egen hand.

Såväl vänsterns Jonas Sjöstedt som språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson kommer att gå till val på höjda skatter för vanligt folk. Så vad är Stefan Löfvens lugnande besked till väljarna egentligen värda efter att också Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fått ha sina ord med i laget? Inte mycket, för efter åtta år i opposition är regeringsmakten så åtråvärd för S att man sannolikt viker ner sig för kraven från V och MP på avtrappat jobbskatteavdrag, höjd fastighetsskatt och höjd bensinskatt. Bara för att nämna några av de många skattehöjningsförslag som V och MP vill se genomförda.

Maria Abrahamsson (M)

Riksdagsledamot

Pia Hallström (M)

Riksdagsledamot

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.
null
null
null